Som jag älskar all-inclusive!

Danska gästerna är här och har intaget det nytapetserade gästrummet, och det innebär att jag inte behöver tänka så mycket. Maten kommer på bordet utan att jag behöver tänka så mycket, tvätten blir tvättat utan att jag behöver tänka så mycket, kläderna i stora högen blir reparerade; ja, överhuvudet taget kan jag nästan gå med huvudet under armen och slippa tänka så mycket.

Jag har fått danska damtidningar alltifrån värsta skvallret till fina tidningar med mycket stickbeskrivningar. På hyllorna i skafferiet står det rödkål, asier (inlagd gurka), tvebakker (en sorts skorpa), makroner (en söt liten kaka att använda krossat i exempelvis hemlagat glass), ymerdrys (krossat torkat rågbröd att lägga på fil) och självklart massor av danskt rågbröd i frysen tillsammans med fläskesteg (skinkstek med svål) och cuvette (en god oxstek).

I kväll blir det fiskefrikadeller, stekta små bullar av fiskfärs direkt importerad ifrån Danmark. Det finns vissa maträtter som jag saknar och längtar efter. Och jag vet att jag bara behöver säga kringla (en sorts bulldeg med bittermandelfyllning), så doftar det i köket ganska snart efter.

Det är himmelriket för en utvandrad danska att få besök av sina föräldrar.

Det gamla och det nya!

Det åstadkommas en hel del i hemmet nu för tiden, i alla fall om man tittar bakåt. Når man är mitt i det är det mindre roligt! Gästrummet ska ju vara klart tills vi ska ha Danmarksbesök på fredag, så vi har tapetserat och mannen har spikat och det är inte färdigt ännu, men det blir det! Nedan ser ni väggen efter allt bortslitning av flera lager tapet och färg. Denna tapet, som antagligen var modern i början på 80-talet satt som berget, så den fick vara kvar. Bredvid syns den nya som kom upp. En modern, asiatiskinspirerad fast även lite gammaldags tapet, som var väldigt enkel att sätta upp.
Och så här ser det ut, när man plötsligt ska hålla stickcafé på en söndag, så åker alla grejor in i det nytapetserade rummet, och mannen får snirkla och balansera runt för att sätta upp listor, när vi sitter och stickar i köket!
Vi hann också fira 15 års bröllopsdag i veckan som var med denna bukett, jippiii för Blomsterlandet som bara snor ihop något snabbt för en billig peng och så blir det såhär vackert! Middagen fick vänta till helgen, men den kom sedan helt i skymundan av tapetserandet, så det blev pizza och kebab! Också väldigt gott när man var trött i både huvud och kropp! På handarbetssidan går det framåt med Citronen, som jag nästan hade gett upp, ville ju sticka den längre. I söndags på stickcaféet ramlade plötsligt poletten ner, tack L-E, så nu är jag inne på del 6 och det går som tåget, ja om man kan säga det med alla dessa maskor! I dag är annars en semesterdag, regnet öser ner, men snart ska jag väcka barnen och vi ska tillsammans med mannen som arbetar halv dag i väg på den årliga kontrollen på sjukhuset i Stora Staden. Det ska packas mackor, barnen har redan beställt vad de vill ha, fika att roa sig med under tiden mellan undersökningarna och en stickning till mig eftersom utbudet av tidningar i dessa väntrum brukar vara ganska magert. Tjolahopp!!

Tiden räcker inte till!

Och vad ska jag göra åt det? Jag kan faktisk inte göra något åt det. Det som varit kan jag inte göra något åt, det som ska komma vet jag inget om så egentligen är det bara kvar att leva här och nu. Och det kan jag starkt rekommendera att göra.

Jag tror att jag har blivit bättre på det, eller också har jag blivit bättre på att sätta mig ner och betrakta saker utifrån, min man säger så i alla fall. Tidigare sprang jag runt i ekorrhjulet, sprang så mycket att jag gjorde 3 saker samtidigt plus att jag naggade sömnen i kanten hela tiden. Efter några år var jag nere i under 4 timmar per natt i bland under 3 timmar. Det är klart att jag inte kunde tänka vettiga tankar eller ta förnuftiga beslut utan varken sömn eller återhämtning och då har spiralen mot avgrunden eller vägen mot väggen redan börjat och den går inte att hejda.

Varför funderar jag på det? Tror att många gör det automatiskt vid tiden på året, när man gick in i väggen, det blir som någon slags "reminder" på vad jag har gått igenom och hur långt jag har kommit efter det. Det är bättre att beskriva det som jag har återerövrat istället för att prata eller fokusera på det som jag inte kan ännu.

Ett par muddar har jag fått ur händerna. De är stickade i mörkgrått Alpacka fleece, knappt 75 gram för båda på sticka nr 2 och med riktiga gröna bling-bling pärlor. Garn och pärlor är införskaffade på Tradera.
För att inte sitta helt sysslolös har jag börjat virka på en sjal, garnet är också ifrån Tradera, 1-trådigt ull och färgat av säljaren. Mönstret har jag virkat flera sjalar i, så det förväntas inte bli något fel.
Dockkursen har börjat igen för mig och Sonen, så min första docka kommer att få sällskap av en till. Nu måste jag börja med kläder också. Det är ju så kul att bara sy, skulle vilja göra det varje dag, men hemma har jag ju ingen "sy-fröken", som kan hjälpa mig!För att bli glad när jag kommer hem har jag planterat en liten kruka på trappen. Det fanns inte mycket att välja på i affären, men jag tycker att det blev bra.

Jag hittade en lista!

Ja, en lista på engelska på olika uttryck om i vilken fas av din stickning som du befinner dig i.
T.ex UFO = unfinished object. Av det har man ju många, både lite påbörjade och mycket påbörjade och nästan färdiga. Speciellt sista tenderar att ofta bli till BUFO = boring unfinished objects. Stickningarna, som bara ligger där i korgen, vet inte om man känner att man borde sticka dem färdiga, men att de har blivit så tråkiga på vägen, att man inte önskar att fortsätta eller att en annat intressant stickning har tagit över. Då får man frogga dem, alltså repa upp.
Beslutar man sig för att göra dem färdiga, som t.ex den sjal som ligger i min korg och har gjort det i snart 2 år, så kan den kallas för en FFO = finally finished object eller också blir det till en TOAD = Trashed object abandonned in disgust, när man helt har gett upp!
Men oftast är mina stickningar WIP'ar = work in progress även om jag har många på g. Just nu ligger det som sagt både sjal 2 st, sockar 2 par, en blus och en väst, en moebius och ett par vantar.
Det med vantar och sommarblusar blir alltid KAT = knitting against time så man åtminstone får det färdigt inom rätt säsong annars får man ta till KIP = knitting in public för att verkligen införliva all tid man har för att hinna med ett projekt. Det gäller även raster på jobbet.
Sockor har en viss vana att bli SSS = Second sock syndrome. Man tröttnar på att göra nr två, kan också gälla ärm på blusar, tröjor eller koftor. Kanske att magic loop är svaret på denna åkomma?
Oftast lider jag av NTINAMY = Not that I need any more yarn.........men lite går alltid in i skåpen, och vem kan missa ett bra erbjudande som halva priet eller 30%? Och då är det ju bra att jag har min egen LYS = Local yarn store kanska nära, som förser mig med fina produkter.