fredag 19 augusti 2011

Att vara en mamma...

till ungdomar med särskilda behov är ingen semester. Men jag har alltså semester fortfarande i alla fall över helgen. Just nu är jag själv igen, fast hela förmiddagen har jag mejlat till olika personer, som barnen kommer att träffa. Jag har svarat på mejl, jag har klagat över saker, jag har läst lusen av några, jag har berömt andra. Jag tror att det kommer att funka, är ohjälpligt positiv, men har också skaffat mig ett nytt ordspråk

"Stampar man tillräckligt hårt från början så kanske man inte behöver stampa sedan"

Därför måste jag vara väldigt bestämt, som en hök eller ett lejon just nu, så kanske det flyter på av sig själv under resten av terminen, när alla har rättat in sig i ledet. Båda har fått helt nya lärare i alla ämnen, många behöver gå kurs för att lära sig mera om funktionshindret, så det måste jag kolla att de gör. Likadant som man skadas av vissa ting, så är jag märkt av att skolvärlden/kommunen inte har hållit vad de lovat tidigare, så jag måste kolla att det sker, och vilken tid det tar, min semestertid! Det finns åtgärdsprogram som ska skrivas, böcker som måste kollas om det går att läsa eller om det ska vara på ett annat läsmedie, datorer som inte kommer, inte har rätt program, eller inte fungerar. Lärare som inte kan de olika hjälpmedlen ifall det krånglar, ungefär som att ha lektion utan böcker för mina barn.

Och inte nog med det: idag fick jag nog av taltidningen! Vi har en liten manick som står i kökssoffan, som speciellt Sonen använder för att läsa dagens tidning. Tidningen kommer alltså på natten till apparaten. På fredagar brukar det vara flera artiklar om ungdomar och även recensioner av spel och filmer i papperstidningen. Och dessa fanns inte, vi letade så länge, så han höll på att komma för sent till skolan! Jag ringde till tidningen och frågade och fick veta att det inlästa materialet fick vara högst 90 minuter. Det betyder att någon sitter och bestämmer vad min Son kan tycka vara intressant att läsa....jag såg rött redan på morgonen! Jag vet ju alldeles utmärkt att de flesta användare av manicken är 60+ och har ett annat intresse än en tonåring, men på fredagar kunde väl åtminstone tonåringars behov bli tillgodosedda? Så då blev det ytterligare ett mejl till redaktören för taltidningen, redaktören för tidningen och ungdomsredaktören plus en uppmuntran om att digitalisera allt, så ungdomarna kan logga in och ladda ner tidningen på minneskort, vilket de redan gör med biblioteksböcker idag, så de kan läsa den när och var de vill.

Jag ska prova på en liten kräftskiva idag, är nog lite trött på tacos. Jag älskar att stå i köket och dona, då känns tiden som väldigt mycket fritid. Jag ska baka två olika pajer, en med räkor och crabfish och en annan med västerbottenost, jag ska baka bröd på ett recept ifrån Coop med grahamsmjöl och jag ska prova att göra pannacotta. Två olika dipp till grönsaker och bröd blir det också, en med tomat, som är stark, och en annan med philadelhia och pepparrot, såg den i den nya Laga lätt-tidningen. Om det bara är jag som gillar kräftor, så får jag äta mycket, men jag får nog också gardera med lite kött, får fundera på vad......

3 kommentarer:

Unknown sa...

Du kæmper for dine børn !
Nyd din aften :-)

Ruta Ett sa...

Det är tur att du som förälder håller koll på att kommunen och skolorna gör det de ska, annars hade det nog inte blivit så mycket av det där. Som lärare har jag haft dyslektiker som inte fått den hjälp de har rätt till, eller diagnos för den delen, förrän de går på högstadiet och ibland inte ens det. Det är förskräckligt!! Dina barn kan skatta sig lyckliga att de har dig, men jag förstår också hur mycket tid och energi det tar från dig. Men vad göt man inte för sina barn!!
Maten lät underbart god!! Hoppas att du får äta mycket kräftpaj! Kanske du kan göra en köttfärspaj också? Hos oss var det väldigt uppskattat!

Skön weekend önskar jag dig!

Bibbi sa...

Det är tufft att vara mamma... och säkert ännu tuffare när det gäller barn med handikap... vilket det vara må! Då måste lejoninnan få visa klorna! Så bra att du orkar vara den lejoninnan!

Kram Bibbi