torsdag 29 oktober 2009

Google translater!

Jeannette Mariae gjorde mig uppmärksam på, att jag inte hade en översättare på min blogg. Jag trodde, att alla automatiskt hade Googles verktyg och översättningstjänst, för det hade jag själv, så fort jag kom till en sida, som inte var på svenska.

Jag höll på att dö av skratt när jag översatte min egen blogg till olika språk. Språknörd som jag är, så låter jag nog bli det i fortsättningen. Fast tar man japanska, så ser det enbart vackert ut!

Mycket får man för sig!

Jag har börjat titta på mina skolbetyg, inte av nostalgi, fast nostalgisk blev man ju när man tittade, speciellt på datumen. Jag ville kolla, vad det kunna räcka till. En eksamen ifrån ett danskt gymnasium sommaren 1985 vad kan man använda den till? Tankarna måste jag ha haft tidigare, och det vet jag ju, att jag ibland får lust att förkovra mig, och att jag även har gjort det, men nu tittade jag på översättningen ifrån VHS av mina betyg och upptäcker, att de har glömt att ta med ämnet historia under särskild behörighet. Komvux påpekade för några år sedan att historia fattades, men jag lät det bara vara, just då skulle jag inte plugga något mera.

Jag väntar aldrig länge, när jag får något för mig, så jag ringde upp VHS, inte så att de svarade på en gång, men jag kom fram i alla fall så småningom. Jag påpekade, att de ev. kunde ha gjort fel, men att jag ville ha svar på, om jag behövde läsa in ett ämne eller inte. Den stackers personen sprang från den ena kollegan till den andra, och han blev inte klokare heller, men kunde hålla med mig, att de kanske hade gjort fel. Han lovade att i början på nästa vecka skulle den person, som år 2000 hade översatt betyget ringa upp mig. Så vi får väl se, läsa in historia eller inte, kan inte bestämma mig för om det låter lockande.

Varför denna lust efter att plugga? Vet inte om det är en deciderat lust efter att plugga, kanske mera efter förändring? Det nya stället, som jag arbetstränar på en begränsad tid är verkligen mycket bra. Kan man säga så redan efter 14 dagar? Jag trivs, det är en väldigt lugn och behaglig miljö, alla verkar bry sig om varandra. Jag känner, att när jag går ut därifrån, så har jag inget i huvudet. Jag är glad och ledig och går hem och gör det, som jag vill göra på fritiden för att återhämta mig.

Många frågar vad jag ska göra sedan. När jag svarar att det vet jag inte, och jag tänker inte så mycket på det heller, så verkar de ganska så oförstående. Det verkar vara ett stort press för många att inte veta, vad som ska komma sedan. För min del är jag nöjd och glad över igen att kunna läsa längre stycken ifrån knappt att ha kunnat läsa alls, att det är möjligt för mig att sitta på möten och höra vad folk säger, och att jag kommer ihåg saker igen. Jag känner igen folk på gatan, ja inte alla, men många flera än tidigare. Min stora styrka har tidigare varit, att jag har kommit ihåg (nästan!)allt som jag sett, hört och läst och nu börjar det komma tillbaka. Det är precis som att hjärnan har öppnat en dörr till ett dammigt och glömt rum. Får man säga att det är ...........ja, lite fantastiskt i alla fall?

lördag 24 oktober 2009

Nu kan vintern komma!

Fast det var fint väder i dag, nästan vindstilla och väldigt behagligt att vara ute så vi plockade in alla trädgårdsmöbler på vinden, rensade i förrådet och lade på vinden. Vi rensade ännu mera i förrådet, så mina pelargoner fick plats under Stora Kärlekens arbetsbord och fyllde bilen med bråte till återvinningsstationen. Vi har det så bra här i Lilla Staden angående just detta med att få bort saker, som man inte vill ha längre. Det är öppet 7 dagar i veckan, så man kan bli av med det på direkten, vilket jag gillar. Personalen är trevlig, och det är megastort, och man kan lämna allt.

Efter allt detta och en väldigt sen lunch, så började jag klippa lite grann på plommonträdet. Vi får se hur det blir till våren, det känns som ett väldigt naket träd just nu, men jag tycker att ett kedjehus, som vi bor i, ska ha mindre fruktträd, så det är med flit. Jag krattade ihop alla löv och fallfrukt och kastade på komposten, men jag får säkert göra det många gånger ännu eftersom det fortfarande är ganska mycket löv kvar på buskar och träd.

Jag kom på när jag gick och ordnade upp, att jag kanske skulle börja odla lite igen. Har inte gjort det på några år, har inte haft varken tid, tidigare, eller lust, men nu kanske .............. Jag grävde i alla fall upp några gräsplättar, som ska frysa sönder i vinter, så kan jag odla till våren eller också blir det bara blommor ifrån frö. Jag har några tankar kring, hur jag ska göra. Mest kanske det blir grönsaker, som jag kan ha i olika inläggningar, det kanske skulle kunna vara något? Kanske även lite kryddor, som man kan blanda med salt eller ha i inläggningarna Och om jag kan hitta plats, så skulle jag vilja ha en eller två fruktträd ytterligare, men det är en senare fråga.

torsdag 22 oktober 2009

Besök = köp!

Nog blev det lite strukturerat och inte något stickat, men vi hade roligt, L. och jag. Vi fick börjat i ett hörn på hennes vind, sorterat en liten, liten del av allt hennes garn. Ja, vind och vind kan jag väl knappast säga, utan det var ett väldigt vackert rum med fönster i både sidor, östvästlig riktning. En balkong hade hon utanför. Så i rummet kunde man mycket väl sitta och kreera mycket.

Däremot tyckte L. inte, att hon behövde sin knypplingsdyna eller vad den kallas med pinnar, så den fick jag köpa. Nu ska jag bara lära mig det först, och framför allt lära mig något som man kan använda också och inte bara en massa spetsar att lägga på hög.

I somras när vi var på handarbetsmässa i Rebild i Danmark såg vi en tjej, som knypplade allehanda saker, halsdukar, sjalar, överdrag till olika saker, idéer fanns det gott om hos henne, som även hade en hel del kvällskurser i området.

Nedan är det trasslet, som jag handlade förförra sommaren, som jag ska försöka reda ut. Om inte så åker Stora Kärleken på jobbet, han brukar vara bra på sådant.

Lite ny layout på bloggen!

Jag blev så inspirerad av Lisestrik, att jag också ville försöka mig på en ändring, nu när tiden fanns. Jag kan ju ändra igen, om jag känner för det. Bakgrunden kommer ifrån The cutest blog on the block och har otroligt många att välja ibland, och enkelt var det också att följa deras instruktion. Varför drar man sig så länge då?

Skuggstickning!

En liten pulsvärmare, den första i skuggstickning eller japansk stickning, också ifrån boken Pulsvärmare av Birgitta Adolfsson. Men när bilden är tagit ser jag ju, att det finns ett fel, men att repa upp en gång till orkar jag inte, det har jag redan gjort två gånger just pga. att ha stickat tre varv av den mörka i stället för två. Då hellre sticka en extra pulsvärmare i stället, om det nu skulle behövas.

Jag kanske inte stickar mudd nr. två på en gång, utan nu måste jag igång med en formstickad öronvärmare, som jag ska ha till mina vantar med broderi. Efterlyste ju ett mönster på någon sorts pannband med öronvärmare för mitt ganska så hårda garn. Fick Caliometry av Annela som förslag, och den ska jag helt säkert göra, men den passar inte till mitt garn har jag upptäckt, som inte är det minsta elastiskt. Får hitta något annat garn och göra den, för den är snygg, och sedan har den knapp, säger jag som är en evig knappoman. Däremot fick jag ett förslag på den jag nu tänker prova av Cathis, så får vi se.

Idag är det ledig dag för mig, eftersom hela min arbetsträningsplats har planeringsdag. Det betyder, att jag kan göra nästan, vad jag vill. Så min kompis L. och jag har stämt träff och ska sticka eller strukturera hennes garnförråd, vilket nu känns bäst. Alltid härligt att prata bort några timmar i trevligt sällskap.

onsdag 21 oktober 2009

Beställning av blomsterlökar!

Jag vet, att Stora Kärleken gillar vårblommar, inte så att han själv går och handlar eller överhuvudtaget kan bestämma sig för, vad som är vackert eller har några önskemål utan mest bara säger det sådär i förbifarten, nu när vi höll på med baksidan förra helgen:
-och du har inga blomsterlökar i förrådet som ska i jorden?
Så nu har jag beställt lite hos Odla.nu för att han ska få något vackert att titta på till våren, gäller bara att få ner dem när de kommer. Det kanske är sent, men det brukar fungera. Nu får de det ju det extra bra med kogödsel och allt. Ska kanske göra en alldeles egen rabatt bara för några av vårblommorna:

Alliumpaket - 5 sorter
Alliumpaket 'Lila & Vitt'
Kejsarkrona 'Rubra'
Kungsängslilja
Lilja 'Beverly Dream'
Lilja 'Lollypop'
Lilja 'Marrakech'
Lilja 'Sheherazade'
Mörk klocklilja
Narciss 'Cheerfullness'
Narciss 'Manly'
Tulpan 'Ballade'
Tulpan 'Black Parrot'
Tulpan 'Blue & White'
Tulpan 'Grand Perfection'
Tulpan 'Hotpants'
Tulpan 'Jackpot'
Tulpan 'Royal Acres'
botaniska krokus + stort bonuspaket

Mycket lila, rosa och vitt finns det i paketet. Tidigare var det mycket gula narcissor, röda tulpaner och vita liljor, men de blomsterlökarna har nog mera eller mindre försvunnit utom de botaniska tulpanerna, som jag har kvar i en hörna. Ska bli spännande att se.

Hur är det?

Hur är det egentligen? Ja, det är bara bra svarar man alltid, mest för att då går frågorna vidare till att handla om något annat, som inte är om just mig! Just nu är det sådär lagom. Jag sitter bredvid på arbetsträningen, diskuterar arbetsuppgifterna med den person, som gör dem i praktiken. Jag har riktigt intressanta diskussioner med min handledare om sådant, som bör ligga utanför min kompetens, men upptäcker att jag kan det också, att jag faktisk har insikt. Jag har ett ganska bra minne just denna vecka, kommer ihåg ifrån långt tillbaks och även från i går, inte allt men jag klarar mig. Jag är förvånat, att jag klarar av att läsa flera artiklar i relaterat litteratur. Det finns tid för det, det ingår säger arbetsplatsens chef.

Jag behöver inte skynda mig med något är det sagt. Det är väldigt tyst på rummet, som jag just nu delar med min handledare, en behaglig tystnad. Sedan ska jag få en egen arbetsstation i ett annat rum, som jag ska dela med en person, som jag inte känner. Det tror jag också kan bli bra, då ska jag självständigt få arbetsuppgifter att utföra. Det finns planer för mig under min tid på denna plats, inte planer på att stanna kvar där, utan planer på hur de ska utröna vad jag kan och inte.

Det känns roligt, jag har plötsligt fått arbetskamrater. De hejar och stannar till och pratar bort en stund. Det pratas runt fikat om vardagliga saker, det känns inte ansträngt. Här kan jag få vila i mig själv, och vad jag rent faktiskt klarar av finns det andra som bedömmer. Skönt!

söndag 18 oktober 2009

Mitt bronzeträd!

Visst är det vackert? Det är parkslide, som på sommaren ser ut så här. Det finns inte många som är förtjusta i den, eftersom den egentligen är ett ogräs. Parkslide är lite asiatisk i sin utformning, lite bambuaktig med ett väldigt tät och grönt bladverk, som får vita hängen på sensommaren och sedan får så här vacker färg på hösten.

Bilder ifrån trädgården!

Lite morgonbilder blir det, väldigt kallt, väldigt blött och lite blåst, men också lite sol. Ser framemot nästa sommar och alla mina rosor och pioner.




Som sagt i går i ett inlägg så ska det till mera jord, det har sjunkit rejält. Men det löser vi med kogödsel på påse, så kan det multna under vintern, och även att det finns mycket plats över i rabatten = flera växter, jippiii!

Utmärkelse ifrån Call Design!

Call Design har givit mig en utmaning att med ett ord beskriva givaren av utmärkelsen. Först måste jag säga, att jag är mycket glad över att få utmärkelsen, eftersom vi inte har känt varandra så länge i bloggvärlden, och sedan kommer det svåra: vilket ord ska jag välja?

Call är en allsidig kvinna som gör mycket i väldigt många olika tekniker inom epitetet handarbete, det är en fröjd att läsa hennes blogg om senaste nya upptåget antingen det rör sig om stickning, pärlor, nya tidningar, scrappbooking eller något annat, som hon tycker är kul, därför får hon ordet kunnig.

Jag skickar utmaningen vidare till Losarinas mor, som jag synes beskriver så målande hur det är att leva, egentligen.

Utmaning ifrån Nettes!

När jag fick utmaningen ifrån Nettes tänkte jag oj, oj vad det var svårt! Gult är ju inte alls min färg, köper sällan något i gult, stickar inte heller något i gult, har inga gula kläder och 7 st hur i hela friden.....ska jag klara av det?

Men skam den som ger sig, så ut med kameran och fota:

En väldigt viktig lapp på vårt kylskåp.

Stora Dottern har ont i halsen, igen(!), så Stora Kärleken handlade påsen till henne.

En titt i mitt bokskåp bland de gula nyanserna.

Bra sak att ha vid städning, varför kan man inte köpa bara en höger eller vänster handske? Jag använder mycket sällan den andre.

Representerar en period i vårt liv med 3-4 resor per år...............

Lilla Sonens absoluta favoritplats, hans Legobord.

Och sedan hade jag ju inte något helt gult men faktisk en tröja med gula ränder, vilket kanske säger lite om hur jag faktiskt använder just färgen gul.
Sedan ska jag ju lämna den vidare, men jag tycker att vem som vill kan känna sig fri att ta den. så varsågod: 7 saker i gult hos dig!

Gratulera Mia på 1-årsdagen!

Mia Stickar - bloggen fyllar 1 år i dag, så gå in och var med i hennes utlottning.

lördag 17 oktober 2009

I dag har vi jobbat!

Stora Kärleken och jag har varit i trädgården hela dagen i arbetskläder och gummistövlar, och jag har till och med haft hatt på, eftersom jag tyckte att det regnade. Ja i alla fall i morse regnade det, sedan kom solen emellanåt.

Jag hade ju handlat en massa rosor till halva priser för år och dag sedan, men de hade inte kommit i jorden, så det var nog ganska så dax innan frosten kommer hit på allvar. Hela utrymmet i min "nya" trädgård låg fortfarande, som då mina föräldrar åkte hem, så jag behövde både plantera och flytta en hel del plantor. Dessutom hade vi en hel del olika sorters kaprifol, vildvin och klematis, som låg på gräsmattan (jag har vattnat dem i bland) och inte hade kommit i jorden, så vi hade att göra.

Stora Kärleken satte upp resten av armeringsjärnetstolparna, ändrade på pergolan, hjälpte mig att gräva lite hål, fast de flesta grävde jag själv, vilket känns i händerna i kväll. Alla klätterväxter får armeringsjärn att klättra på, och jag har gjort en hörna med rosor i olika storlekar, så det ska bli spännande att se, om de tar sig till nästa år. Många växter har flyttats men bara på baksidan av huset, resten som ska delas och flyttas får vänta till i vår. Man hinner inte allt eller har energin, ja om inte det blir vansinnigt bra väder här i veckan så klart.

Baksidan av huset är vårt "bara-vara-ställe". Där är sol ifrån sen förmiddag tills den går ner på kvällen, vi äter där, vi solar, vi fikar och vi njuter av livet på baksidan. Därför är det viktigt, att den är mysig och speciellt nu, när den har blivit ännu större.

Vi blev färdiga med det, som vi hade bestämt os för. Tyvärr inga bilder eftersom det var lite mörkt, när vi gick in. Men det som fattas är att lägga extra jord i rabatterna, det har sjunkit en del, och att ta in trädgårdsmöblerna. Sedan kan hösten komma, och jag kan börja planera för nästa år.

torsdag 15 oktober 2009

Och just för att jag var så glad....

passade jag på att brodera lite på mina pulsvärmare, som inte alls blev som jag hade tänkt mig.

De är stickadestrumpstickor 2½ mm på 80 maskor, 1 am, 3 rm och därefter vända ut och in. De har en förlaga i boken Pulsvärmare, skulle vara sydda med smock, men det passade sig inte upptäckte jag, så nu blev det hjärtan i stället med små knutar, och det var riktigt roligt att brodera. Garnet, som är mörkbrunt och väldigt drygt, är köpt på Tradera i våras, en ull- och alpackablandning ifrån England, fjäderlätt, otroligt mjukt och ett väldigt tunt och lättstickat garn. Brodergarnet är också ifrån Tradera, men nog mera menat att väva med eftersom det var 7 trådar i en tråd. Jag delade på dem och hade massor att brodera med, blankt och skimrande.

Nästa projekt just nu är pulsvärmare i skuggstickning/japansk stickning också ifrån Pulsvärmareboken i ull också köpt på Tradera. Små lätta projekt som man enkelt kan ha med sig.

Lite hopp!

Jag är väldigt tacksam för alla era kramar och goda önskningar för mig. Jag känner mig lite som blomman i mitten, som har vält lite, men behöver stöd och nog ska komma upp igen.

Jag behöver fortfarande stöd, men inte desto mindre, så finns det någon i den tunga organisationen, som jag har som arbetsgivare, som måste ha dragit i några trådar. I dag blev jag uppringt av personalkontoret, som erbjöd mig att arbetsträna någon annanstans än där jag sitter och tittar in i väggen varje dag. Det nya stället är till hälften snarlikt det jag skulle ha gjort i dag, jag ska få en handledare (jippiii!) som inte är min chef(!), jag ska få utbildning i det som jag behöver, dvs inte redan kan, och framför allt det som jag har efterfrågat: jag ska få arbetsuppgifter!

På måndag ska jag träffas med den nya chefen och min tilltänkta handledare för ett möte. Faller det väl ut och jag accepterar den nya platsen att arbetsträna på, så börjar jag redan dagen efter. Jag tror, att det kan bli ett bra ställe för mig att undersöka, om jag verkligen klarar av att arbetsträna 4 timmar om dagen. Just nu är jag ju bara här på plats 4 timmar om dagen, vilket inte alls är att hålla koncentrationen under motsvarande tid. Så just nu är det lycka!

onsdag 14 oktober 2009

Som om jag inte hade annat att göra!

Så får jag för mig att repa upp, det dammar och jag nyser och kör vidare på lilla nystapparaten. Bilden visar bara en del av det upprepade. Men vad ska jag med alla sjalar till? Jag går ju inte med en stor del av dem, och sedan ska vi inte prata om alla UFO'n som bara ligger. Jag tyckte, att jag hade repat upp i somras, men nu åkte en hel del med av bara farten. Mycket projekt blir det men inget färdigt.

Varför kom jag på denna sysselsättning? Jo, jag behövde ännu en stickning att ta med till arbetsträningen, som inte ens är värd namnet, eftersom jag fortfarande sitter utan nämnvärda uppgifter. Vantarna är ju färdiga, så i dag glömde jag att ta något med, och jisses vad långsamt tiden gick, så därför tittade jag runt härhemma i eftermiddag och hamnade i en korg med 8 sjalar (7 är färdiga!), 2 par långe strumpor och diverse virkprojekt. Nu har jag 4 sjalar kvar varav ett är Stora Dotterns. Stora Kärleken tycker att det är spill av tid och arbetskraft att göra dessa saker, när jag ändå repar upp, men för mig har det varit som terapi att sticka eller virka, och så tror jag, att det fortfarande kommer att vara.

Finns det någon annan som stickar på sin arbetsträning? Det var menat som en provocerande fråga, eftersom jag är så evinnerligt trött på alltihop. Jag har meddelat FK att jag inte får några arbetsuppgifter, svarat jag fick var att försöka kontakta personalavdelningen. Det gjorde jag igår och har fortfarande inte fått något svar därifrån. Mitt fackförbund är inkopplat och försöker även de att nå samma personer utan att lyckas. I dag blev jag uppringt av min stressläkare som ville ha svar på frågor, som personalavdelningen hade ställt till honom brevledes, eftersom de inte var nöjda med intyget, som han hade skickat angående hur jag hade det just nu, och vad jag behövde av anpassningar för att kunna arbeta. Jag behöver egentligen inget särskilt hade min läkare skrivit annat än lugn och ro, vilket man ska ha rätt till på en arbetsplats och även att stänga dörren om sig, om man behöver utföra uppgifter, som kräver hög koncentration.

Hur ska jag tänka kring detta? Ja, det behåller jag nog för mig själv, allt är inte menat för skrift!

tisdag 13 oktober 2009

Min docka!

Här kommer bilden på min docka. Den har nästan ena armen fastsydd, fick hjälp med att rita och klippa, så den blev rätt längd. Nu ska jag själv göra det på den andra armen, så det blir spännande om jag tycker, att jag kan det. Jag är inte helt nöjd med alla saker, ni vet perfektionisten slår till och säger sitt, men som L. sade, som är min docklärarinna, det blir bättre efter några stycken!

Men jag kan bara säga, att det är kul! Just nu sparar jag på alla rester ifrån den stora dockan, så kan jag göra små påsdockor sedan. Men först skulle min docka ju ha hår, och det har jag förstått skulle ta sin lilla tid.

Vantarna färdiga!

Så blev de färdiga med Stora Dottern som modell, lite konstiga tummar blev det allt, kan inte säga att jag följde mönstret i Johanna Wallins "Sticka småvarmt" på slutet, men tummarna kom i alla fall på rätt sida på varje kragvante. De har bra passform på mig och blir säkert väldigt varma. De är i 100% ull, en 1-trådig mellangrå Kampes och en 2-trådig mellangrå/terracotta av ovisst märke, båda inköpta på Tradera för länge sedan och stickade på sticka nr 2½.

Broderiet ovanpå vantarna är med ett 2-trådigt vintervit ullgarn, inspirerat av vårt samtal igår på eftermiddag på dockkursen. Flera stycken hade varit på kurs i fritt broderi, så då tänkte jag att det får bli lite fritt istället för en blomma eller något. Det blev lite asiatiskt eftersom en av deltagarna skulle i väg på en resa till Kina här i veckan.

Dockan har fått på sig lilla huvudet och nästan en arm. Bild kommer en annan dag. Det är väldigt kul, och jag tycker, att alla borde sy sig en docka, om inte för något särskilt så åtminstone för att ha provat det. Det är väldigt kontemplativt och man tänker så bra, att man råkar sticka sig ett antal gånger.

måndag 12 oktober 2009

Snart färdig!

Jag håller ju på med kragvante nr 2 och inte lider jag av ”2. mitten syndrome” utan det tror jag snarare att vanten gör! När jag skulle börja sticka den, fick jag repa upp minst 3 gånger. Jag bara stickade fel och gjorde kragens intagningar fel. Sedan från tummen och till intagningarna vid fingertopparna får jag olika mått hur jag än mäter, och nu är det tummen som retas. Jag får ta upp den igen, den ser inte klok ut, och det har blivit en massa hål vid tumbasen. Men, men, den är nästan färdig och jag håller på att fundera ut några broderier att göra på ovansidan.

Nu har jag kommit på, att jag kanske vill ha ett pannband ev. med öronlappar i samma garn för jag har massor av garn tillövers. Men jag hittar inget bra mönster till den typen av garn. Har ni ett förslag? Jag stickarstickor 2½ mm.

Annars är det dockkurs i eftermiddag, har inte sytt fast huvudet ännu, tycker att det är svårt, så det var bäst att vänta tyckte jag, så kan ”fröken” hjälpa mig, om jag kör fast.

lördag 10 oktober 2009

Syfestivalen i Kista!

Och roligt hade vi fast inte alltid ihop utan även var för sig, min vän L. och jag. Vi tycker att vi nu har blivit mycket kompetenta eftersom vi tillsammans har gått på så många workshops! Vi deltog i 1)sticka aviga maskor ifrån rätsidan 2)tenntrådsbroderi 3)pärlmakramé 4)bindningar vid stickning med flera färger 5)göra en ängel i pärlmakramé och sedan tittade vi över axeln på flera andra, som provade på knyppling, amigurumi, tvåändsstickning, pärlstickning, decoupage, bunkabroderi och att göra örhängen. Men om man ska hinna med allt i detta livet så behöver man ju bli minst 500 år har vi konstaterat.

Vi startade tidigt ifrån Lilla Staden, anlände till mässan i lugn och ro, fick gå en väldigt lång omväg nästan oskyltat till ingången. Men inga köer för att få biljett och inga köer för att lämna sin jacka. Köen som sedan bildades för att komma in innan klockan var 10 var snabbt avklarad. Mässområdet kändes mindre. Vad som hade fått stryka på foten var svårt att säga, möjligen scrapbooking och pärlor, men det räckte helt klart åt oss. Särskilt långa köer till damernas var det inte heller. Maten däremot var ett kapitel för sig, långa köer, höga priser, inga sittplatser fast personalen var trevlig. Tur att vi hade med oss dricka och frukt, så klarade vi det värsta blodsockerfallet.

Jag handlade helt annorlunda saker än jag trodde och saker, som blir en ny bekantskap: lappteknik och tenntrådsbroderi. Jag köpte tyger, tillbehör och mönster hos Christl och ytterligare mönster hos Quiltbiten. Bok och materialsatser i tenntrådsbroderi, 3 olika, blev det hos Gällivare Textil. 6 nystan garn i blåa nyanser hos Liene och 10 nystan ljusgrön mohairblandning hos Weda Textil.

Hade vi kul? Ja, vi hade väldigt roligt, mötte bekanta och träffade nya. Alla var väldigt lätta att prata med och eloge till Olle-Petter Melin vid Stickas bord, som tålmodigt lärte ut att sticka aviga ifrån räta sidan och bindningar.

fredag 9 oktober 2009

Roligt skulle det vara!

Vi får väl se hur roligt det blir, men vi ser i alla fall framemot det, vännen L. och jag, att kunna gå på Syfestivalen i morgon. Det blir en av de saker, som jag gör för att göra roliga saker och saker för mig själv.

Jag har varit runt på lite olika bloggar och läst om de, som varit där i dag. Och frånsett inköpen, så har det inte varit så kul ang. parkering, ja hela trafiksituationen runt mässan, restaurangerna eller brist på samma som var förskräcklig för ett år sedan, men hyfsat i våras, att mässan känns mindre än tidigare, och att den visst är en trappa upp eftersom det finns en mässa till samma helg. Allting återstår att se.

Men, men här har jag ordning på allt, tror jag i alla fall! Kom-i-håg lappen är skriven, olika saker, som jag redan har, men aldrig kommer ihåg längre är inlagda på mobilen, lätta att komma åt. Det finns ett schema över vilka workshops som jag ev. kunde tänka mig att delta i, om vännen L. vill det samma återstår att se, annars får vi väl dela på oss.....Ryggsäcken är packat och pengarna ska jag ta ut i morgon, glömde det i dag, eftersom i dag var en helt annan dag med fokus på barnen.

Barnen skulle till Stora Staden, som tur var till samma ställe, men på var sin aktivitet, så inte kom jag i håg saker kring mig själv inte! Men jag hade en chans att åka förbi mässan och såg den överfulla parkeringen fast klockan var sen eftermiddag, så därför startar vi i tid hemifrån i morgon. Vi hörs sedan

onsdag 7 oktober 2009

Neråtgående kurva!

Är det på topp? Nej, det är det inte. Att inte få sig tilldelat några arbetsuppgifter annat än något som ”katten har släpat in” är deprimerande, resignerande och på väg att knäcka mig. Jag har sagt nej till en omplaceringsutredning eftersom jag tror, att jag kan utföra mina tidigare arbetsuppgifter, men eftersom jag inte får dem tilldelade är det väldigt svårt att prova på överhuvudtaget. Det känns som om man klänger sig kvar vid något som en gång var eller som man vill att det ska vara igen. Arbetsgivaren kanske beslutar om en utredning i alla fall, jag vet inte….. Hur som helst att glo in i en vägg 4 timmar om dagen kan ju göra själv den mest tuffa människan nedstämd.

Om man vill bryta ner en människa så behöver man bara göra hennes arbete meningslöst (Fjodor Dostojevskij 1821-1881)

Jag har två symptom som har börjat dyka upp igen: ljudkänsligheten och stresskänsligheten. Jag kan inte ha min dörr öppen på mitt kontor, eftersom det pratas både mellan människor och i mobil i korridoren utanför. Det stör mig otroligt mycket och jag kan inte koncentrera mig eller göra några praktiska saker som att sortera papper i alfabetisk ordning eller lägga dessa i datumordning. Att få läsa protokoll ifrån möten med min tidigare personal får mig att känna mig tillbaka på ruta 1, fast jag förnuftsmässigt vet att jag inte är tillbaka på ruta 1 utan att det är enbart flashbacks. Dessa flashbacks eller panikångestattacker, som jag även förnuftsmässigt vet att det är, dränerar mig otroligt på energi och jag blir så trött. Tröttheten gör att jag blir ännu mera ljudkänslig och då har vi cirkeln sluten och rullande!

Jag är otroligt besviken kanske mest på mig själv eftersom jag var på väg uppåt för bara en månad sedan. Det hjälper mig inte att vara besviken, utan jag behöver se till mig själv så jag orkar framåt igen. Men hur gör man?

måndag 5 oktober 2009

En vante!

Att sticka kragvantar är väldigt roligt måste jag säga. Även om det är på sticka nr 2½, men med två tunna trådar (ett entrådigt och ett tvåtrådigt ullgarn ihop) så går det undan. En vante var redan färdig i går, passar mig perfekt, och jag funderar på, om jag ska brodera något på ovansidan eller sy på ett band?

Dessa mindre projekt kan jag varmt rekommendera. Man får en lagom utmaning, och det blir fort färdigt, alltså inte flera UFOs till korgen. Det som jag är lite fundersam över är, att jag enligt beskrivningen har stickat en högervante, men den passar alltså bäst på vänster!!! Tummen sitter åt det hållet. Så det blir spännande att se, når jag verkligen stickar en vänstervante, om den då passar till en högerhand? ;))

lördag 3 oktober 2009

Nytt på stickorna!

Det är inte så, att jag inte gör något, men det tar sin tid att sticka med väldigt tunt garn på tunna stickor. Jag har stickat ett par muddar färdiga ur pulsvärmar-boken i mörkbrunt ull-alpacka, men jag har inte sytt smocken ännu, så de får visas upp senare.

Däremot har jag börjat på ett par kragvantar ur Johanna Wallins bok Sticka småvarmt. Jag stickar med två trådar, som bara trasslar, men det går väl ändå. Det är en tråd entrådigt mörkgrått Kampes ull och en tråd av något melerad grått och rostfärgat också ull. Det är så underligt att sticka efter mönster, och att det faktisk också blir så, som det står i boken.....Det gör nog mig mest glad, eftersom det har varit en av mina stora svårigheter tidigare att läsa och förstå och att komma i håg. Men det verkar kul. Har precis kommit över kanten, som är vikt och stickat fast, så nu börjar jag på själva vanten.

I morgon är det Stickcafé på "En liten Smula" som vanligt, passar bra med det ruskväder, som vi har just nu, så kommer man en bit på vantarna. Eller kanske jag börjar på en ny stickning. Det måste ju vara något lätt, om jag ska sitta och hinna prata också!

torsdag 1 oktober 2009

Vårt stickcafé på landet!

Här kommer lite bilder ifrån stickcaféet hos A. De finns på en annan stickkompis blogg.

Redovisning av baksidan av vårt hus!

Ja något längre än tidigare bilder har vi inte hunnit ännu. Stora Kärleken målar lite brädor emellanåt som ska bli till ett nytt staket. Jag har inte hunnit med något alls nästan i själva planeringen av den nya snutten trädgård, som jag har fått, men jag hinner väl. Det finns ju lite annat, som har tagit upp min tankeverksamhet under senare tid, så därför blir allt annat ställt på stand-by.

Men som sagt så har Stora Kärleken räknat ut att det har gått åt ungefär 381 löpmeter trallvirke och byggreglar av olika sorter till projektet. Tillsvidare ligger den totala kostnaden på 10526 kr (virke och skruv), men vi är ju inte färdiga med staketet, spaljeerna och liknande ännu.

Jag tycker, att det är kul att skriva upp hur mycket allting kostar, vad vi har använt och hur mycket. Värdelöst vetande kanske någon kan tycka, men ska man göra något nytt, så är det enkelt att se, vad det kommer att landa på på ett ungefär. Och en annan sak: behöver man reservdelar, så är det bra att veta, när man handlade en viss sak. Vi hade exempelvis en handdukstork här i sommar, där väggfästena vittrade sönder. Och vi fick helt rätt reservdelar i och med att vi visste, vad det var för märke, och när vi hade köpt den.

Redovisning!

Redovisningen blir sammanslagen igen. Det är kul med redovisning, men det behöver ju inte fylla så mycket! Men jag ser, att det går i den riktning, som jag vill, nämligen fler pengar över utan att jag behöver göra något annat än att ägna varje inköp lite tankeverksamhet.

Augusti:

mat +941 kr
kläder -1558 kr
diverse -1950 kr
räkningar -9252 kr
Totalt -11819 kr mindre än snitt för 2008.

Varför maten blev dyrare vet jag faktiskt inte, kanske att jag handlade på mig lite till frysen för att vi skulle få danmarksgäster under september? Annars tycker jag att resultatet är fenomenalt, nästan 12000 kr mindre ut än snitt förra året. Jag har inte räknat förändringen av vår baksida in i detta, då vi har en egen bok för renoveringar. Varför har vi en bok? För att vi aldrig kommer ihåg hur vi gjorde, när vi gjorde det och hur mycket det gick på!

September:

mat -1840 kr
kläder +78 kr
diverse -3330 kr
räkningar -3490 kr
Totalt -8583 kr mindre än snitt för 2008.

Barnen har fått flera nya klädesplagg, de växer ur fortare än kvickt och Stora Dottern har fått en ny ganska dyr höstjacka. Men annars är det underligt att maten kostade mindre, eftersom vi har varit två ytterligare i hushållet under nästan halva september. Men det får jag tillskriva min mamma, som både lagade och handlade. Jag är nöjd med resultatet.