måndag 28 september 2009

Tack för alla era tankar!

Jag är helt övertygad att det hjälper med goda och stödjande tankar, när man ska igenom något besvärligt. I dag var stora dagen för Teammötet, avstämningsmötet ja, kalla det vad ni vill, och jag tror, det känns i alla fall så, att jag kom ut på andra sidan med skinnet och äran i behåll.

Min arbetsgivare hade föreslagit en omplaceringsutredning för en tid sedan på ett litet möte utan min läkare och utan FK, trots att jag går stadigt framåt! Man går alltså förbi rehabplanen och tycker något eget! Det var som att få en kalldusch, när orsaken egentligen var, att jag i ett mail i slutet på augusti till min handledare och chef hade pekat på bristande arbetsuppgifter. Jag fick alltså inte arbetsuppgifter till att fylla min arbetsträning, som just nu är uppe i 4 timmar måndag till fredag. Lika stressande som det är att ha för mycket att göra på en arbetsplats, lika stressande och nerbrytande är det att inte få sig tilldelat några arbetsuppgifter. Och jag behöver inte några anpassade arbetsuppgifter, utan äkta vara vill jag ha! När jag har frågat efter det, har jag bl.a fått som svar, att jag stressar både min chef, dvs. handledare, och mina arbetskollegor. Jag anser att det handlar om omfördelning av arbetet.

Min arbetsgivare påstår, att jag inte klarar av de arbetsuppgifter, som min tjänst innehåller, och jag påstår, att jag inte får arbetsuppgifter för att reda ut, vad jag klarar av. Det var otroligt rörigt på mötet, men jag tror, att när min läkare väl har specificerat, vad jag behöver till FK och till min arbetsgivare, så klarar jag av mitt arbete. Det jag i grund och botten behöver är kanske inte så mycket annat än en bra arbetsmiljö med ett tyst kontor, som jag i övrigt har. Jag har lärt mig att säga nej och även att se, att jag är bra på det jag gör, att det räcker det jag gör.

Jag vet nu, att med allt stöd som jag har fått både här via bloggen, av arbetskamrater, som jag värderar högt och av min familj, så ska jag klara av detta. Jag vet, att jag har styrkan, och jag tror att även när det ser mörkt ut, att jag inte får mig tilldelat mera än jag klarar av. Det är min fasta övertygelse!

12 kommentarer:

Lavendel sa...

Jeg tror du har fat i det helt rigtige: Arbejdsmiljøet!! Det ligner da ikke noget at sådan en chef lader sig stresse - og giver aben videre ved at sige at du også stresser kolleger...dårlig ledelse. Godt gået!!!knus

Bloggullet sa...

Jag håller med om att det är lika stressande att inte ha något att göra som att ha för mycket att göra.
Det går ju inte att testa vad man klarar om man inte får utföra några relevanta arbetsuppgifter.

Jag hoppas att du klarar det nu och att det blir som du önskar. Jag tror på dig.
Kram

Boel sa...

Heja dig! Det ligger så mycket i orden "Man ska vara frisk för att orka vara sjuk". Det är en ständig kamp och jag upphör aldrig att bli förvånad över att inte de som är inblandade professionellt inte samarbetar. Att FK, läkare och arbetsgivare mfl gärna drar åt olika håll. inte sjutton blir jag eller någon annan friskare för det.

Jag hejar på dig!
Boel

Strikkeheksen sa...

Sådan :-)

Losarinas mor sa...

Flot ! Du har en indre styrke og tro på dig selv- ved hvad du vil og kan og , meget vigtigt, hvad du ikke kan.
Flot ! :-)

Rosenvante sa...

Håller tummarna att det löser sig. Förbenad blir man ju när man hör hur de drar åt olika håll, inte gör det något bättre då heller. Nej, det är inte lätt att vara sjuk nu för tiden... stå på dig.
Kram

Susilull sa...

Heja heja, jag tror på dej!!

Carina sa...

Du har en utmärkelse att hämta hos mig.

Mia stickar sa...

Hoppas allt ordnar sig nu och du får lagomt mycke uppgifter att bita i! Hejar på dig!

Annela sa...

Jag håller på dig! You go, girl!

Madame sa...

Jeg tilslutter mig alle de fine kommentarer, du har fået.
Og sender varme tanker op til dig, klem :)

Jeannette Mariae sa...

Glæder mig sådan på dine vegne, at du er på vej i den rigtige retning (for dig)...

Det skal nok gå fint.

Kærlig hilsen JM ;-)