måndag 30 november 2009

Sticktorka!

Det är sticktorka! Eller idétorka eller fantasilöshet eller icke-kreativa veckan eller något annat, som jag inte vet varför..........Det händer nästan ingenting här, visst jag har varit sjuk, ingen ork, host i massor, men jag har inte någon stickning liggande som jag har lust att börja på eller ens sticka ett par varv på. Märkte ni det finstilta inte någon stickning som jag har lust att börja på? Jag har alltså två par strumpor och en vante, men det lockar inte, ja och så har jag en halsvarmare, som jag håller på att virka små blommor till, men inte heller det är kul just nu.

En halsduk/sjal har jag stickat till Stora Dottern. Den är lite "Twilight" och en ersättare eller i stället för en annan som hon fick förra vintern, men den är för varm just nu, är i ull, så hon ville ha en annan. Denna är stickat i 3 nystan plus en liten snutt på det 4. svart Safran 100% Hellårs bomull ifrån Garnstudio. Räta maskor nerifrån och upp, ett uttag i början på varje varv och 2 varv virkade fastmaskor runt om för stadga. Just nu ska det bara vara stora sjalar har jag förstått, som man virrar runt halsen, som vi gjorde med Palestinasjalarna en gång i tiden.

Inte frisk men nästan!

Nu börjar jag röra lite på mig igen, jisses vad man kan hosta! Fick kreerat denna adventsljusstake i går bara för att göra något efter att vi hade varit ute en liten sväng. Vi har pyntat lite, eller mest har Lilla sonen sprungit runt och satt upp pynt för att vi ska ha lite framme. Stora Kärleken har satt upp ljusslingor ute och en julgran på terrassen. Så i går kväll vid middagen var vi ganska nöjda, vi hade hunnit i år igen!

torsdag 26 november 2009

Fortfarande sjuk!

Hostar och hostar! Var till lilla doktorshuset i går, fick inte gå in den vanliga vägen utan det var på baksidan till infektionskorridoren, där det var helt tyst och kallt. Just då passade dessa förhållanden mig, hade inte någon större lust att konversera och allt hostande gör mig väldigt varm, så kylan var skön.

Men sedan kunde jag knappt hålla mig för skratt, fast jag vet ju varför. Men först kom lilla doktorn i munskydd och handskar och lyssnade på andningen och hjärtat, nä.... ingen lunginflammation på gång och det var ju skönt. Sedan kom lilla assistenten i handskar och plastförkläde och tog blodprov för sänkan och mätte temperatur och sedan kom lilla doktorn igen med beskedet att mot hosta ger man inget nu för tiden, men vi ser att du varit sjuk och fortfarande inte är bra, så jag fick vara hemma med sjukintyg, som hon inte hade med för datorn i infektionskorridoren var inte på, så ville hon skicka det till mig.

Så jag åkte hem igen i min lilla bil hostandes och tänkte lite över hygien och smittorisker, vilket jag alltid tyckt har varit intressant, speciellt när jag arbetade inom sjukvården. Ska man ta det på allvar, så måste ju alla göra lika och inte en ha munskydd och den andra inte. Undrar vad som krävs egentligen? Man måste hålla rent och orent var för sig och inte ta med sina handskar överallt. Ungefär som jag får flipp i charken i livsmedelsbutiken, när personal inte förstår varför de har på sig plasthandskar.

Det som är mest tråkigt är att jag missar julauktionen i Syföreningen på lördag. Jag kan ju inte stå där och lägga upp fikabröd med min hosta med tanke på smittorisken och dessutom har jag ingen ork heller. I stället skickar jag Stora Kärleken med sockerkakor och några sjalar och hoppas att eftermiddagen innehåller givmilda besökare och kommer att inbringa en större summa till föreningen.

onsdag 25 november 2009

Presentregn ifrån Lavendel!

Om du klickar här kan du vara med i dragningen av Lavendels Paketkalender. Det är en väldigt generös give-away under julmånaden December. Passa även på att titta in i hennes lilla butik och se om något skulle fresta dig.

måndag 23 november 2009

Lite gör jag, men det tar en hel dag!


Jag sitter mitt i syrummet och bara sitter, men det är typiskt mig! Jag har alltså himlasvårt att bara sitta eller ligga utan att göra något även om jag hostar som en hel orkan och vad därav följer. Så lite blommor kunde jag virka och sy band på sjalen och få Stora Dottern att stå modell. Då har jag i alla fall hållit mig borta ifrån soffan ett tag!
Den ljusblåa sjalen ska med till Syföreningens auktion på lördag i von Brehmerska gården utanför Lilla Staden tillsammans med några andra sjalar, som jag har gjort. Jag har inte bestämt mig för om även den röda ska ges till det ändamålet. Det som är roligt är att det finns så många olika sorters handarbete eller hemlagat representerat på auktionen. Det finns både broderat, stickat, virkat, vävt, syltat, saftat och bakat. Och Syföreningen får in pengar, som i sin tur kan ges till de som behöver. Så vill du ge av din tid antingen det handlar om att sticka sockor eller baka bullar, så finns det ett stort behov av det och inte bara i jultider utan under hela året.

söndag 22 november 2009

Tack för alla hälsningar!

Det är drygt att vara sjuk, speciellt när solen skiner ute, vilket den inte gjort på nästan 14 dagar, och då får jag sitta inne och hosta och inte må något vidare. Men jag har suttit i Lilla Sonens rum, som har fönster på övervåningen mot trädgården och tittat ut. Det är vårlikt ute. Vi har haft nästan 10 plusgrader, så jag hade önskat att vara i trädgården för att gräva lite och kanske få putsat fönster, så det var fint till jul. Men icke........

Det blir nog ett par dagar till hemma, sedan får vi se om hostan lägger sig. Febern kommer sådär i bland på ett konstigt sätt, precis som Stora Dottern hade, när hon var sjuk för tre veckor sedan. Jag orkar inte riktigt med något, men ska försöka ta tag i några UFOs. Där behöver jag inte tänka, utan kan bara sticka på (sockor och vantar), orkar inte med att tänka ut något nytt.

lördag 21 november 2009

Nöff-nöff sjukan!

Ingen aning om det är den, men sjuk är jag med hosta, känns som det kommer ända nerifrån fötterna och drar runt om hela kroppen innan man orkar hosta, frossa, värk i kroppen och huvudvärk, men Alvedon hjälper på en hel del. Men tar man något sådant känner man sig som i klimakteriet, svettig och varm, men det är ju mitt i eländet ett I-lands problem.

Jag har inte lust med något och ingen längre tid åt gången heller. Brukar inte ligga i soffan, men har faktiskt gjort det en hel del, så Stora Dottern får härbargera någon annanstans och titta på sina amerikanska serier, TV 4 fakta eller läsa sina Twilightböcker. Men något har jag gjort, rätstickar och virkar fastmaskor. Det är precis vad man orkar med så där i bland. Har hittat Norogarn, bandgarn, effektgarn, ull/mohair och annat rest i skåpet, som blir någon form för sjal eller cape, tror snart att jag är färdig. Denna orkar jag inte göra så stor, så den kommer inte att passa mig, men jag har provat den på Stora Dottern, där den ser fin ut. Jag har en del av bandgarnet kvar, som jag tänkte sätta en bit av i varje sida, så kunde man knyta ihop den fram. En nöff-nöff cape!

torsdag 19 november 2009

En uppmuntring!

Detta är precis vad jag behöver i dessa dagar. 28 nystan Arwetta ifrån snälla Lavendelstrik som har butiken Lavendelgården. Vinröda, cerise, vintervita, limgröna och koksgråa färger piggar upp som bara den.

Lite nere har jag varit kring min arbetssituation, men nu är jag sjuk också. Inte att jag tror, att jag har fått den så omskrivna svininfluensan, men jag hostar så jag blir blå i ansiktet, har huvudvärk, har ont lite diffust, kanske, kanske inte feber och är allmänt trött. Och jag har inte hunnit vaccinera mig ännu................

Men nu ska jag lägga mig i soffan igen och klappa på mitt garn, tack snälla Lavendel!

tisdag 17 november 2009

Bra och dåligt fast kanske bra på sikt....?

Det är stilla på bloggen, orkar inte med så mycket annat än mig själv och det kanske räcker just nu? Så jag väljar att berätta om det goda först:

Jag har hållit på med Lilla Sonens färdtjänst, som i och med att han fyllt 12 år inte längre har rätt till någon ledsagare kostnadsfritt, när han åker. Trodde att det var enkelt att överklaga, har gjort det många gånger i barnens liv, men icke. Först prata med färdtjänsten om det, att han behöver ha tillstånd för en ledsagare. Visst, visst inga problems vet du säger rösten i luren, skicka bara in en ansökan om det. Så jag tar av min dyrbara egentid och fyller i blanketten. Den kommer ganska fort tillbaka, avslag enligt paragraf det och det.............Hmmmm, undrar om jag måste bli arg? Skickar in en riktig "officiell" överklagan med intyg etc. som tar ett tag att göra, igen min dyrbara egentid. Avslag! Då blir jag riktigt arg, samlar "styrkorna", får in nya intyg, skriver väldigt fint språk och överklagar till Länsstyrelsen via färdtjänsten.

I dag fick jag svar, inte ens två veckor har gått, så jag misstänker att överklagan inte har varit runt Länsstyrelsen utan färdtjänsten har insett sitt misstag, lugnet är återskapat och Lilla Sonen får åter ha ledsagare med sig utan kostnad under hela sin livstid. Jippiii borde man ha ropat, visst är vi glada, men man blir ju så trött! Varför ska vi, som redan har massor att göra utöver att vara alldeles vanliga föräldrar, hålla på och överklaga gång på gång bara för att handläggare inte kan bedöma underlag lika? Kommer det till den ena handläggaren blir det bifall, kommer det till den andra blir det avslag. Sedan kommer rättvisan in också, i alla fall i min värld: Vad händer med barn till föräldrar som inte orkar överklaga olika beslut? Hur kan vi säkerställa att dessa barn får det de har behov utav och rätt till?

Nu det dåliga som kanske blir bra på sikt. Jag har sagt på ett rehab/avstämningsmöte i dag tillfrågat av min arbetsgivare, att jag inte tror att jag kommer att komma tillbaka till min tjänst. Det var inget lätt beslut, men enligt Försäkringskassan, så är jag 50% arbetsför ifrån årsskiftet, vilket jag är helt enig i. Arbeta kan och vill jag och 50% är alldeles precis lagom och vad jag klarar av just nu. Det som är kruxet och orsaken till kaoset i mitt huvud är, att jag inte klarar av min tjänst 50%.

Det innebär att det nu ska sättas i gång en omplaceringsutredning av en helt annan person, som inte vet något om mig, vad jag har för kvalitéer och hur jag är som person. Efter utredningen har arbetsgivaren skyldighet att leta lämpliga arbetsuppgifter till mig inom företaget i en månad. Dyker det inte upp något lämpligt under den tiden, jag finner det inte troligt själv, så får jag gå dvs. en uppsägning. Det är presenten man får som tack för att man har satsat en del av sitt liv, tagit tid ifrån sin familj och lagt på arbetet, struntat i raster, struntat i sig själv överhuvudtaget. Så ser den nakna sanningen ut.

måndag 16 november 2009

14 år!

Det fyller Stora Dottern i dag, så är man väl tonåring på riktigt, eller? Jag kom i håg hur mycket det snöade, när hon föddes på Danderyds sjukhus. Stora Kärleken fick kämpa sig iväg med filmrullen, det var före digitalkamerornas tid, till en fotoaffär, snabbframkalla, välja dubbla kopior så vi kunde skicka dem samma kväll ifrån postkontoret i Stockholm, som hade sista inlämning kl. 22, så de skulle hinna hem till mormor och morfar i Danmark på lördagen. I Danmark har man nämligen både då som nu postutdelning på lördagar.

En akutkejsarinna är hon, Stora Dottern, men lång, i alla fall längre än mamma nu, pratsam, fast hon tycker mamma pratar mera, barnkär, klok, häst- och Twilighttokig och mycket självständig. Och nu, när man frågar vad hon önskar sig till middag, så får man inte det automatiska svaret: McDonalds! , hon vill ha något gott och gärna med kött. Så det ska det bli i kväll, när hon kommer hem ifrån filosofiskt café. Kyrkan ordnar flera olika aktiviteter i samband med konfirmandläsning, som hon tycker är roliga och intressanta. I fredags var det en helkväll med filmvisning, mat och diskussioner kl. 16-23, passade henne perfekt.

Lilla Sonen och jag har kreerat en tårta till henne. Hon ville ha en hemlagat inte en färdigköpt, som tidigare har tillhört favoriterna. Så i dag blev det vanliga tårtbottnar 3 st med lager nr 1: vaniljvisp smord på botten och hela jordgubbar mixade till en slät smet ovan på tillsammans med små sockriga kakor med bittermandelsmak (da: makroner). Lager 2 var resten av jordgubbssmeten och ett väldigt tjockt lager mango- och passionsfruktmousse. Sista botten på och glasyr med choklad smordes på. Får se vad hon tycker om det.

fredag 13 november 2009

Krokningsmönster inköpt!

Eftersom jag ville fortsätta kroka blev jag ju tvungen att införskaffa mig lite mönster, så jag kontaktade Gudrun via mail och innan veckan var slut hade jag mönstren i min postlåda. Det kan man kalla snabbt! Så nu ska jag bara hitta garn, som passar.


Jag har även börjat sticka på en halsduk i garnet ifrån Stäket, som jag handlade på krokningskursen. Garnet var hälften kashmir och hälften bourettesilke, det gråa är Heilo, en 100% ull köpt på Tradera, som jag tycker passar bra till. Jag har hittat mönstret i en gammal bok också ifrån Tradera, men det blir nog mera en halsvarmare, och så ska jag se, om jag kan hitta en vacker knapp att binda ihop det hela med.

I morgon är det Syförening med samling inför den årliga auktionen eller bazaren 28/11. Jag har inte broderat något alls på tapeten, som jag har fått mig tilldelat, undrar när jag ska hinna det?

söndag 8 november 2009

Söndagspromenad!

En söndagspromenad med tips-och bingorunda arrangerad av den lokala orienteringsklubben fick utgöra det för aktiviteten på Fars dag. Eftersom Stora Kärleken tillika tycker att det är lite för kommersiellt för hans del räcker det med god mat i kväll och bra fika, så är han nöjd. Stora Dottern hade full pott på bingo och vann en trisslott, men ingen vinst på den sedan, och Lilla Sonen hade full pott på tipsrundans 12 frågor, så han fick en liten present.

Och mitt i skogen träffar vi på två kvinnor som är ute och går med en hund och de pratar danska av alla språk! Det visar sig att den ena hade bott 4 år i Lilla Staden, var gift med en svensk, men inte kände andra danskar. Vi pratade en stund och fortsatte sedan åt var sitt håll. Stora Dottern sa " - och jag förstod hela samtalet", vartefter vårt samtal leds in på tvåspråkighet eller ej. Jag berättar varför jag inte lärde Lille Sonen och henne danska ifrån de var små. Mest för att språken ligger så nära varandra, men även för att om man har besvär med sitt eget språk, så räcker det med ett språk att lära sig enligt logopeden. I dag har dock inget av barnen något större besvär att förstå danska, men pratar det inte flytande.

Jag har lagt upp till den krokade mössan, som vi fick beskrivning på i går på kursen, men jag tror att jag hellre väljer att rundkroka ett par muddar. Och som information så är kroknålen med "slang" en enkel kroknål fast flexibel, vilket betyder att du kan ha större arbeten på den såsom ett bakstycke eller liknande. Den avlånga kroknålen har en krok i varje ända och används för att kroka runt med. Det tog ett tag i går på kursen innan poletten fallt ner för mig, hur man flyttar arbetet ifrån sida till sida och krokar runt eller krokar på och av i bitar runt och runt, så skulle man också kunna uttrycka det.

Oktober månads redovisning

Det är det ju aldrig kul att inte redovisa att vi har sänkt våra utgifter, men inte sparade vi något under oktober, så nu gäller nya tag!

Så här såg det ut för oktober:

På maten(inkl. städmedel, hygien, tidningar) har vi gjort av med 1171:- kr mera än snittet för 2008. Varför det blev så kan jag bara skylla på lagerhållning till frys och skafferi, så vi lever inte som vi lär. Målet var ju att äta väldigt färsk mat och inte hålla lager av något.

På kläder/skor blev det 2442:- kr mera än snitt. Vi har nog alla fått lite mera den här månaden. Det har varit dyra jackor, dyra skor, inget som man har kunnat använda en säsong till utan barnen har växt, så nu hoppas jag att det håller ett tag.

Diverse blev 1260:- kr mera än snitt. Tittar man på kvittona så bottnar det nästan enbart i restaurangbesök och dyr hämtmat, för att vi inte haft någon ork att laga mat. Och det bottnar kanske i dålig planering

På räkningar, som ska betalas varje månad, blev det en ökning med 133:- kr i förhållande till snitt. Det tycker jag är ganska bra, vi håller oss alltså på samma nivå som förra året.
Det innebär ett plus för utgifter på 5006 kr jämnfört med snitt 2008
Nu kan du även se redovisningen som en sidogadget under de som följer min blogg.

lördag 7 november 2009

Krokningskurs!

Så spännande det var att lära sig krokning (da: hakning). Vi var 6 kvinnor, som bänkade oss för att lyssna på Eva och provade på att kroka via provlapp. Min provlapp, väldigt ojämnt tyckte jag själv, innehåller flera olika sorters maskar, ökningar och minskningar, ett knapphål och lite fortsättningskurs bestående av galler, tvärrandigt, STKM (enkel krokningsmaska förlängd med stolpe) och solfjäder. Vi fick även lära oss om flerfärgat krokning, krokning av hela plagg och på slutet fick vi prova på rundkrokning.

Så klart blev det lite inköp av bl.a kroknålar, enkla och dubbla (för krokning och rundkrokning), lite garn i handfärgat kashmir/silke och Knit Pro's kortare strumpstickor för att se om de är bättre än mina gamla.
Allt i allt en helt toppen dag, så nu ska jag på jakt efter andra kurser av intresse!

fredag 6 november 2009

Färdiga!

Och nu var de färdiga, muddarna, eller de var det i går kväll under tiden, som jag tittade på Lyxfällan på TV. De är varma och sköna, får se om de förblir i min ägo.

Det var också ett enkelt mönster att komma ihåg över 4 varv med två olika färger eller också är det så att det är på mönstret, som jag ser om jag själv blir friskare ifrån min utbrändhet? Vem vet? Jag orkar mycket mera nu även om det går mot höst, jag tänker mycket klarare och i mycket vidare kretsar än tidigare, och jag kan definiera mina svaga punkter på arbetsträningen.

Därför tycker jag definitivt, att jag har förtjänt att gå på kurs i morgon. Jag ska hit till Eva och lära mig tunisisk virkning eller krokning, som det också kallas, tillsammans med L-e. Varför just krokning? Mest för att L-e gillar att gå på kurs, jag gillar att virka och vi behöver göra en utflykt. Svårare än så är det inte.

torsdag 5 november 2009

Muddar!

Fick en förfrågan i kommentarerna om muddbeskrivning. Jag har aldrig stickat några muddar innan jag började här i höst. De muddar jag stickar, nr 2 ifrån vänster på bokomslaget (jag gör dem bara lite längre), kommer ifrån boken "Pulsvärmare - en inspirationsbok" av Birgitta Adolfsson. Just nu tror jag att den är billigast här.

På vårt lilla Stickcafé på Smulan i Lilla Staden sade A. och jag nästan samtidigt att vi skulle prova att sticka alla modeller i boken. Varför vet jag inte, men det finns 30 modeller med otroligt tydlig beskrivning och bild, och jag har stickat nästan 3 av dem. Ett par av dem (nr 2 ifrån höger), som skulle ha varit med smock blev dock inte riktigt det, men sköna ändå.

Min docka!

Jag syr och syr på min waldorfdocka och det är så väldigt roligt, så tack till L'orna för att jag fick tips om kursen och för att jag fick var med.

Underhåret kräver nog längst tid, men är också något man kan sitta med var som helst. Nu ska jag så bara bestämma mig för, vilket hår hon egentligen ska ha, dockan, flätor eller bara långt hår eller något rufsigt. Jag funderar mycket på om hon ska bo hos mig eller ges bort, men har inte kommit fram till något beslut ännu. Helt klart är att jag ska sy flera dockor, det är kul, men det är minst lika roligt att sitta och prata under tiden vi syr.

Annars så stickar jag vidare på min muddar i skuggstickning. Det är nr 2 som är på väg. Jag har börjat fundera på, om jag ska sticka ett litet lager av presenter. Då behöver man inte fara i väg efter en blomma eller liknande utan kan lugnt hitta en present bland sockor, pulsvärmare eller små sjalar. Tänker lite på min farmor, som stickade mycket socker för. Jag har aldrig sett henne sticka annat än just sockor. Ja, hon höll hela släkten med sockor om vi ville ha. När vi besökte henne på sommaren, eftersom hon bodde långt bort, så fick man välja bland alla, som hon hade stickat, till kommande vinter. Storleken var sirligt handskriven på baksidan av banderollen, som var nerstucken i skaftet med en liten garnrest, så det fanns att stoppa med om strumpan skulle gå sönder.

Min Buddhahylla!

Jag tror aldrig att jag har visat min Buddhahylla för er någon gång. Det är en hylla över TV'n där jag ställer mina Buddhor och lite annat, så vill jag inte vila ögonen på TV'n, så kan jag vila dem på Buddhorna. Det finns absolut inget värde i dem, de är inte dyra eller så, men jag har köpt en, fått en, köpt en och så vidare. När vi fick bokhyllan, som är runtom TV'n, så fick de en egen plats.

Nyligen fick de ett tillskott, när jag fick den gråvita av en av mina väninnor, som vet att jag gillar Buddhor. Hon eller närmare hennes son hade sett den och sagt, att han tyckte att den skulle jag ha för jag verkar så snäll. Det var ett bra betyg ifrån en pojke, som jag knappt känner. Jag kan känna att den gråvita symboliserar lite av det jag gör nu med sina armar uppe i luften: Yes, jag är på väg!

Finns det nystpengar.........

på omöjliga garnhärvor? Vi kunde behöva det! Det är nära nog det värsta, som vi har nystat upp ihop, Stora Kärleken och jag. 2 härvor, 2 hg, tog nästan 2 timmar. Det är ett vackert 1-trådigt hemmafärgat ullgarn, köpt på Tradera för kanske ett år sedan. Färgerna är syrén, mandarin, rosa och lite vitt, vad det ska bli vet jag inte, men det får ligga till sig, eftersom jag just inte är så glad i det. Hade inte Stora Kärleken varit med, så hade jag kanske kastat sk...., men han är tålmodig, så vi nystade! Vi behövde "bara" ta av det på två ställen därav 4 nystan istället för 2!

Det värsta är, att jag säkert har flera härvor ull, som beter sig på detta viset, så fortsättning följer.

Snö!

Så kom snön till oss också. Ja, den har ju hälsat på tidigare i höst, men nu har den tydligen bestämt sig för att ligga kvar i alla fall just nu. Det blåser och yr. Små, små korn i går och i morse och lite mera blött nu efter lunch. Det är kallt, som det alltid är, när temperaturen är runt nollan. Det är en sak, som jag har svårt att förstå: temperaturgivare eller -reglerare eller vad man nu kallar dem. De klarar aldrig att reglera inomhustemperaturen, när det utomhus är runt noll grader. Varför är det på detta viset? Kanske bör det rubriceras i mappen av värdelöst vetande, men jag funderar ofta på det under höst och vår, när det är aktuellt.

På bilderna ser man vår terrass med förlängningen. Från bambubusken och ut eller där vart planket börjar gå neråt är förlängningen av terrassen. Det ska bli spännande att se vad vi kan göra med det till våren. Jag ser också en annan sak: vårt staket! Vi hann ju inte med något staket under ombyggningen, så det får vänta. Stora Kärleken grundoljar och målar staketbrädor i förrådet, när de kommer upp är en helt annan fråga. Det är många brädor, när det ska räcka runt hela tomten. Jag har inte koll på hur många brädor eller ens hur många meter staket, som ska upp.