På söndagskvällen frågar Stora Kärleken snällt, om han ska skriva en lapp, att jag ska till frissan på måndagen. Han brukar göra det just pga. mitt minne. Behövs inte svarar jag, som har haft det minnesmässigt bra i helgen och tror att det fortsätter, tänker inte på att Stora Kärleken har varit hemma i 5 dagar och hjälpt mig med just minnet.
När Lilla Sonen föreslår Leklandet på måndag förmiddag, säger jag ja glad i hågen och har inte en tanke på någon frissa. På kvällen när vi kommer hem, sitter Stora Kärleken i fåtöljen, nyklippt, eftersom han skulle till frissan efter jobbet. Han frågar om jag inte har glömt något i dag, och jag har ingen aning, men det går upp för mig, att jag har det, när han säger frissan! Personligt tycker jag, att det är så pinsamt, så det finns inte, men andra runt i kring mig säger bara lugnt, att det ordnar sig så småning om. Jag kan inte tänka på mera än en sak åt gången, kommer det något nyt, glömmer jag det, som jag höll på med. I bland undrar jag om det kommer att bli bättre någon gång...?
Men hur som helst i går hade jag ingen stickning, som var enkel inför utflykten, så det var bara att starta upp en ny. Jag stod lite och tittade i mittt skåp och tog ut olika färger från hyllan över garn, som inte hade varit så lyckade i inköp. I bland har garn, inköpt på Tradera, inte motsvarat mina förväntningar, men det kan ligga till sig och komma till användning så småningom. Nu nystade jag upp några olika härvor i beige och brunt i ett garn, som heter Tricolin Det är lin, bomull och akryl och otroligt mjukt. Jag hittade lite olika effektgarner, som skulle passa till, så ned i stickpåsen tillsammans med sticka nr 5,5. Det blir alltså en ny sjal, där jag börjar med 5 maskor, slätstickning och uttag på rätsidan på varje varv. Jag låter effektgarnernas tråder hänga utanför som fransar. Vi får se, om jag fortfarande gillar det, när jag kommer en bit på väg.