Sockorna färdiga!

Det är ganska ordinära sockor i storlek 39-40 i det omtalade garnet, stickade på sticka nr 2½ och 3. Jag tror inte att jag kommer att sticka sockor igen i garn som jag inte har köpt själv, det är för mycket jobb. Nu ska jag ägna mig åt någon rolig stickning, vet inte om jag ska ta något av det, som jag borde ha gjort färdigt vid detta laget eller börja på en ny. Tiden får visa det.

Stora Dottern frågade mig tisdags, om jag inte hade något svart och cerisefärgat garn. Vi letade och hittade något som kunde användas. Jag slog upp ca. 20 maskor åt henne med dessa två garntrådar och hon stickade en bit räta. Nu är det färdigt, sa hon sedan, färdigt till vad, frågade jag. Ett svettarmband, kan du stänga av och sy ihop? Jovisst, sa jag. Och det blev ju en jättesmart och fräsig accessoar gjort av henne själv.

Stora Kärleken har ju haft problem med ett knä en längre tid, faktisk under hela hösten. Det värkar inte, så han arbetar ändå, men knäet är dubbelt så stort som vanligt. Han har ätit penicillin utan någon större effekt. Igår åkte han i väg igen med det och de tappade ut en del för att skicka i väg på odling, sedan skulle han bli kallad till en riktig ortoped, som de uttryckte det.

Det som undrar mig mest är hur de tänker inom Stockholms Läns Landsting eller TioHundra som det heter här. När Stora Kärleken var där sist, skulle han återkomma enligt den ortoped han träffade om inte penicilinet hjälpte. Det gjorde det ju som sagt inte, så jag ringde och försökte fråga mig för, vart han skulle vända sig. Jag kunde inte tänka mig att han skulle till akuten igen, särskilt akut var det ju inte enligt min bedömning. Jodå, enligt sjukvårdsupplysningen, som jag blev kopplat till när jag försökte ringa akuten på vårt lilla sjukhus i Lilla Staden, så var det bara att gå dit. Stora Kärleken gick dit och blir i luckan upplyst om flera gånger att det är låååååååång väntetid. Inga problem säger han, jag har med mig en bok! Han kommer dock fort in, där även läkaren, som han träffar säger, att hon tyckte att det var onödigt av honom att gå till akuten, men han får behandling och blir hemskickad. Allt på under 1½ timme!

Jag har själv jobbat inom sjukvården, jag vet absolut vad som kostar vad, men skaffa då ett bättre system där den ena handen vet vad den andre gör. I klarspråk att patienten blir hänvisad till rätt instans inom rätt tidsram och till rätt kostnad. Nu finns det säkert personer som jobbar stenhårt med detta i organisationen, men då måste det enligt mitt sätt att se vara fel på kommunikationen när det inte kommer ut till berörda.