söndag 28 februari 2010

Tvåändstickning!

Tvåändsstickning eller "tvebindning" på danska hade vi en liten kurs i helt på kamratbasis hos mig i dag. L. som också lär ut att sy Waldorfdocker, tog på sig uppgiften och jag bistod med hus och fika. Vi var 4 personer plus fröken, som skulle ge oss på detta. Ovan ser ni resultatet av mitt lilla prov med den röda tråden som uppslagstråd.

Vad tyckte jag om det? Väldigt meditativt med samma rörelse hela tiden. Jag fick bra tips om uppläggning, hade svårt för hur man skulle hålla stickorna sedan och tråden, som kändes som om den låg i fel hand. Men definitivt något som går att sticka vidare på! Ett par vantar skulle passa bra att börja med, ska gå in och leta på litteratur i ämnet, tror att det finns något i min bokhylla.

Kreativ blogger!

Denna har jag fått av Karin, som har en väldigt spännande blogg med mycket virket och växter.
Jag har redan fått den tidigare, så jag hoppas att man får hänvisa till de svar och dem man valde då. Jag är mycket glad över att Karin tänkte på mig.

fredag 26 februari 2010

Känner för att skrota något..............

Hur som helst så kom beslutet i dag ifrån FK att de avslår min ansökan om 50% sjukersättning (Da: tidsbegränset invalidepension), men beviljar mig 25% i samma veva. Det har att göra med mina barn med särskilda behov. Vad ska jag säga? Att det är helt orimligt, att de har fått något om bakfoten, att de tolkar lagen som F.. tolkar B....., att någon handläggare har fått en press på sig uppifrån att köra en viss linje........

Jag vet inte, det spelar på något vis ingen roll. Jag har min linje klar: lyfta luren och ringa till juristen på det handikappförbund, som barnen tillhör, skanna in beslutet och maila det till samma. Jag hoppas, att han fortfarande tycker, att det är värd att överklaga, att vi på något vis måste visa FK, att de drar helt fel slutsatser, att vi kan få ett prejudikat över hur man ska döma i framtiden.

Och så var det ju detta med att skrota..........där har jag nog också min linje klar och val är det ju till hösten!

tisdag 23 februari 2010

Ny OS-stickning

OS är ju inte färdigt ännu och medaljer får vi, så därför har jag börjat på ytterligare en halsduk med samma mönster som tidigare. Färgen är ljusgrön/lime och inte den tråkiga färgen som syns på bilden. Men varför vill inte kameran visa rätt färg, fattas det dagsljus eller vad är det? Hur som helst är det två trådar, den ena ull, den annan har jag ingen aning om, men det är mycket mjukare än ullen, merino kanske. Det kommer att bli en riktig vårhalsduk, vet inte om jag får behålla den själv, vi får se.

I morse dalade snöflingorna så vackert ifrån himmelen, men nu börjar jag bli trött på skottandet, trött på kalla morgnar, hade -23 i går, nu vill jag ha vår, blommor och något annat än vitt. Svart mustig jord skulle sitta alldeles förträffligt!

lördag 20 februari 2010

Syfestival trots allt!

Trodde inte att vi skulle komma i väg, men det var inte så farligt väder i morse trots allt, värre när vi skulle åka hem faktiskt och värre blev det ju längre bort ifrån Stockholm vi kom norrut.

Hur som helst så var allting kring mässan väldigt bra ordnat, ljust och luftigt och bilen fick stå i garage under tiden, så alla var glada. Jag kunde faktisk byta till gympaskor innan vi gick in i stället för tunga och varma vinterstövlar. Mässan kändes lite tom, men den var inte det förstod jag må en monterinnehavare, som jag pratade med. 1000 personer mera än sist i Kista.

Jag provade på decoupage hos Dekorationsverkstaden och det var väldigt skojigt, så det blev att handla lite saker för att kunna fortsätta hemma. Speciellt tyckte jag om den krackelerade stilen, som det fanns på vissa askar.
Jag tog mig även tid att virka en liten muffin med ett körsbär på toppen hos Salabim. Kul var det och lugnande att få sitta med handarbete mitt i allt surr. Jag ska limma fast den till muffinsformen snarast. Jag föll för Lilla Lammet, som jag ska göra snart.

En nåldyna behöver jag nu med det samma, min gamla är säkert 20-25 år och inte så snygg. Så jag handlade en materialsats till den hos Fingerfärda. Svart ull med en blå fågel, en detalj ur ett yllebroderi ifrån 1806.

Hos Christel hittade jag nytt spännande tyg och blixtlås till framtida projekt.

Och sedan kommer det allermest spännande och absolut inte välövervägda kommande projektet, att sy egna underkläder. Varför vet jag inte, men jag föll för spetsarna, så det tänker jag försöka mig på. Tygerna handlade jag här.

Vad tyckte jag då om festivalen VT 2010? Bra, allt runt omkring var väldigt bra, trodde bara att det skulle finnas flera utställare och en större yta. T.ex var scrapbooking helt borta, eller jag såg i alla fall inget. Däremot såg jag flera monter med färdiga saker, som man kunde köpa, men det tyckte jag inte riktigt passade in. Det var också svårt att få plats på workshops eftersom folk bänkade sig så tidigt, upp till 40 minuter före. Jag tycker kanske att man kan köra drop-in på flera aktiviteter eller också köra det rullande för det fanns nog med personer, som vill prova-på och därav säkert också ville handla efteråt.

I morgon blir det stickcafé igen och då hoppas jag att jag får sällskap och inte behöver sitta ensam som sist! Har börjat på en halsduk nr 2 av den turkosa, som jag visade här i slutet på veckan, mönstret är så enkelt, så det förtjänar en upprepning, nu i väldigt vårlikt ljusgrönt, en tråd okänt ull och en tråd Mora ull, väldigt tunnt, den okända ullen har redan gått av två gånger, så det blir till att sticka in och fästa med det samma.

torsdag 18 februari 2010

Bra med OS.....

då blir det mycket handarbete. Fast egentligen är jag inte det minsta idrottsintresserad, men när det rör sig om Sverige i stora mästerskap, så måste jag absolut se, och jag blir lika tagen av det som alla andra. Och nattsömnen blir lidande.............

En halsduk med mönster ifrån Berocco. Jag som har så svårt med mönster och aldrig har gjort något på engelskt, men detta var enkelt och framför allt logiskt. Garnet är 3 nystan, ca. 150 g Drops Alpaca i turkos, så färgen på bilden är inte riktigt så mörk i verkligheten och kanterna ett varv virkade fastmaskor i en rest Idenas Carisio, ett bandgarn. Allt garn är köpt på Tradera. Det är på stickor nr 4½.
Mina Strumpor, visade av Lilla Sonen, jisses han har lika stora fötter som jag nu(!) är igen en variant av ett bra drops mönster 104-9, där jag har låtit mudden gå ända ner till hälen och på framsidan fortsätta ut till tåintagningar, sedan slätstickning. Mudden börjar med 5 am + 3 rmstrumpstickor nr. 3 och slutar med 2am +2 rm innan häl. Intagningar var 5. cm. Det blir en väldigt bra passform. Häl, stickat i dubbel garn, och undersida är slätstickade. Garnet är Hot Socks "cirkus".

Det finns över en vecka kvar av OS, så jag måste hitta något annat TV-vänligt att pyssla med, och vi har stickcafé på En liten Smula på söndag, så ner i mönsterpärmen och leta.

Positivt besked!

Jag har fått ett nytt jobberbjudande! Visst är det konstigt att man först kan bli uppsagt och sedan efter en vecka plus en dag så kommer samma företag med ett nytt erbjudande?

Hur som helst så var mycket underligt, varslet och den kommande uppsägningen var muntlig, gäller inte sa facket, underligt sa arbetsförmedlingen centralt, när jag ringde och frågade när jag skulle komma till dem. A-kassan ville jag ju inte riskera, så det var viktigt att komma på rätt datum. Facket ville se ett protokoll på de bevakade tjänsterna pga. omplaceringen, som kunde gälla mig, facket ville även veta hur lång uppsägningstid jag hade exakt och framförallt varför hade jag blivit uppsagt? Kunde jag inte utföra arbetet på min gamla tjänst skulle den ju annonseras ut.......vad jag vet, så finns inte tjänsten längre. Så det fanns att bita i för facket alltså.

I dag nära kl. 12 fick jag av samma person, som gav mig den tråkiga muntliga informationen förra veckan veta, att de hade en tjänst till mig. En person, också i omplaceringsrondellen hade tackat nej, så nu gick tjänsten vidare, fast vad jag vet, så tillhör jag inte samma turordning längre.....mycket är underligt, men jag har blivit erbjuden en tjänst på 100%, som jag långsamt kan komma tillbaka till och med arbetsuppgifter, som jag tror, att jag kan klara av.

Lika ledsen och arg som jag var förra veckan, lika lycklig är jag nu, messat till alla och ringt och fått blommor av Stora Kärleken! Så då passar det ju bra med fredag i morgon och Syfestival i Stockholm på lördag, hoppas att vädret inte alls blir som de säger med mycket snö, eftersom jag ska köra och ha två passagerare med mig. Och tack snälla L. J. som bokade lunch med mig till i dag, när jag deppade som mest i tisdags och vilken överraskning jag kunde leverera i dag!

torsdag 11 februari 2010

Uppsagt!

I går mellan 8 och 9 på morgonen fick jag beskedet att letandet efter ett annat arbete till mig pga. min omplaceringutredning hos min arbetsgivare inte hade givit något resultat. Jag kommer alltså att varslas om uppsägning och sägas upp. Det tog oerhört hårt även om jag i samma veva blev erbjuden en månads jobb på ett ställe, som jag egentligen inte har kompetens för i alla fall inte formellt, men nu har de en arbetstopp och behöver en person akut. Och konstigt nog har jag inga svårigheter att utföra arbetsuppgifterna heller.

Så här har ni en person, som har blivit uppsagt pga. sin sjukdom. Är det lagligt? Det får mitt fackförbund bedöma, jag har inte så mycket energi att ödsla med just nu. Det värsta är att jag tror, att vi kommer att bli flera i samma situation, flera som inte klarar av sitt tidigare arbete och behöver ett nytt och att det inte finns, vilket leder till uppsägning. Arbetsförmedlingen kommer att bli överhopat med sökande, som går på aktivitetsersättning ifrån FK.

Hur som helst jag har sagt ja till den månaden, älskar ju att arbeta plus att jag hinner tänka lite över min situation. Det är inte så att jag inte har tänkt över den redan. Jag gillar att ha olika alternativ att ta till, så jag har redan skaffat mig lite olika planer, även om inget är färdigplanerad. Dessutom ska de diskutera uppsägningstid, vilket jag också gladeligen överlåter till mitt fackförbund. Det ska även diskuteras om sökningen efter lediga arbeten till mig har gått till på rätt sätt och vad jag ska göra under uppsägningstiden. Det finns planer på att skicka mig tillbaka till mitt gamla arbete, där jag inte hade något att göra plus att de ska övergå i privat regi och där jag inte ska följa med. Situationen är mycket underlig. Men sist jag var där, på mitt gamla jobb, fick jag stickat en himla massa sockor och vantar, egentligen helt absurd.

Jag har varit ute på nätet och tittat på andra arbeten, men vem vill ha en person som har varit sjukskriven i mer än 2½ år för utbrändhet? Vi är nog inte så attraktiva. Fast jag tar chansen och söker ändå. Sedan finns möjligheten att studera vidare, alltså bygga på med högskolestudier. Vill jag det? Vill jag betala det? Klarar vår ekonomi det? Fast studievägledaren som jag pratade med för 14 dagar sedan sa, att det var värt pengarna alla gånger. Ditt jobb kan de möjligen ta ifrån dig, men inte din utbildningsportfolio sa han. Och Stora Kärleken säger att jag får göra precis som jag vill. Vilken tur! Men det hade jag nog gjort i alla fall!

lördag 6 februari 2010

Lite bud om vår!

Runt nollan är det, kanske i bland -2, men hur som helst, så tyckte jag att det fattades blommor i huset. Här ser ni en av skapelserna. En kruka ifrån Blomsterlandet och två mini-orkidéer, jag blir glad varje gång jag ska upp på övervåningen, eftersom jag ser den, når jag går upp för trappan.

Och tack för alla era kommentarer kring Lilla Sonen. Det värmer och ger mig idéer om hur jag ska agera. Jag ska prata med den nya rektorn på skolan, så snart jag har någon ork. Det handlar ju inte bara om mobbingen, fast det är det som gör mig mest ledsen, det handlar även om resurser i klassrummet för Lilla Sonen. Min ork ligger på ett mycket litet gömd ställe nu för tiden. Jag väntar på ett omplaceringsbeslut, tiden löper ut nästa vecka. Jag har inte fått veta något ännu, vilket jag tolkar, som att jag måste försöka hitta något själv. Jag har tittat och ska söka lite andra arbeten, som finns här i Lilla Staden. Jag har även varit och pratat med en studievägledare, och där fick jag lite idéer om framtiden, lite grann en plan B eller C.

Och Stora Kärleken arbetar otroligt mycket just nu eller egentligen sedan i i somras, vilket innebär att jag får ta ett ännu större ansvar här hemma. Så blir det, när även han har svårt att säga nej tack till jobb. Helgerna flyger i väg, så det är tur att man mitt i allt kan säga, att nu behöver jag en stickpaus, och då kommer kompisen L. farande. Vi pratar, äter semlor och stickar nästan ingenting, men det lyfter humöret, även om jag glömmer att titta i almanackan och ser att Lilla Sonen ska i väg och träna till en konsert!

måndag 1 februari 2010

Kan man få en vaccination i kaxighet?

Jag är så himmelropande trött på andras ungar, som inte kan låta min unge var i fred! Under ca. 3½ år från och till (det betyder någon eller några gånger per vecka eller per månad) har min yngsta, Lilla Sonen, råkat ut för dessa ungar, men mest bara en specifik, som inte har annat att göra än att ge sig på honom. Det slutar egentligen bara när den specifika eleven är sjuk. Det pratas och pratas, jag har ringt till föräldrarna, som är åhhh....så förstående och ska prata med sitt barn, om att man inte får göra så. Skolan pratar. Vi har varit på möte i skolan och pratat om det, Lilla Sonen har haft en vuxen person som övervakare på rasterna, och skolan har sagt ifrån med hot om polisanmälan enligt deras särskilda antimobbingplan. Då det sistnämnda kom på tal, så blev det lite lugnare.

När vi sedan åker hem idag ifrån skolan, så ser jag att något inte är bra och frågar honom, vilket leder till att jag gör en laglig eller olaglig U-sväng på landsvägen, åker tillbaka till skolan, går in i lärarrummet, träffar på en av lärarna i mobbingteamet och är väldigt arg på gränsen till ursinnig. Som tur är kommer även hans ordinarie klasslärare, så jag slipper ta det en gång till. Jag säger, att jag vill ha bort den specifika eleven ifrån klassen både pga. allt som hänt, men även pga. att Lilla Sonen inte får någon ro. Lilla Sonen med sitt funktionshinder störs ideligen både i sin inlärning och i sin koncentration i klassrummet av just den elevens utbrott. Att hela klassen egentligen störs tar jag inte upp eftersom det är upp till de andras föräldrar att agera för.

Så vad jag skulle önska var att Lilla Sonen kunde få en vaccination i kaxighet och ge tillbaks. Tyvärr är han ett känsligt och estetiskt lagt barn, som är duktig på saker, som inte smäller så högt såsom syslöjd, träslöjd, bild och hemkunskap. Stora Dottern har råkat ut för samma sak under mellanstadiet, men hon är mycket kaxigare och säger ifrån. Fast även hon, nu när hon går i högstadiet, berättar saker som vi inte hade en aning om hade hänt. I bland funderar man på varför man har uppfostrat sina barn till att vara snälla och goda människor, människor som tar hand om andra och vill andra väl.......Kanske om jag inte hade gjort det, att Lilla Sonen hade varit mera kaxig?