Inget att göra, bara att kämpa på...

Jag är trött, jag känner mig sjuk, jag mår inte på topp, men det är bara att stå ut. Inom de senaste 2 veckorna har jag haft två allergiska reaktioner, som krävt hjälp av sjukvården, ett präktigt ryggskott och nu känner jag mig influensa-sjuk. Det är bara inte kul, när jag vill vara frisk och jobba och återgå till mina rutiner. Och jag måste jobba, jag har varit på planeringsdag och nu är det de andras tur och någon måste sköta "butiken", vilket blir jag.

Men du som hade så lång semester då? Visst...men jag mår faktisk bäst när allt rullar på som vanligt. Mina "stressmönster" håller sig på mattan, när allt är som vanligt och det är vardag och inte för mycket bokat i almanackan. Pratade med en likasinnad igår om den där stressen, att vi mest i världen bara ville ha tyst och återgå till vardagen, att vi fick svårt att höra vad folk sa och även förstå vad de sa, när det var mycket ikring oss och även mycket oljud. Det känns som bomull i öronen, som kanske är världens sätt att skydda våra huvuden, vem vet?

Gör jag något i stickväg under tiden, ja men inget avancerad. Jag såg ett tips på danska Webstrik om en halstub, som jag håller på med. Fort går det: 240 m på sticka nr 6, 2r + 2a tills det räcker eller i mitt fall tills garnet tar slut. Det är ett garn köpt på Tradera med direktimport Uruguay, vackert i färgerna och ojämnt spunnit Det kommer att bli fint nu när hösten är i antågande. Det blåser och regnar och löven yr runt knuten, men det är inte kallt, +16 på kvällen ska man inte klaga på.