och då hinner jag inte det, som jag vill hinna. Men jag hinner det som jag absolut måste, fast jag är helt slut, när det jag absolut måste hinna bara ökar! Någon som förstod?
Hur som helst så har senaste veckan innehållit läkarbesök och sjukhusbesök för Stora Dottern, inget nytt men något gammalt som blivit akut, och vi är inne i en helt annan rytm än
tidigare med medicin 3 gånger om dagen och att jag agerar "sjuksköterska" morgon och kväll, dvs. upp i
åttan för att hinna med omläggningar innan Stora Dottern ska till skolan. Allt detta kräver extra kommunikation med personer runt omkring henne, som sköts av...ja just det: jag! Hennes behandling där jag är inblandat tar inte slut förrän i februari.
Stora Kärleken har jobbat mycket över, resterande överlåts till.....ja just det: jag! Mycket lite tid för mig själv alltså. Och nästan ingen tid för handarbete, några varv på långa strumporna i soffan på kvällen, men snart är jag vid hälen på strumpa nr. 2!
Möte i skolan för Lilla Sonen med några nya personer och några gamla, och lite av varje som skulle sättas på plats. Det innebär ju en påfrestning, planering och genomläsning av papper av....ja just det: jag! Man är ganska
anspänt före och samtidigt fokuserad och helt urlakad efter.
Och jag har fyllt år, fast inte firat som vanligt. Allt gick upp i en högre stressenhet, så det gick inte riktigt att njuta av blommor eller presenter, men kanske till helgen att jag får lugn och ro och tid
att tänka? Innan dess ska jag påbörja min
omplaceringsutredning och inför detta samla i hop alla intyg, som jag vill åberopa. Första samtalet ska bli i morgon. Det ska bli på eftermiddagen, fast jag är hur trött som helst på eftermiddagarna, och det vet de, men hade inte någon alternativ tid. Jag får samla ihop mig, vilket jag kan, men det kostar så mycket i form av trötthet och förlust av energi. Och jag vet, att jag kommer behöva vila och sova närmsta veckan, vilket det egentligen inte finns tid för. På arbetsträningen har jag fått mera egna uppgifter, vilket också kräver en högre
koncentrationJag jobbar som en tok för att bli bättre, orka mera, bli
starkare, men så kommer den oberäkneliga faktorn som kallas LIVET!