Tiden räcker inte till!

Och vad ska jag göra åt det? Jag kan faktisk inte göra något åt det. Det som varit kan jag inte göra något åt, det som ska komma vet jag inget om så egentligen är det bara kvar att leva här och nu. Och det kan jag starkt rekommendera att göra.

Jag tror att jag har blivit bättre på det, eller också har jag blivit bättre på att sätta mig ner och betrakta saker utifrån, min man säger så i alla fall. Tidigare sprang jag runt i ekorrhjulet, sprang så mycket att jag gjorde 3 saker samtidigt plus att jag naggade sömnen i kanten hela tiden. Efter några år var jag nere i under 4 timmar per natt i bland under 3 timmar. Det är klart att jag inte kunde tänka vettiga tankar eller ta förnuftiga beslut utan varken sömn eller återhämtning och då har spiralen mot avgrunden eller vägen mot väggen redan börjat och den går inte att hejda.

Varför funderar jag på det? Tror att många gör det automatiskt vid tiden på året, när man gick in i väggen, det blir som någon slags "reminder" på vad jag har gått igenom och hur långt jag har kommit efter det. Det är bättre att beskriva det som jag har återerövrat istället för att prata eller fokusera på det som jag inte kan ännu.

Ett par muddar har jag fått ur händerna. De är stickade i mörkgrått Alpacka fleece, knappt 75 gram för båda på sticka nr 2 och med riktiga gröna bling-bling pärlor. Garn och pärlor är införskaffade på Tradera.
För att inte sitta helt sysslolös har jag börjat virka på en sjal, garnet är också ifrån Tradera, 1-trådigt ull och färgat av säljaren. Mönstret har jag virkat flera sjalar i, så det förväntas inte bli något fel.
Dockkursen har börjat igen för mig och Sonen, så min första docka kommer att få sällskap av en till. Nu måste jag börja med kläder också. Det är ju så kul att bara sy, skulle vilja göra det varje dag, men hemma har jag ju ingen "sy-fröken", som kan hjälpa mig!För att bli glad när jag kommer hem har jag planterat en liten kruka på trappen. Det fanns inte mycket att välja på i affären, men jag tycker att det blev bra.