och då hinner jag inte det, som jag vill hinna. Men jag hinner det som jag absolut måste, fast jag är helt slut, när det jag absolut måste hinna bara ökar! Någon som förstod?
Hur som helst så har senaste veckan innehållit läkarbesök och sjukhusbesök för Stora Dottern, inget nytt men något gammalt som blivit akut, och vi är inne i en helt annan rytm än tidigare med medicin 3 gånger om dagen och att jag agerar "sjuksköterska" morgon och kväll, dvs. upp i åttan för att hinna med omläggningar innan Stora Dottern ska till skolan. Allt detta kräver extra kommunikation med personer runt omkring henne, som sköts av...ja just det: jag! Hennes behandling där jag är inblandat tar inte slut förrän i februari.
Stora Kärleken har jobbat mycket över, resterande överlåts till.....ja just det: jag! Mycket lite tid för mig själv alltså. Och nästan ingen tid för handarbete, några varv på långa strumporna i soffan på kvällen, men snart är jag vid hälen på strumpa nr. 2!
Möte i skolan för Lilla Sonen med några nya personer och några gamla, och lite av varje som skulle sättas på plats. Det innebär ju en påfrestning, planering och genomläsning av papper av....ja just det: jag! Man är ganska anspänt före och samtidigt fokuserad och helt urlakad efter.
Och jag har fyllt år, fast inte firat som vanligt. Allt gick upp i en högre stressenhet, så det gick inte riktigt att njuta av blommor eller presenter, men kanske till helgen att jag får lugn och ro och tid att tänka? Innan dess ska jag påbörja min omplaceringsutredning och inför detta samla i hop alla intyg, som jag vill åberopa. Första samtalet ska bli i morgon. Det ska bli på eftermiddagen, fast jag är hur trött som helst på eftermiddagarna, och det vet de, men hade inte någon alternativ tid. Jag får samla ihop mig, vilket jag kan, men det kostar så mycket i form av trötthet och förlust av energi. Och jag vet, att jag kommer behöva vila och sova närmsta veckan, vilket det egentligen inte finns tid för. På arbetsträningen har jag fått mera egna uppgifter, vilket också kräver en högre koncentration
Jag jobbar som en tok för att bli bättre, orka mera, bli starkare, men så kommer den oberäkneliga faktorn som kallas LIVET!
8 kommentarer:
Usch säger jag, ibland så skulle vi säga upp oss och avgå som vuxna och återgå till barndom igen. Men det funkar ju inte tyvärr.
Men jag hoppas verkligen att det fixar sig för dig på något sätt. Det krävs idag, tycker jag efter min egna erfarenhet det sista året att det krävs att vara frisk för att vara sjuk. det är så många saker att tänka på tyvärr.
Vill ge dig ett stor kram!
Hold op, det lyder til, du har travlt, meget travlt.
Jeg kan godt se, der er meget, der hviler på dig, men husk nu også at passe på dig selv.
For øvrigt er jeg vild med din kommentar: "Det hele gik op i en højere stresshed"...
Den har jeg ikke hørt før.
God bedring og overskud. :-)
Jag börjar med att säga Grattis.
Förstår att du går på knäna just nu och inte blir det bättre genom fåniga möten på fel tid heller.
Ska tänka på dig i morgon och håller tummarna för dig att det går bra trots allt.
Kram
Til lykke med fødselsdagen - det opdagede vi slet ikke - du selv knap nok! Sender gode tanker herfra!
Ja stort tillykke med fødselsdagen, pas nu godt på dig selv også i al den travlhed !!!
Også et stor til lykke herfra. Livet er dejligt, vi skal bare huske på det og det er bare så forbandet svært med al den stress.
Gode og kærlige tanker fra engens land ;-)
Oj, så jag känner igen mig i det du skriver (igen). Du formulerar dig så väl! Ibland undrar jag varför jag inte orkar så mycket och så tänker jag efter lite som när jag läser din text och då kan jag istället undra hur jag orkar så pass mycket som jag gör med tanke på hur energikrävande vissa saker är.
Jag hoppad verkligen att det gick bra på mötet i dag - det är du värd!
Boel
Nej, hvor pinligt...TILLYKKE med fødselsdagen.
Det glemte jeg altså igen, oven i alt det andet.
Undskyld. :-)
Skicka en kommentar