Nu får det räcka!

I dag var sista dagen med samtalsterapi, snart 4 år har gått, mycket har jag gått igenom, har haft fyra olika terapeuter under denna tid, som både har innehållit stressmedvetandekurs, kurs i mindfulness, samtal med både socionom, stressterapeut och terapeuter med kbt-inriktning.

Jag känner att jag är färdig med att prata om mina mönster, hur jag ska hålla mig själv i rätt fil i livet och vad jag ska göra när jag håller på att trilla dit igen. Så är det ju, man skiftar inte personlighet bara för att man blir utbrändt, men man kommer ut som en annan människa på andra sidan av "den där väggen". Nu ska jag bara fortsätta på den inslagna vägen med riklig med tid åt mig själv.

För att få denna tid för återhämtning har jag bestämt mig för att inte utöka min arbetstid ännu utan fortsätta att vara tjänstledig till viss del. Eftersom jag är helt utanför FK's regler = utförsäkrad kan jag göra det som hjälper mig framåt nämligen att fortsätta med mina 5 timmar måndag till fredag. Jag är glad när jag går till jobbet och lika glad när jag går hem och får vila. Jag älskar mitt arbete, som inte överanstränger mig på något vis, utan tycker att det är en dröm att jag hade möjligheten att bli omplacerad dit.

Vad gör jag då på fritiden? Inte så mycket. Jag tänker mycket handarbete, men jag gör inte mycket handarbete. Jag tänker mest, sitter och tänker, fast idag målade jag taket i vårt nya kök. I morgon om inte Mannen har gjort det, får jag säkert måla fönster och måla väggarna, i alla fall på de ställen, där det inte ska sitta skåp. Golvet ska läggas (Mannen och ev. Sonen), blir kanske på fredag, och sedan börjar själva ihopsättningen av skåp (Sonen) och uppsättningen av samma (Mannen).

Så visst gör jag något, fast det är kanske inte alltid det jag vill...........