Vår kära hall har varit ett omdiskuterat kapitel i våra liv. Den har nog renoverats 3 gånger under 11 år, mest för att passa oss praktiskt med småbarn och kläder, aldrig tänkt så mycket på att det även skulle vara så att vi skulle gilla det estetiskt....
För 2-2½ år sedan fick jag idéen att ta bort spjälorna på vår furutrappa, som sagt så gjort. Vi slipade, satte på tejp för att måla, målade lite och det var så det! Kanske ett halvt år efter målade vi väggarna i stockholmsvit, lade nytt golv efter att ha tagit bort en ganska sliten plastmatta. Vi var hela tiden eniga om att vi skulle ta itu med trappan, som mötte oss varje morgon med avmaskeringstejp, som blev till varje vecka och varje år...............
För två veckor sedan när det var klart att 5 personer ifrån Kära Släkten skulle dyka upp, så var något tvunget att göras. Hur skulle vi annars få plats med alla höstjackor och skor? Stora kärleken tog sig an uppgiften med stor frenesi: trappan blev målat 4 gånger, slipat emellan så som sig bör. En lördag kväll kom tapeten upp under trappan, som en liten "krydda" i det annars vita. Listor betsades och spikades upp. Stora Kärleken fick samla allt som vi hade haft liggandes under 2 års tid som hatthylla, skohylla, korgar. Det kom upp krokar, som vi behövde.
Så långt om länge blev det äntligen färdigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar