Det droppar och bara från i morse och tills nu har halva snön försvunnit. Något bra ska det väl vara med fjärrvärme, gräset synes i alla fall mitt genom trädgården, så där ska jag kanske ha köksträdgården sedan.
De sådda växterna har växt som sjutton, lite oro har jag över vad jag ska göra med dem, har ju inget växthus. Men kommer tid, kommer råd. Längst bak är det majs och sedan
squash. Andra lådan ifrån höger är olika sorters tomater, så nog blir det något i alla fall om jag kommer ihåg att skola om och allt man måste göra.
Själv slutade jag på min
arbetsträningsplats/vikariat i går och på måndag börjar nya tjänsten inom samma företag, men på en annan enhet. Jag hade bakat
toscalängder och fick en blomma av dem. Jag blev jätterörd, men klarade ändå av att säga lite gran över hur tacksam jag varit över att få vara där. Även om det har gått upp och ner för mig, har personerna där visat hur det också kan vara på en arbetsplats i positiv mening, och vilket tempo som man också kan ha och ändå göra ett bra jobb.
Nu ser jag framemot att få börja på det nya stället, var där i onsdags och hälsade på, fick veta lite om arbetsplatsen, om arbetskollegorna, fick parkeringstillstånd, fyllde i papper för
passérkort och tittade lite på det nya dataprogrammet, som jag kommer att jobba i. Jag tror att det kommer att bli bra. Det är positivt ur den aspekten att jag har svårt att se, att det kommer arbetstoppar lika dem på mitt gamla jobb, där jag blev sjuk. Det ligger ännu närmare hem än mitt gamla arbete, så jag får vara kvar i Lilla Staden och slippa pendla och enligt
utsago så arbetar de mycket för att man ska må bra och även ha flexibla arbetstider.
Kring barnen så börjar det rulla igen. Tyvärr är det fortfarande mycket kring Lilla Sonen, jag undrar om det alltid ska vara så vid rektorsbyte och resursbyte, och jag undrar varför vår energi ska påverkas så mycket av det.
Kring
mobbingen har det varit en
upptrappning, men det ligger lågt nu, och vi ska ha ett möte här i veckan. Om jag så ska ställa mig på bordet och skrika, så måste de förstå att det är nolltolerans som gäller nu. Det som är positivt är att Lilla Sonen har blivit peppat av sin syster att ge igen. Det känns så konstigt att skriva så, helt fel faktiskt. Här har vi som föräldrar alltid sagt åt våra barn att inte göra så, att alltid vara snälla, att alltid gå till en vuxen och bla, bla, bla........men det hjälper ju inte i dagens skola, tyvärr. När inte skolan trots påtryckningar ifrån oss som föräldrar kan göra det rätta, när inte det hjälper att vi ringer till mobbarens föräldrar flera gånger, när inte det hjälper att vi närvarar i klassen, när inte det hjälper med
mail och telefonsamtal och möten, när inte det hjälper att gå direkt till skolan när det har hänt och skrika och gorma i lärarrummet så får man tyvärr uppmana ens egen unge till att bli
tuffare och säga ifrån på ett sätt som man inte gillar, men som kanske hjälper.
Nu är det nästan snöfritt i min lilla rabatt utanför ytterdörren. I trädgården kommer jag inte in, där finns det fortfarande ett litet Himalaya att bestiga som synes baktill i bilden. Jag hoppas att det försvinner till Påsk. Det droppar i alla fall överallt, men nätterna är kalla. Jag längtar så efter att få kratta, sopa och klippa ner.
Lite ordning har vi fått när vi sorterar våra sopor, som ska till återvinningsstationen. Stora Kärleken har varit och handlat två stora lådor i plast och kartong med hjul under. Plast och kartong är det mest utav. Glas och porslin får plats därunder i våra gamla lådor. Det är så fint och lätthanterligt nu. Måste faktisk säga att vi åker med lika mycket sopor, som det finns i vårt sopkärl, som blir hämtat av renhållningen, det är inte klokt.
Två nya böcker kom till mig i dag. Båda har jag sett på olika bloggar och blev inspirerat, så nu finns de i min bokhylla och kan förgylla min tillvaro. 
