torsdag 14 maj 2009

Lunch med min dotter!

Det är inte ofta, man får tillfälle att äta lunch med sin egen dotter och alldeles tillika bara vi två, men i dag kom tillfället och helt oplanerad.

Jag var trött men på bra humör efter min arbetsträning, hade klarat av en av mina primära arbetsuppgifter. Stora Dottern skulle gå/springa Skolmaran, som är på 7-8 km, tillsammans med flera skolor här i Lilla Staden, så vi skulle sluta ungefär samtidigt. Det gav mig idén att bjuda ut henne på lunch, vart hon än ville. Hon blev väldigt glad och bestämde sig för McDonalds. Vi satt i lugn och ro i ett soligt hörn och åt både lunch och glassefterrätt. Hon berättade om Skolmaran och allt kring den och var väldigt nöjd, och det var även jag, som fick tillbringa egen tid med min egen dotter. Tänk vad lite som behövs för att göra två människor glada!

Sent i eftermiddag ska jag ta med mig båda barnen till en handläggare i Lilla Staden. Det ska fyllas i ansökan om färdtjänst, och det är också lite av en övervinnelse ifrån min sida. Tankarna på det kom för ett par år sedan, men jag har hela tiden sagt, att vi skjutsar barnen, de ska inte ha någon färdtjänst, vi klarar oss själva. Det går inte i längden, barnen vill vara oberoende av oss föräldrar, precis som andra barn/ungdomar i samma ålder, så efter ca. 2 år, så har jag kommit mig för att fråga, beställa tid och skicka in papper. Jag är säkert mer nervös än barnen för i eftermiddag, men jag hoppas, att jag inte visar det för mycket.

8 kommentarer:

Karin sa...

lycka till!

Signe sa...

Det är mysigt när man får en stund för sig själv med barnen! Lycka till med mötet!

Madame sa...

Det lyder så hyggeligt med jeres frokost!

En handläggare, er det en, der læser i hænder eller en læge? Uha jeg er ikke god til svensk, men jeg håber det bliver bedre :O)

Strikkeheksen sa...

Lyder som om I rigtig har fået hygget og snakket :-)

Jeg er heller ikke helt med på ordet handläggere!!

Rosenvante sa...

Visst är det mysigt att få egen tid tillsammans. Man pratar och tar sig tid på ett helt annat sätt när man har de där små stunderna ihop. Hoppas det gick bra för er vid handläggaren.

kristina sa...

Mysigt med en dotter!

Tant Grön sa...

Tänk så många navelsträngar man har att klippa.......svårt ibland, men skönt också. Tänk att de blir stora! Att man fick dom att överleva så här långt.......!

Elisabeth sa...

Det är de stunderna som kallas för kärlek! Bara så...
Å tack för att du berättade så vackert om den stunden... jag kände det nästan som om jag satt med lite där på ett hörn!

Varm kram..