onsdag 13 maj 2009

Hur det nu kan komma sig?

men inte desto mindre mår jag bra i växters sällskap! Det har jag precis konstaterat i dag, när jag träffade en pensionerad fritidsfröken, som barnen hade tidigare, på en av mina räder på Blomsterlandet. Hon frågade, hur jag mådde, och jag svarade, att det var sådär. Vi pratade om detta med växter, och det var då mitt i växthuset på Blomsterlandet, att jag kom på, att huvudvärken var borta, och att jag mådde ganska hyfsad just där och nu. Det var varmt, fylld med växter i vackra färger och väldigt trevligt att bara stå och prata och inte skulle göra något särskilt.

Bilden ovan är ifrån räden i dag. Bambun är den sista till vår terrass. Och så klart följde det med hem en pion i dag, förstår inte hur det kommer sig, att de bara vill med mig hem? Denna, som står bredvid bambun, är en vit japansk trädpion. De mesta växterna är skuggväxter, som jag ska ha i rabatterna bakom växterna och bakom vattenkannan till vänster i bild. Sedan finns det lite kryddor, helt annorlunda än vad jag brukar ha bl. äppelmynta, som man även kan göra te av och lite växter till en annan rabatt. Det känns, som att det inte finns något köpstopp för trädgården i år, men vi har inte satsat på trädgården på några år, det har mest blivit fruktträd och -buskar, så jag får väl försvara det på det sättet.

Arbetsträningen, nu 3 timmar per dag, gör mig otroligt trött med tendens till huvudvärk och illamående och kortslutning i hjärnan. 2 timmar går bra för det mesta, men 3 gör bara att jag kan fungera i 2 och sista timmen sitter jag bara och hänger.... I bland går jag hem, i bland sitter jag kvar. Nästa vecka ska vi öka till 4 timmar, och de primära arbetsuppgifterna har inte funnits så mycket ännu. Det är så man kan få ångest bara av att tänka på det, så det låter jag bli med: en dag i taget känns bättre.

6 kommentarer:

X-blog sa...

Ja, tänk vad bra man mår i ett växthus fyllt med växter :) !!!!
Det finns en utbildning som heter "Rehabelitering i gröna miljöer" och den sökte jag för några år sedan, men kom inte in förrän samma dag den skulle börja, och då hade jag redan börjat annat jobb utöver min dåvarande 50-procents tjänst, så jag tackade nej.
Men jag har ännu inte slagit bort tanken på Grön rehab - det är något jag tror starkt på !!!

Och vad man mår bra av att få handarbeta :)
Jag är nästan lite avis på stickcaféerna du berättar om. Vill oxå gå! Men man hinner inte allt. Fast kanske till hösten, när det är mindre trädgårdsarbete.

Många fina bilder du visar från er trädgård!

Sköt om dig!
Kram!

Wicke sa...

Det är väl så med växter och blommor att det är så avstressande.
Och man kan inte skynda på en planta, den växer i sin egen takt.
och glädjen.. när den lilla knölen eller löken man petade ner i höstas helt plötsligt står där i full blom en vårdag! Hjärtat tar ett hälsosamt extraskutt!

Rosenvante sa...

Va skönt att du hittat ett ställe där du känner lugn. Nu får du göra flera besök där, för då finns det ju en anledning. Allvarligt talat, finns det inget jobb där som du skulle kunna få göra i stället för att hålla på med ditt gamla?

Blipp sa...

Pion och bambu. Vackra vänner.

Mette Lykke sa...

Så er det blevet plantetid i det høje nord..

Pia sa...

Jag är så imponerad av dina vackra bilder. OCh dessutom har jag blivit så kär i mina pelargoner, håller på och pysslar med dem i tid och otid, mår verkligen gott av dem.