Frost!

Pelargonerna! var det första jag tänkte i morse, när Stora Kärleken sade, att det hade frusit på under natten. De senaste kvällarna har jag frågat om det ska bli frost, men bara fått nej till svars av honom, så då har de fått vara kvar ute, de blommar ju så fantastiskt så varför ska de in? Men de hade inte tagit skada av frosten som tur var.

Jag har frågat min vän L. som har gått på pelargonkurs och allt, vad man ska göra med pelargonerna inför vintern. Det kunde ju hända, att det hade kommit något nytt under solen. Men icke! Det fanns två lärare på kursen, och de hade var sin åsikt om, hur man vinterförvarade pelargoner, så där blev jag inte mycket klokare........

Jag har ingen inglasad terrass eller uterum, ingen glasveranda heller, så de får vackert stå i förrådet, fast jag vet inte om de blir kvar där. De står ju mitt framför Stora Kärlekens arbetsbord, fast det är han själv, som har placerat dem där, när han bar in dem åt mig i kväll. Visst var det snällt av honom?

Annat än stickat!

Att sy dockor är faktiskt roligt. Jag har stoppat ull i armar och ben och i kroppen, plus att jag har fått hjälp med att nåla fast huvudet. Som "läxa" om jag hinner, ska jag sy fast huvudet på kroppen. Det är väldigt kul att se en docka växa fram, man känner ganska tidigt vad som är bak och fram och hur den kommer att vara sedan. Visst är det underligt?

Jag har tidigare lånat boken, som vi har använt på biblioteket, men nu hade jag tur att få tag på boken på Bokbörsen för 70 kr inkl. frakt, vilket nog måste sägas vara väldigt billigt. Den kom fort ifrån ett antikvariat i Stora Staden, och var väldigt fin och hel. Så hittar ni böcker på Tradera, som ni har funderat på att skaffa, så ta en titt på Bokbörsen först, där är priset fast och ofta ganska billigt.

Att vara några kvinnor ihop, som syr och pratar, är precis lika roligt som att vara på stickcafé. Man hinner diskutera världssituationen, och man skaffar sig nya bekanta, som man upptäcker gillar samma saker som en själv. Egentligen kanske inte det spelar så stor roll, vad man gör, men att man gör något.

I går kväll var det stickcafé igen på Tyllra här i Lilla Staden. Vi var flera än vanligt och 2 nya kom till, så det blev mycket prat. Jag håller på med ett par muddar i en brun nyans och i tunn ull/alpacka, som jag ska sy smock på sedan. Sitter man i nästan tre timmar och pratar och stickar, så blir det en bit på stickningen även om garnet är tunt. Jag har tagit mönstret ur boken, som jag tidigare nämnde, när jag gjorde mina första pulsvärmare. Det är kul med pulsvärmare, en enkel och lätt stickning, som man kan ha med sig, och man blir fort färdig.

Nu är det snart Syfestival (9-11/10) på Kistamässan, som jag ska gå på. Just nu ser det ut som om vi ska i väg på lördagen, och vi är 2, möjligen 3 som åker. Det ska bli intressant att titta runt, och jag tror även att vi ska delta i några workshops denna gång. För ett år sedan provade jag på att knyppla, och det var väldigt roligt, i våras tror jag inte att vi orkade med något utan vi gick bara runt, men nu kanske vi ska prova på något. Rapport kommer efter den helgen.

Och nu kom det också kursprogram och vipkvällsinbjudan till Symaskinsgrottan, så det får man ju också boka in tid för. Bara roligt med kul saker att gå på här i höst.

Tack för alla era tankar!

Jag är helt övertygad att det hjälper med goda och stödjande tankar, när man ska igenom något besvärligt. I dag var stora dagen för Teammötet, avstämningsmötet ja, kalla det vad ni vill, och jag tror, det känns i alla fall så, att jag kom ut på andra sidan med skinnet och äran i behåll.

Min arbetsgivare hade föreslagit en omplaceringsutredning för en tid sedan på ett litet möte utan min läkare och utan FK, trots att jag går stadigt framåt! Man går alltså förbi rehabplanen och tycker något eget! Det var som att få en kalldusch, när orsaken egentligen var, att jag i ett mail i slutet på augusti till min handledare och chef hade pekat på bristande arbetsuppgifter. Jag fick alltså inte arbetsuppgifter till att fylla min arbetsträning, som just nu är uppe i 4 timmar måndag till fredag. Lika stressande som det är att ha för mycket att göra på en arbetsplats, lika stressande och nerbrytande är det att inte få sig tilldelat några arbetsuppgifter. Och jag behöver inte några anpassade arbetsuppgifter, utan äkta vara vill jag ha! När jag har frågat efter det, har jag bl.a fått som svar, att jag stressar både min chef, dvs. handledare, och mina arbetskollegor. Jag anser att det handlar om omfördelning av arbetet.

Min arbetsgivare påstår, att jag inte klarar av de arbetsuppgifter, som min tjänst innehåller, och jag påstår, att jag inte får arbetsuppgifter för att reda ut, vad jag klarar av. Det var otroligt rörigt på mötet, men jag tror, att när min läkare väl har specificerat, vad jag behöver till FK och till min arbetsgivare, så klarar jag av mitt arbete. Det jag i grund och botten behöver är kanske inte så mycket annat än en bra arbetsmiljö med ett tyst kontor, som jag i övrigt har. Jag har lärt mig att säga nej och även att se, att jag är bra på det jag gör, att det räcker det jag gör.

Jag vet nu, att med allt stöd som jag har fått både här via bloggen, av arbetskamrater, som jag värderar högt och av min familj, så ska jag klara av detta. Jag vet, att jag har styrkan, och jag tror att även när det ser mörkt ut, att jag inte får mig tilldelat mera än jag klarar av. Det är min fasta övertygelse!

Händer det något?

Ja, det gör det. Så mycket att jag inte hinner skriva och även tråkiga saker, så jag inte vill skriva.

Jag har varit på utredning med Lilla Sonen i veckan, så det blev många turer till Stora Staden denna vecka, men vi fick låna en GPS av Lilla Sonens resurs, som också var med, så vi hade en väldans fart på alla gator. Jag är mycket imponerad av en sådan "varelse", ska kanske skaffa en själv. Eniro, släng dig i väggen!!!

Jag har varit på dockkursen ännu en gång, har fått hjälp att nåla fast huvudet. Jag har inte riktigt så mycket kraft i mina fingrar, men hoppas att jag klarar av att sy. Det är fortfarande jätteroligt, och ett härligt avbräck i allt annat, som bara rullar på antingen jag vill eller inte.

Det tråkiga är kring min arbetsträning. Det har varit och är många turer, och många personer som ska tycka en hel del, uppmanad eller helt utan uppmaning(!). Jag gör det, jag kan och framför allt det, som vi kommit överens om enligt min rehabplan, så vi får se på måndag på Stormötet hur långt det bär. Jag visste, vad jag ville med min arbetsträning, vart jag var på väg, men att sedan få en kalldusch, som jag inte känner för att skriva om här just nu, gjorde att jag tappade fokus, tappade inspiration och började fundera på mitt eget värde. Jag visste inte, att jag var så påverkbar, att jag inte var tillräckligt stark ännu för att stå emot påhopp, som jag tidigare klarade av. Så på måndag behöver jag alla tankar jag kan få ifrån er.

Stickcafé hos A.!

Här fick vi sitta i solen och värmen vid A.s sommarstuga på landet och avnjuta "dansk äblekage og mors söndags kringle". A. är också danska och med i vår lilla stickcafé på Smulan och det kändes väldigt härligt att få bli bjuden på lite danskt fika.

Vi stickade och virkade: halsduk, cirkelcape, grytlapp, sjal och muddar och hade väldigt mysigt. Framför allt var det väldigt tyst där ute med en underbar utsikt över åkrar i vackra färger.

Tack för en härlig eftermiddag i går, precis vad jag behövde!

Flera muddar!

Nu vill barnen bara ha muddar eller svettband, och de är snabba att sticka; och jag känner att jag gör något, fast jag inte har så mycket energi.

De mörkgråa till vänster är i Indiecitas 100% alpacka fleece, härligt mjuka. De är stickade på strumpstickor nr 2½ på 48 maskor. Det vita är en rest 2-trådig ull virkat med virknål nr 4. Det är Lilla Sonen som ska ha dem. Han hade själv designat romber på muddarna, men att sticka in romber med vitt garn blev bara pilligt plus att det blev för mycket avstånd mellan de olika garnfärgerna, så jag stickade in romber i enfärgat, men det syns nästan inte alls. Det känns mera som en resår i stället!

De två andra är svettband designade av Stora Dottern. Den översta är i mörklila Karisma, 100% superwashed ull på strumpstickor nr 4½. Det är en liten ribbkant i varje sida, så det inte rullar, för det ville hon inte ha, 40 maskor. Det broderade ska vara en halvmåne, som var väldigt viktigt att få dit, misstänker att det har något med Twilight-böckerna att göra..... Den svarta är stickade i 7 bröder ifrån Rusta, 75% ull, broderat med virknål nr 4 med ett C för favorithästen!

Muddar!

Här kommer ett par muddar, snabbstickade, på sticka nr 2½ med mörkgrönt 2-trådigt Morjärvs Ullgarn broderade med virknål nr 4 och limefärgat Svarta Fårets raggsocksgarn.

Mönstret är ifrån Birgitta Adolfssons "Pulsvärmare" sidan 32 "Merta".

Har aldrig stickat korta muddar, men det var kul. En mudd med broderi går på en kväll till en bra film.

1 års bloggande!

I dag är det precis 1 år sedan att jag skrev mitt första inlägg på bloggen: Samtal från min trädgård. Bloggen hade då varit registrerat en tid, men jag hade inte vetat, vad jag skulle fylla den med annat än att jag visste, att jag gillade att skriva. Att skriva blev jag ytterligare uppmuntrat till efter en liten kurs-i-kursen på min stressutbildning. Där träffade jag en äldre dam, som hade skrivit om allt sedan hon var ung, både berättelser, som blev till små böcker, och även låtar och dikter. Så kunde hon kunde även jag.

Jag har även under ett par års tid läst andras bloggar kring olika ämnen, som intresserar mig. Speciellt kring handarbete och inredning/trädgård, då det är det, som har fått mig att överleva i perioder, när allt har varit otroligt tungt. Jag läser även gärna kring orättvisor i vårt svenska välfärdssystem såsom de nya reglerna i sjukförsäkringen eftersom jag själv är under den med min utbrändthed, antingen jag vill det eller inte, och om barn med särskilda behov och föräldrars kamp kring detta, eftersom jag själv har hållit på med det i snart 14 år.

Jag har under året som gått fått förmånen att lära känna så många olika människor och genom er fått så mycket inspiration och kunskap. Jag har även fått mycket stöd i mina svåra stunder kring min återkomst till arbetslivet och jag kan inte på något annat vis än detta säga, hur mycket gott det har gjort mig. Så med hoppet om att vi ska fortsätta lära känna varandra och stödja varandra i vått och torrt, så fortsätter jag kika in hos er nu och då.

Twilighthandskar!

Eftersom Stora Dottern är så förtjust i Twilight-böckerna av Stephanie Meyers, så ville hon även ha handskar som var lite Twilight-aktiga, så det fick bli dessa Augusta inspirerade av ett mönster ifrån a wee bit knitty.

De är stickade i Marks &Kattens Karusell på strumpsticka nr 3 och på 65 maskor. Tummen satte jag av 10 maskor till, och samlade upp ytterligare 14, när jag började sticka. Färgen är svart, 100% merinoull superwashed, köpt på Tradera och jag har använt lite mera än 4 nystan. Ett nystan är på 25 gram.

De var trevliga att sticka. Det gick väldigt snabbt, och det är första gången att jag har stickat efter mönster. Mönstret ser ut som falska flätor och går över 4 varv. Eftersom jag har så svårt att följa mönster, var detta ett bra mönster, eftersom jag kunde se på stickningen, hur långt jag hade kommit, så jag tappade inte bort mig.

Ett bokpaket och ett stickcafé!

All-inclusive förplägnaden alias min mamma och pappa har försvunnit bort till Bornholm för ett par dagar vartefter de ska hem till sig, så allt är sig likt igen eller också är ingenting sig likt, beroende på hur man ser det. Nu måste vi både städa, tvätta och laga mat själv, fast det hjälper ju att kunna dra ut något ur frysen, som mamma har gjort såsom danska frikadeller eller kringle. Tack för hjälpen. Tror nog att baksidan av huset är det största projekt, som ni har hjälpt os med!

Och vi hann inte sätta upp ett nytt staket, så det gamla kom till heders igen. Det kommer att bli ett nytt staket, nu vet vi ju vad som fungerar och inte.

Sådan tur jag hade, när jag skulle på terminens första stickcafé på Tyllra, så kunde jag samtidigt hämta ett bokpaket. Varför vissa postorderföretag envisas med att skulle lämna till en handlare långt ifrån mig förstår jag inte, men i går gjorde det inget, eftersom jag ändå skulle på stickcafé efteråt, som nästan låg vägg i vägg. Spännande läsning eller att titta i är dessa böcker, så det ska bli kul att göra något därifrån.

Stickcaféet var precis lika roligt som vanligt. Härligt att se några kända ansikten.

Jag har sagt....

det förr och nu jag säger det igen: greppa luren, ring upp din månadstidning när du får en faktura och du får ett mycket bättre pris! Jag blir lika förvånad varje gång, men i dag tog det ändå priset.

Jag ringer till en månadstidning, som min man prenumererar på och säger rakt ut, att jag tycker, att det är för dyrt. Och hon svarar ja, ett ögonblick så ska jag titta på listan vilka erbjudanden vi har! De har till och med en lista, som de läser högt ifrån, och klart att jag sitter med miniräknaren i högsta hugg, så jag kan räkna ut, vad som är bäst för just mig. I stället för att betala 49,75 per ex, som var ett bra pris i förhållande till pris i butik, kommer jag nu att betala 32,25 per ex hemburen till lådan. Hon säger till och med själv på telefon, att man tjänar på att ringa!

Kan man göra det med månadstidningar, ja då måste man ju kunna göra det med annat också.

Armeringsnät!

Funderar lite på armeringsnät som spaljé till mina stolpar på nya projektet. Ser lite mera modernt ut än bara trä. Tror även att jag måste ha något, som väger upp allt det tunga trä i projektet. Men hur är det med det rostiga? Rinner rosten ner eller måste man behandla det med något? Vill helst inte att det rinner ut på virket (at rusten löber ud på träet=orange), som vi med möda har skruvat ihop. Svara gärna under kommentarer.

Skillnaden kring konfirmation i Sverige och Danmark!

Nette frågade kring att vara konfirmand i Sverige. Det är inte som i Danmark, där själva konfirmationsförberedelsen är inlagt i skoltiden under en viss period, utan här anmäler man sig själv i 8:e klass och sköter det utanför skoltiden. Man kan gå under nästan två skolterminer och läsa, som det kallas, i den lokala kyrkan eller man kan åka på ett längre läger eller anmäla sig hos en privat präst. Det finns flera möjligheter. Man har fortfarande religionsundervisning i skolan under tiden. Det är mycket få i varje klass som konfirmerar sig.

I Sverige heter ämnet just religion för att ge en bredare syn på ämnet än kristendomsundervisning, eftersom man anser att människan behöver kunskap kring flera religioner för att öka förståelsen av tro.

Själva konfirmationen, alltså den akt som görs i kyrkan, skiljer sig väl inte något nämnvärt ifrån den danska, men kläderna gör. Här i Sverige får man en stor vit ”klänning”, så alla bär lika, den lånar kyrkan ut. I Danmark är klänningen eller kläderna för pojkarna minst en lika stor del av det hela som själva konfirmationen, och man köper det med stort intresse, lite i stil med bröllopskläder. Gästernas kläder är inte heller omgärdade med något större intresse, möjligen fina kläder, inte som i Danmark där man verkligen klär upp sig till konfirmation.

Festen efter kyrkan är i Sverige begränsat till fika eller möjligen buffé i hemmet. Gästlistan är inte lång, bara närmsta släkten. I Danmark är det 3 rätters-middag, har även hört om 5-rätters, fika och något småvarmt innan man lämnar sent på kvällen. Man firar antingen hemma, där man gör allt själv eller med hjälp utifrån med catering t.ex. eller om man har bokat någon festvåning för tillställningen, och man har många gäster.

Inte för att jag gör så mycket....

jag är mest helt slut! Och då känns det bra att kunna få bläddra i två böcker, som kom ifrån Bokus i dag. De skulle ha kommit förra veckan, men Bokus hade skickat dubbelt av Stora Dotterns böcker istället för att stoppa i mina! Men nu kom de och till och med i lådan, så jag slapp hämta dem på posten.

Det är böcker om mindre projekt, vilket känns som det jag orkar med just nu. Det fanns flera fina vantar och sockor, som jag fastnade för, och som jag säkert kommer att försöka mig på.

Bilder på projektet!

Här får vi ny jord till trädgården. Det gick åt ca. 9 kubikmeter, mycket mer än vi trodde.

Så här stor blir utökningen av själva trädgårdsdelen, resten blir terrass. Staketet till höger ska bort, och det kommer att bli en sort spaljé på varje lång stolpe.Terrassen blir 13 bräder längre vilket ger mera än 120 cm extra i längd. Till vänster om vänstra stolpen finns det en låda i trallen för en klätterväxt, likadant mittfram för den andra stolpen, där skyffeln står.Staketförslaget som vi har valt. Vet inte om det kommer att bli färdigt nu, men annars får det gamla tjäna så länge.

Bilder i morgon!

Om jag kommer i håg det av projektet. Stora Kärleken säger, att han ska ringa efter jord i morgon, får se om det räcker med en skopa? Nu när väggen och stolparna är uppe och virke köpt till mina överliggare eller pizza-uteplatsen, som man också kan kalla den om man vill. Men hur ska jag annars få alla växter att klättra vidare och känna det lite ombonat, om jag inte får mina överliggare?

Vi har hittat en modell för staketet, en tjock bräda plus en tunn bräda etc., sedan är det bara att gå i gång med målarpenseln och få färg på spjälorna. Men först ska virket införskaffas, sågas och sedan målas och sättas upp, funderar på om vi hinner till på söndag?? Annars är vädret fantastisk: kraftiga varma vindar med 25 grader i luften och det i september, det går inte att önska sig något bättre.

Stora Dottern har bestämt sig för att bli konfirmand och var på en upptaktskväll i församlingsgården här i Lilla Staden. Jag tror, att hon tyckte det var väldigt roligt, även om det inte går för sig, så som hennes kusiner har upplevt det i Danmark. Konfirmandundervisningen är på fritiden och inte under skoltid, bara några eller inga alls i varje klass konfirmerar sig, och man går varannan vecka till församlingsgården och ska utöver det hinna med ett antal gånger i kyrkan också. Får se nu om hon vill gå enbart med sina kompisar, eller om hon och jag kan gå ett par gånger ihop.

Logistik!

Ibland går inte logistiken ihop och då är det tur att man har mamma och pappa här som kan hjälpa till. I går var det aktiviteter för barnen, hämtningar, lämningar, hämtningar av virke, föräldramöte och det skulle fika och kvällsmat på bordet. Samtidigt skulle vi också skruva upp virka, som vi hade hämtat och plötsligt skulle Stora Kärleken in och arbeta, fast han hade komp. Som tur var avbokades en aktivitet för Lilla Sonen, så det gick ihop och vi kunde lugna åka på föräldramöte.

Föräldramöte är en stor tillställning för alla skolans klasser samtidigt med nästan en timmes information av rektorn, och sedan strömmar alla föräldrar ut i klasserna. Men det är kul och intressant, kanske för att jag har låtit Stora Kärleken gå på det under flera år och själv gått på de allvarligare möten, som man måste gå på, när man har barn med funktionshinder: avstämningsmöten och uppföljningsmöten. Det är mycket information på ett vanligt föräldramöte, och man kan få en liten stund med Stora Dotterns mentor efteråt, om man känner för det. Vi fick veta, att det gick bra för henne, och då åker man hem och är väldigt stolt och kan berätta det för henne. Det gäller att stödja henne allt som går, så hon förstår, vad som förväntas av henne.

I morgon ska vi på ett allvarligt möte, men Stora Dottern har blivit självständig och tackat ja till att följa med på sitt eget uppföljningsmöte. Där ska avhandlas på vilket sätt hon behöver hjälp i skolan pga. sitt funktionshinder, och hur hon känner att det är just nu. Vi kommer att bli många deltagare, så det gäller att hon är förberedd på detta, och även att jag faktiskt kan vara väldigt bestämd, om jag måste.

Kan man ha invigning?

En av mina arbetskamrater föreslog i dag att vi skulle ha invigning av "bryggan" med kaffe och bullar. "Bryggan" kallade hon vår utbyggda terrass. Den ser faktiskt ut så, om man tittar nerifrån gatan. Jag har åkt på baksidan, och flera har stannat upp och tittat och kommenterat, att det ser ut som just en "brygga". Jag tycker mest, att det ser väldigt stort ut!

Men nu får vi se, man kanske skulle ha en liten fest? Det är hur som helst för lite fest i det här landet, så man borde ju ta alla tillfällen i akt.......

Tackelitack!

Tack för alla lyckönskningar till min sons och min mammas födelsedagar. Och projektet…! Ja, det kunde vi ju inte ro i land, om inte mina föräldrar hade kommit och hjälpt till, min pappa med att gräva och med bra idéer och min mamma som står för förplägnaden i form av mat flera gånger om dagen. Stora Kärleken har ledigt större delen av tiden ifrån sitt jobb. Där finns det inget att göra just nu, så det är bara bra, om någon vill ta ut komp, så slipper de göra sig av med personal.

Och vad gör jag själv då? Ja, jag sköter min arbetsträning så gott jag kan, och annars får jag tolka siffror mellan svenska och danska, så gubbarna inte mäter fel på brädorna! Och jag åkte även till blomsterlandet i går och införskaffade rosor med 50 % rabatt och några klematis till enhetspris, så jag har lite att fylla ut min nya del i trädgården med. Sedan ska jag lyckas, hoppas jag, att flytta en hel del plantor, mest klängväxter med förhoppningsvis bra resultat. Vet inte om jag ska klippa ner växterna eller hur jag ska göra? Just detta med att klippa eller inte klippa är en fråga som jag brottas med varje höst. Och jag har gjort olika, inte som experiment, utan kanske mest för att jag ibland inte har haft tid att klippa. Och jag ser faktisk inte den stora skillnaden. Rosorna som jag handlade i går var lite ledsna, men man kan ju inte förvänta sig toppresultat till 50 % pris. Jag frågade i butiken, vad jag skulle göra, och de rådde mig till att låta dem vara och först klippa in dem till våren, så då blir det så.

Stora Dotterns ena långa vante/pulsvärmare är nästan färdig, det ska bara till en liten tumme, som jag var för trött i går för att börja på. Jag försökte även börja på en halsduk, i något väldigt konstigt garn, som är supermjukt. Men det ville sig inte. Kanske för att jag fick kämpa lite med Lilla Sonen och hans läxor samtidigt. Just då var jag en anhängare av en läxfri skola, vilket jag inte är i vanliga fall.

Detta händer just nu!

Här ser ni vad som är gjort, så får ni en liten aning. Mera virka måste införskaffas i morgon, så vi kan få golv på terrassen uppe på bärlinorna! Sedan ännu mera virka för en snygg vägg, och sedan ska vi beställa jord, så jag får min trädgård. Och sist kommer det nya staketet!


Berberisen och spirean som ligger nere på bilden är nu bortkörd till tippen, så nu är det fint. Sopade gjorde min mamma.

Annars har jag gjort en födelsedagstårta till mamma efter detta recept och den var himlagod:


Rice Crisp-tårta:


Botten :

4 äggvitor

2 dl socker

3 dl Kellogs Rice Crisp


Vispa äggvitorna hårt, tillsätt sockret och vispa igen. Vänd ned flingorna. Bred ut på smort bakplåtspapper i en långpanna. Grädda mitt i ugnen i ca 80 minuter 125 grader. Låt tårtbottnen svalna en aning i långpannan innan du vänder upp den och drar bort pappret.


Kräm:

4 äggulor

1 dl socker

1 msk mjöl

1 dl grädde

75 g smör

1 pressad citron


Lägg alla ingredienserna utom smöret i en kastrull. Vispa och sjud - ej koka - tills krämen tjocknar. Tag av från plattan och klicka ned smöret. Låt krämen kallna.Dela bottnen på hälften och lägg krämen emellan. Vispa 3 dl grädde och bred ovanpå. Dekorera på valfritt sätt.

Rivet citronskal och flisad fin mörk choklad att garnera med.

Danskt besök!

Nu är det återigen dax för all inclusive här i huset. Mina föräldrar är på besök. Det finns ett projekt utomhus, som ska färdigställas innan kommande vecka är slut. Det betyder också, att vi får njuta av mina mammas goda mat tidig och sent, igår var det ugnsstekt kyckling, potatis, sås och färsk gurksallad. Mums! I dag har hon bakat både dansk kagemand (en bulldeg kavlas ut som en gubbe med farinsocker på, gräddas, och dekoreras med både glasyr och godis), födselsdagsboller(vita släta bullar) og kringle. Uhmm så gott, och specielt när man får inta det utomhus i strålande sol. Lilla Sonen fyllde 12 år i onsdags och själv fyller mamma i morgon, så det fanns orsak att baka.

Projektet utomhus består i att göra tomten större på baksidan av vårt hus. Den är terrasserad på ca. 1,5-2 meter med berberis och spirea. Nu ska denna bit införlivas med större terrass och trädgård som följd. Detta är Stora Kärlekens idé, och jag hoppas även att få ett nytt staket runt hela tomten under veckan. Det betyder att allt buskage ska bort, vilket är gjort i går och i dag, och sedan ska det grävas ner en himla massa byggreglar och sättas bärlinor på det. Tycker själv att jag lät lite proffsig, men var tvungen att fråga Stora Kärleken vad det hette! Där var terrassen ska ligga är underarbetet klart, sedan ska de andra byggreglerna fästas inne i jorden, eftersom vi ska fylla på med en massa jord för en större trädgård.

Jag får plats med ännu flera växter i nya rabatten. Jag funderar på att dela mina pioner och lite annat, och då är det ju skönt med lite plats.

Bilder kommer så småningom på projektet. Just nu servar mamma och jag mest "byggjobbarna", dvs. min pappa och Stora Kärleken, så de kan få arbeta i fred. Men i går var det faktiskt min pappa och jag, som med hjälp av vår ena bil tog bort 15 meter berberisplanter, stickigt som tusan men vi fixade det, och man får rutin efter några meter!!!

Jag var på dockkurs igår. Det var hur spännande som helst, och jag hade glömt kameran, vilket de andra påpekade, eftersom de visste, att jag hade en blogg! Så ni får hålla tillgodo med bilder hemifrån.

Här kommer ett försök till beskrivning av vad just jag gjorde, kan ha glömt något:
Först fick jag en stor kasse med ull. Det jag skulle börja med var att göra ett huvud till Waldorfdockan. Och jag som inte har någon kraft alls i mina fingrar eller händer. De andra deltagarna, som satt med sina dockor och hade olika lång erfarenhet, berättade att det skulle jag snart få!

Först tog man 70 cm tubgas à 4,5 cm bredd, ett litet snöre av mattvarp och band ihop det i ena ändan med en dubbelknut, typ råbandsknop, som inte gick upp. Jag lade den åt sidan.

Då var det dags för ullen. Jag fick pressat ihop den täta, feta ullen till en boll, ungefär i storlek som ett större äpple om ni vill ha en jämförelse. Sedan rev jag strimlor av den platta ullen (översta bilden), som var både lättare och fluffigare än den till bollen. Strimlorna skulle vara ungefär 10 cm breda och 70 cm långa och läggas i en stjärna. Du behövde alltså 4 strimlor. I mitten på stjärnan skulle min boll ligga. Jag skulle då vika strimlorna inöver bollen, så det så ut som en maraccas, när jag höll i den. Över detta skulle tubgasen dras, efter att jag hade vänt ut och in på den. En bit tråd av mattvarp bands två varv under huvudet ganska stramt och fästes med dubbelknut.

Nu var det dags att titta på huvudet, vad som kändes som bak och fram, och vart man kunde placera ögonen. En ny tråd av mattvarp klipptes av och jag fick binda det runt huvudet i ögonhöjd med två varv ganska stramt, dubbelknut gjordes vid ena örat. En annan tråd av mattvarp fick jag binda om huvudet två varv från öra till öra, upp över huvudet och ner under hakan. Dubbelknut bands vid det andra örat efter att ha dragits åt ganska stramt. För att säkra dessa trådar sydde jag några stygn vid varje öra med den tråd, som blev över efter knutorna, så du ska inte klippa av det, innan du har sytt stygnen. Jag vek ner den bakre ”ögontråden” under nacken så långt det gick. Det är ganska mycket av de ihopsamlade strimlorna, handtaget på maraccasen, som stickar ut och av dem ska du försöka göra ett axelparti. Ev. kan du behöva dra bort lite av ullen och även klippa bort lite gastub. Du knölar sedan ihop ullen under huvudet, formar, sätter nålar för att hålla ihop och syr ihop gastuben under axelpartiet

En bit hudfärgat tricot för huvudet dubbelviks, klipps lite rundad i det öppna hörnet, sys med tråckelstygn för hand på en kortsida och på långsidan. På kortsidan rynkar du ganska kraftigt. Den vänds sedan ut och in och träs över huvudet. Efter det är det dags att dra tricoten över axelpartiet, fästa med nålar och sy fast under axelpartiet.

Så långt har jag kommit på en kurseftermiddag. Som läxa fick jag hem ytterligare tricot, där det hade ritats kropp med ben och armar, och där skulle jag sy zig zag på pennsträcket och sedan klippa ut med lagom sömsmån. Jag har sytt, men jag har inte klippt ännu, vill nog ha lite mera råd. Jag har även fått hem en halstråd, men jag är inte helt säker på dubbelknuten, så det väntar jag med.

Vi ska träffas igen om lite mera än tre veckor, så jag kanske blir modigare till dess och klipper ut kroppen och armarna. Men det är precis lika kul som allt annat i handarbetsväg, så jag är glad, att jag blev tillfrågad och följde med. Fortsättning följer….!