Nette frågade kring att vara konfirmand i Sverige. Det är inte som i Danmark, där själva konfirmationsförberedelsen är inlagt i skoltiden under en viss period, utan här anmäler man sig själv i 8:e klass och sköter det utanför skoltiden. Man kan gå under nästan två skolterminer och läsa, som det kallas, i den lokala kyrkan eller man kan åka på ett längre läger eller anmäla sig hos en privat präst. Det finns flera möjligheter. Man har fortfarande religionsundervisning i skolan under tiden. Det är mycket få i varje klass som konfirmerar sig.
I Sverige heter ämnet just religion för att ge en bredare syn på ämnet än kristendomsundervisning, eftersom man anser att människan behöver kunskap kring flera religioner för att öka förståelsen av tro.
Själva konfirmationen, alltså den akt som görs i kyrkan, skiljer sig väl inte något nämnvärt ifrån den danska, men kläderna gör. Här i Sverige får man en stor vit ”klänning”, så alla bär lika, den lånar kyrkan ut. I Danmark är klänningen eller kläderna för pojkarna minst en lika stor del av det hela som själva konfirmationen, och man köper det med stort intresse, lite i stil med bröllopskläder. Gästernas kläder är inte heller omgärdade med något större intresse, möjligen fina kläder, inte som i Danmark där man verkligen klär upp sig till konfirmation.
Festen efter kyrkan är i Sverige begränsat till fika eller möjligen buffé i hemmet. Gästlistan är inte lång, bara närmsta släkten. I Danmark är det 3 rätters-middag, har även hört om 5-rätters, fika och något småvarmt innan man lämnar sent på kvällen. Man firar antingen hemma, där man gör allt själv eller med hjälp utifrån med catering t.ex. eller om man har bokat någon festvåning för tillställningen, och man har många gäster.
4 kommentarer:
Jeg synes godt om at forberedelsen til konfirmationen er mere seriøs, end i DK. Eller det er ikke for at forklejne den danske, men den danske tradition er at man lader sig konfirmere - der er stora presenter i vente...Jeg tror at flere unge/børn i DK har mere interesse i kristendommen nu end før.
Jeg vil også lige fortælle at selv om det hedder kristendom som fag, er der forpligtelse til at undervise i andre religioner og livsanskuelser /etiske problemstillinger i faget. Det er eller kan være et meget spændende og givende fag - både for lærer og elever.
Det var spændende at læse, hvad du - og også Lavendel herover - skriver.
Jeg mindes ikke, at vi i min skoletid lærte lærte om andre religioner. Det ville jeg gerne have vidst noget om dengang.
Mange tak. Det var et meget fyldestgørende svar. :-)
Jeg tror modsat Lavendel, ikke at unge vælger kristendommen til i dag. Jo, nogle gør selvfølgelig, men efter hvad jeg kan høre omkring mig, så vælger flere og flere den fra. Det er som om, det er blevet legalt i dag, og forældrene har opfundet en "nonfirmation", sådan de unge alligevel får gaver.
Jeg ved ikke med den dér "Nonfirmation", det synes jeg er opreklameret, ligesom jeg faktisk synes hele festen ved konfirmationen er. Men jeg synes det er fint, de unge selv vælger til og fra.
Vi havde også om andre religioner i folkeskolen, ja dvs. vi havde om de nordiske guder. Og selvom vi i DK også er forpligtet til at undervise i andet end kristendom, så er det altså det, der fylder meget, også i de små klasser, og jeg tror ikke på, det bliver anderledes, før vi får lavet det om til "religion". Det er en holdningsændring, der skal til.
Forresten så jeg gerne, at det i de store klasser kom til at hedde "livsfilosofi". Den slags kunne vi godt havde brugt noget mere af, da vi var helt unge. :-)
Ja, troligen sa det ar
Skicka en kommentar