torsdag 21 januari 2010

Som en följetong..............

Önskar att jag kunde avsäga mig bekantskapen med FK. Jag är så trött på att skulle specificera min arbetstid på mig själv och den jag lägger ner på mina barn, när jag redan har gjort det och det finns i FK's handlingar. Jag är trött på att skulle prata om saker, som det redan finns beslut på pga. att en handläggare är hårt pressad uppifrån. Jag är även trött på handläggare som ringer mitt i kvällsmaten, kl. 17.55, och tar bort både tid och känsla för en föreläsning, som jag skulle lyssna på senare under kvällen. Det som skulle vara min egen tid!

Därför har jag mailat och skrivit att jag inte kommer inkomma med det, som handläggaren begär. Handläggaren får göra sin utredning och jag får resultatet av den. Det finns ingen orsak till att jag ska göra arbetet åt henne, som hon kan läsa sig till. Jag har även kontaktat en jurist på barnens handikappförbund, som har gett mig tips till text i mail och lovat att hjälpa mig vid en ev. överklagan.

Vad gör allt detta för min väg mot att bli bättre och friskare? Inte ett smack! Det spärrar effektivt, stänger alla dörrar, så jag har mycket svårt att se ljuset och orka med mig själv, mina barn och mitt arbete. Jag blir så trött fysiskt, hjärnan är som sirap när jag ska tänka, räkna, trycka på datorns tangenter på jobbet, och mitt humör är i botten. Men samtidigt är jag glad, tacksam och lycklig att min familj orkar med mig i alla fall, att jag får tag på kurator för råd, att samtalsterapeuten har tid att se mig oftare, att juristen kan ge mig tips och att de vänner, som jag väljer att berätta det för inte backar, utan ger mig energi, står kvar bakom mig, ger råd och får mig att fortsätta kämpa mot denna myndighet och dens lagar.

Så även om föreläsningen om dahlior (Da: georginer), som skulle bli min helt egna tid, inte blev helt den vilostund som jag behövde, så njöt jag av färgerna på denna otroliga blomma och av sällskapet i alla fall.

6 kommentarer:

Signe sa...

Tråkigt att du inte får den hjälp du behöver, själv står jag också inför situationen att jag förmodligen inte kommer kunna återgå till 100% till mitt jobb och har ingen aning om vilken ev hjälp jag kommer få.
Det är inte lätt, jag vet, men försök fokusera på det som ger dig glädje och energi och försök "sätta dig över" det som stjäl energin från dig. Styrkekramar!!!

Call design sa...

Usch, så fel det kan bli, när det som du så väl behöver är lugn och ro!
Tänker på dig och din familj!

Många kramar

Tidsfördriv sa...

Ja tänk om man kunde få säga upp den bekantskapen, fyy så mycket energi de tar på FK!!
Jag blev så glad nu när min handläggare på AF sa att jag inte behöver göra nånting vad det gäller FK, hon kommer att sköta allt i fortsättningen. Det känns som om man blivit av med en stor, tung väska som man burit på i flera år.

Skönt att du kunde få njuta lite av färgerna på föreläsningen i alla fall, det är avslappnande det med på ett sätt...

Det var företaget som hade fått mitt personnummer via folkbokföringen. Hade de varit lite mer noggranna med stavning och adress så hade de fått rätt från första början, men de tog väl det som kom upp först, dvs jag. Mycket slarvigt av dom!!

Hoppas att ni får en lugn och fin helg =)
Kram Maria

Tant Grön sa...

Visst var dahliorna läckra? Fast så attans lättodlade kan jag inte hålla med om att de är, efter att de senaste tre åren ha slagits med virus, mögel och sniglar på dem! Och när de äntligen tänker blomma här så kommer frosten....

Bloggullet sa...

Så jobbigt, det är sorgligt att du ska ha det så här med FK.

Ett tag sen jag var här eftersom
jag haft lite bloggtorka.;o)
Jag vill önska dig en fin vecka.
Kram

ylva sa...

Trist , trist !Varför ska det vara så besvärligt att samla all information på ett ställe ? Har inte FK någon slags journal som man har i sjukvården ? Datasystemen gör ju att man har sök system......

Det är bra att stå på sig men det kostar energi precis som du säger


/Y.