Lite uppmuntran av annat slag!

När man tycker att det mesta bara går åt skogen, så kan man ta till det gamla knepet att handla lite. Så det har jag gjort, och nu kan jag sitta och titta på väldans fina modeller av stickat för barn och tillbehör till vuxna! Mina barn har för länge sedan växt ur dessa storlekar, men antingen gånger man upp och får sticka ändå annars får man sticka till andras barn. Att sticka vantar, mössor och sockor är precis vad vi behöver nu, det är råkallt och blåser runt knuten och på onsdag skulle vi få mycket snö.

Annat att muntra upp sig med har varit möte i syföreningen, alltid så intressant och god mat. Jag fick höra resultatet ifrån Syföreningsauktionen, då jag hade nöf-nöf sjukan, och att mina sjalar hade sålts. Jag fick även se en så vacker kakelugn i vitt och guld, så jag nästan på stört måste ha både en stor gård med sal och liknande kakelugn. Även stickcaféet har haft träff, så jag kunde få prata om annat än FK och låta mina tankar gå helt andra vägar. L. hade med sig ägg från sina höns, så på kvällen bakade jag vanliga vaniljmuffins, kladdkakemuffins och ett nytt bröd av Manitoba cream, en ny sorts mjöl. Det passade bra, för Stora Kärleken var sugen på något gott efter att ha varit i väg i flera timmar på sin jour.