Bättre har det blivit!

Men värken är inte helt borta ännu, och inte fanns det någon ond tand heller. Det ligger nämligen till, så att jag gnisslar tänder, vilket jag alltid gjort, men även pressar tänderna ihop, alltså biter hårt i hop både när jag sover och säkert också under vaken tid, utan att jag tänker på det. Detta kan ha många orsaker, men ett är nästan säkert: jag har börjat arbetsträna, och det har funnits en del möten på sistone både kring mina barn och kring mig, och antingen man vill eller ej, så påverkar det säkert mycket mera än man tror. Jag är i alla fall röntgat på kors och tvärs, och jag har inga hål eller liknande. Så nu är det bara att låta bli att bita i hop, så ska det bli bättre. Jag har i övrigt världens snällaste tandläkare, och hans fru sköter receptionen, så man känner sig otroligt omhändertagen, så fort man träder in genom dörren.

Mindfulnessen rullar på, vi har ingen bok att läsa, som Wicke undrade, utan det är papper och CD skivor. Det är mera intensivt nu med övningar 3-4 gånger dagligen, som man ska försöka komma i håg. Nu har vi stående yoga istället för liggande, men det är fortfarande inte jag. Jag gillar meditationen bäst, även om jag måste sitta på en pinnstol för att inte somna. Vi över även något som kallas för Andrum. Det är en kort, runt 3 minuters, meditation, som du ska kunna använda vart som helst. Jag har redan använt den i vardagen både i går och i dag. I går var det först hemma, när jag blev stressad över en sak, och sedan i tandläkarstolen. Det fungerade faktiskt. I dag var det i en paus under ett utbildningstillfälle i min arbetsträning, jag började bli trött, det var en lång utbildning för mig, 2 timmar, men lilla Andrummet gjorde, att jag blev pigg igen. Så ni som har funderingar, kolla upp mindfulness, hitta en bra lärare och börja. Men inse att det kräver en del tid.

Gör man tråkiga saker så som tandläkaren, så ska man också göra roliga saker så som Malsta kyrkliga syförening. Vi samlades i går kväll för en liten månadsträff, Tant Grön var värdinna, goda smörgåsar och en syndigt god chokladkaka serverades, och som vi pratade. Det är så intressant, och jag mår så bra av att umgås med dessa genomtrygga människor, som har sin förankring just där de står. Man kan prata om det mesta, och alla har något att tillföra.

Jag har tidigare pratat om syföreningens projekt, Malstatapeten. Jag tycker inte, att jag kan brodera, men nu i går kväll blev jag övertalat, så jag ska i alla fall göra ett försök på linne med ullgarn och lite lin. Enligt Tant Grön, som är upphovskvinna till projektet, så är det som att måla med en pensel. Mitt motiv blir Degarögård, där Stora Kärleken hade sin Corvette stående en gång för länge sedan i ett av uthusen. Bilen finns dock inte längre i vår ägo.

Kvällen kommer att ägnas åt hästar. Stora Dottern ska på lektion, och mamma följer med och tittar och berömmer. Sedan kan jag åka hem, för Stora Dottern vill alltid stanna länge och prata med kompisar. Pappa får hämta, när han ändå ska hämta Lilla Sonen på scouterna, sedan får de sitta i bilen ock gnälla över hästlukten.......