42!

Ja, det är åldern på mig i dag, är det något slags halvt liv eller hur ska man definiera den åldern? I min släkt blir vi gamla, tror att jag tillhör den grenen av släkten i alla fall, så jag har nog inte hunnit halvvägs ännu. Man kan i övrigt få panik av allt man ska hinna med resten av tiden/livet eller ska man uppföra sig som gubben på Kool-Aid, som kom igår? Happy-happy..... Borde man ha en kris? Nej, kriser hör till de jämna siffrorna har jag kommit fram till, fast hit intills tror jag inte att jag haft någon. Borde man förverkliga sig själv? Vad har man hunnit med i livet? Allt som oftast säger man att man inte har hunnit med någonting. Nu med min aktningsvärda ålder har jag lärt mig att verkligen titta på vad jag har hunnit med under dagen och vara nöjd med det. Att säga att jag gjorde så gott jag kunde under de förutsättningar som fanns just i dag. Det går inte att ångra bakåt, du kan inte göra något ogjort och det går inte att oroa sig framåt, du vet ju inte vad som ska komma.

Under tiden jag funderar kan jag ju alltid titta i de fina böckerna som kom i går med posten. Det kan ju vara en bra för-födelsedagspresent! Speciellt Victorian Lace Today är underbar, man kan bara sitta och drömma, helt okontaktbar för omvärlden. Garn finns i mängder så det är bara att välja ett mönster och sätta i gång!