lördag 20 december 2008

Hund!

Barnen vill ha en hund! Ämnet har inte varit uppe till en riktig, seriös diskussion tidigare, eftersom jag såvitt jag vet är allergisk mot just hund och en hel del annat. Nu vill de alltså ha en hund, ja, de har velat ha det tidigare också, men jag bara avfärdat det med, att jag var allergisk. Nu pratar de hundraser, och vilka som jag skulle kunna tåla. Jag försöker säga allt det negativa, vem ska gå ut med den, vem ska betala för den, vem ska ta den till veterinären, vem ska vakta den när vi åker på semester eller någon annanstans. Löser sig, säger de bara lugnt förvissade om att hon kanske snart ger sig, morsan. Själva framhävdar de bara det positiva så klart, åhh, så gulligt med en hund, den får följa med överallt, jag kan gå med den, säger de i kör.

Stora Kärleken bara skakar på huvudet under middagen. Han är förtjust i hundar, men han vet också sin frihet. Han vet hur bunden man blir av en hund, och han tycker absolut inte om lukten av blöt hund fast han älskar just hundar.

I somras blev vi erbjuden att köpa en valp efter mycket välmeriterade föräldrar av rasen svart Labrador. Vi tackade nej, efter att jag hade varit inne på Svenska Kennelklubbens hemsida och kollat, vad man ska tänka på, innan man skaffar hund. Det är ju som att få en baby i huset i 10-15 år, man blir som sagt väldigt bunden.

Ni som läser och har hund, skriv gärna vad ni tycker. Det är intressant eftersom det inte finns någon kultur varken på min eller Stora Kärlekens sida att ha hund.

4 kommentarer:

Anonym sa...

jag har hund, och kan inte tänka mig att vara utan:)

men för att citera en god vän till mig som har hund och barn - skaffa inte hund förrän ni vuxna vill ha hund!

barn brukar tycka att det är jättekul första tiden, sedan kan det bli lite si och så beroende på hur bra föräldrarna är på att ställa krav på sina barn:)

att ha hund är ett ansvar. det räcker inte med att bara gå ut lite, eller ta med sig hunden överallt. den skall upppfostras - kurs är bra - den skall ha regelbunden motion i alla väder, man blir bunden av den eftersom den inte kan lämnas ensam för länge. det kostar pengar - mycket pengar, det är mat, vaccinationer, försäkring, veterinärvård... att köpa en hund är faktiskt den minsta kostnaden. har man en långhårig hund som jag, kan den behöva trimmas med regelbundna mellanrum - och ja, det kostar... för att inte tala om att den behöver tid för pälsvård också...

sedan tillkommer det juridiska ansvaret - som hundägare är man alltid ansvarig för sin hund, under alla omständigheter, och vad som än händer!

så, mitt råd är återigen: köp bara hunden om du och kärleken vill ha hund. vill barnen verkligen ha hund, men inte ni, så kan dom vänta tills dess att dom flyttat hemifrån;)

under tiden kan dom säkert låna hundar i omgivningen och promenera och leka med:)

och när det blir svårt att stå emot argumenten - låna hem en hund över helgen, eller varför inte en vecka eller två, och se hur det är att ha hund:)

lycka till med beslutet:)

Karin Grøn sa...

Vi har 2 hunde. Jeg fik aldrig hund som barn pga min søsters allergi ( hun var så den første af os der fik hund som 21 årig og har haft det siden trods multiallergi) Hun siger at hun kan blive syg af så meget andet, så hun skal alligevel have medicin og hunden giver så mange glæder.
Ja man er bundet af en hund, som af al anden nærhed, men hunde og dyr generelt giver en noget særligt. Det er vanskeligt at beskrive. Det er noget med at høre til et sted og at det er rart at have dyr omkring sig. Man er f.eks. aldrig alene. Ikke at det kan erstatte mennesker- det kan det ikke- men det giver noget andet. Vores børn har haft stor glæde af vores hunde og de elsker dem overalt på jorden, men har aldrig været gode til at tage sig af dem-Det må man ikke forvente. Børnene skal have dyr på den betingelse at det er de voksnes og kun deres ansvar. Andet kan man ikke være bekendt overfor dyret. Det har jo ikke bedt om at komme hos os.
Man skal være enige om at have hund, for der kan ske ting, der vender op og ned på alting så det pludselig er den ene der står med ansvar for ture osv ( jeg blev bidt i hånden af en kat i maj og fik blodforgiftning og blev opereret og lå på hospitalet i 8 dage efter- det er aldrig blevet godt og jeg kan ikke gå tur med hundene mere pga snorene rører ved arrene og de er hyperfølsomme og i den anden hånd har jeg min stok. Jeg har også fået kraftnedsættelse i hånden, men de kan nu godt styres via kommandoer, men to i en hånd er lidt vel meget)
Du er velkomme til at maile til mig hvis du har lyst at tale mere om det, for det bliver en lang smøre det her.

Unknown sa...

Var foderväd först...dvs ha ett lån. Alternativt låna en hund för en längre tid under ett lov så barnen får se vad som krävs.
Vi hade hund ca 4-5 månader en väldigt trevlig men intensiv labrador( vi var fodervärd för skellefeteå hundskola) och för hundens bästa så lämnade vi tillbaks den, vi hade helt enkelt inte tid nog...Men det var vi det;o) Lycka till!!!

Anonym sa...

Om ni köper en äldre hund får man ofta låna hem och prova först, det är ju svårt att låna hem en valp. Det kanske vore bra med en äldre hund också som kanske kan vara ensam lite mer och så, det är ju så mycket med valpar.