Skam den som ger sig som någon sa.......jag satte mig i går och tittade på min röda sjal. Jag ville ju ändå ha en virkat uddspets hur det nu skulle gå till, så det var bara att reva upp det virkade, som jag hade försökt mig på, inte lätt ska tilläggas. Jag tittade om och om igen i en av mina virkböcker, läste texten, tittade på bilderna, men fick inte till det. Jag satt med garnet, försökte och försökte och så vips... fanns det bara där i min hjärna hur man skulle gå till väga.
Stora Kärleken såg att något hade hänt när han kom hem, vad lycklig du ser ut!? Jag kan virka uddspets, var svaret han fick. Hans uppsyn var säkert lika obetalbart som min lycka. Är det bra? frågade han, ja det är väldigt viktigt att kunna, svarade jag högfärdigt och han såg ännu mera konfunderad ut.
Stora Dottern är sjuk. Tillsvidare har jag inte sett henne fast klockan är efter tio, hon sover fortfarande och jag hoppas att hon kan sova bort det sjuka. Det var Stora Kärleken som väckte mig i morse och talade om att hon blev hemma i dag, så det blev till att avbeställa skolskjuts, ringa skolan etc. Och då var jag ju ändå uppe och kunde läsa tidningen i lugn och ro sedan. Lilla Sonen hade inte gjort sin skriftliga engelskaläxa, så den fick vi snabbt knåpa ihop, innan jag skjutsade honom till skolan i regnet och gråvädret.
I går blev jag påmint om att jag hade lovat sticka sockor till en nätverkskompis man. Så jag hoppas, att hon kommer med garnet snart, så jag kan få börja. Det är kul att sticka sockor och tänka sig att för bara ett år sedan kunde jag inte sticka sockor! Det lärde jag mig under julen förra året, när vi var på julsemester hos Kära Släkten. Det var väldigt mycket folk och prat, vilket jag har svårt for sedan jag blev utbränd. Jag hade ingen stickning med, eftersom jag var färdig med det, som jag hade hemma, så det var bara i väg till första bästa stickaffär och införskaffa garn, stickor och mönster. Med stickningen kunde jag försjunka i mina egna tankar i sorlet och på sätt och vis stänga ute det, som jag inte mådde bra av. Första sockan såg inte klok ut, men nästa blev bättre och sedan dess kan jag nästan mönstret utantill.
Det har även börjat blåsa, så jag ska sätta mig i soffan, fortsätta virka och lyssna på lite musik.
2 kommentarer:
Hej, och tack för din snälla kommentar på min blogg.
Ja, skam den som ger sig, jag repade upp och gjorde om min basker många gånger och till slut så blev det riktigt bra. De gånger man inte blir nöjd så är det oftast för att man har varit för lat och inte orkat repa upp/sprätta eller göra om det som blev fel. Jag kan inte virka överhuvudtaget så det skall bli spännande att se hur din uddkant blir.
Tack för din kommentar. Ja, eller att huvudet inte hänger med i hur det ska vara...!
Skicka en kommentar