Lite hopp!

Jag är väldigt tacksam för alla era kramar och goda önskningar för mig. Jag känner mig lite som blomman i mitten, som har vält lite, men behöver stöd och nog ska komma upp igen.

Jag behöver fortfarande stöd, men inte desto mindre, så finns det någon i den tunga organisationen, som jag har som arbetsgivare, som måste ha dragit i några trådar. I dag blev jag uppringt av personalkontoret, som erbjöd mig att arbetsträna någon annanstans än där jag sitter och tittar in i väggen varje dag. Det nya stället är till hälften snarlikt det jag skulle ha gjort i dag, jag ska få en handledare (jippiii!) som inte är min chef(!), jag ska få utbildning i det som jag behöver, dvs inte redan kan, och framför allt det som jag har efterfrågat: jag ska få arbetsuppgifter!

På måndag ska jag träffas med den nya chefen och min tilltänkta handledare för ett möte. Faller det väl ut och jag accepterar den nya platsen att arbetsträna på, så börjar jag redan dagen efter. Jag tror, att det kan bli ett bra ställe för mig att undersöka, om jag verkligen klarar av att arbetsträna 4 timmar om dagen. Just nu är jag ju bara här på plats 4 timmar om dagen, vilket inte alls är att hålla koncentrationen under motsvarande tid. Så just nu är det lycka!