Så får jag för mig att repa upp, det dammar och jag nyser och kör vidare på lilla nystapparaten. Bilden visar bara en del av det upprepade. Men vad ska jag med alla sjalar till? Jag går ju inte med en stor del av dem, och sedan ska vi inte prata om alla UFO'n som bara ligger. Jag tyckte, att jag hade repat upp i somras, men nu åkte en hel del med av bara farten. Mycket projekt blir det men inget färdigt.Varför kom jag på denna sysselsättning? Jo, jag behövde ännu en stickning att ta med till arbetsträningen, som inte ens är värd namnet, eftersom jag fortfarande sitter utan nämnvärda uppgifter. Vantarna är ju färdiga, så i dag glömde jag att ta något med, och jisses vad långsamt tiden gick, så därför tittade jag runt härhemma i eftermiddag och hamnade i en korg med 8 sjalar (7 är färdiga!), 2 par långe strumpor och diverse virkprojekt. Nu har jag 4 sjalar kvar varav ett är Stora Dotterns. Stora Kärleken tycker att det är spill av tid och arbetskraft att göra dessa saker, när jag ändå repar upp, men för mig har det varit som terapi att sticka eller virka, och så tror jag, att det fortfarande kommer att vara.
Finns det någon annan som stickar på sin arbetsträning? Det var menat som en provocerande fråga, eftersom jag är så evinnerligt trött på alltihop. Jag har meddelat FK att jag inte får några arbetsuppgifter, svarat jag fick var att försöka kontakta personalavdelningen. Det gjorde jag igår och har fortfarande inte fått något svar därifrån. Mitt fackförbund är inkopplat och försöker även de att nå samma personer utan att lyckas. I dag blev jag uppringt av min stressläkare som ville ha svar på frågor, som personalavdelningen hade ställt till honom brevledes, eftersom de inte var nöjda med intyget, som han hade skickat angående hur jag hade det just nu, och vad jag behövde av anpassningar för att kunna arbeta. Jag behöver egentligen inget särskilt hade min läkare skrivit annat än lugn och ro, vilket man ska ha rätt till på en arbetsplats och även att stänga dörren om sig, om man behöver utföra uppgifter, som kräver hög koncentration.
Hur ska jag tänka kring detta? Ja, det behåller jag nog för mig själv, allt är inte menat för skrift!
Finns det någon annan som stickar på sin arbetsträning? Det var menat som en provocerande fråga, eftersom jag är så evinnerligt trött på alltihop. Jag har meddelat FK att jag inte får några arbetsuppgifter, svarat jag fick var att försöka kontakta personalavdelningen. Det gjorde jag igår och har fortfarande inte fått något svar därifrån. Mitt fackförbund är inkopplat och försöker även de att nå samma personer utan att lyckas. I dag blev jag uppringt av min stressläkare som ville ha svar på frågor, som personalavdelningen hade ställt till honom brevledes, eftersom de inte var nöjda med intyget, som han hade skickat angående hur jag hade det just nu, och vad jag behövde av anpassningar för att kunna arbeta. Jag behöver egentligen inget särskilt hade min läkare skrivit annat än lugn och ro, vilket man ska ha rätt till på en arbetsplats och även att stänga dörren om sig, om man behöver utföra uppgifter, som kräver hög koncentration.
Hur ska jag tänka kring detta? Ja, det behåller jag nog för mig själv, allt är inte menat för skrift!
10 kommentarer:
Känns som att du behöver en kram. Ibland är livet helt enkelt bara blä! Kram!
Det låter som om någon inte tar sitt ansvar för att hjälpa dig tillbaka. Det är arbetsgivaren som har det ansvaret stå på dig. Kram! Sticka det du har lust och låt inga UFO:n stressa dig. Stickningen skall i första hand vara rolig!
Du är bara så go, tänk på det!
Livet är en bergochdalbana som många gånger är väldigt jobbigt tyvärr, speciellt med kontakter med myndigheter och arbetsgivare. Finns ingen gång som jag kännt mig så liten under det gångna året som just då!
Njut av stickningen, den bästa rehabiliteringen som finns!
Många kramar
Så sorligt att de inte fattar att de gör totalt fel genom att inte tilldela dig uppgifter. Tur du kan sticka lite så tiden går fortare i alla fall. Stå på dig bara, så hoppas vi på en lösning snart.
Jag kände precis som Linda att du behövde en kram en stor en. Jag hoppas att jag känner rätt.
var jag i din situation så skulle jag sticka på arbetsträningen eller läsa en deckare eller surfa stickbloggar eller något annat som höll mitt humör uppe lite grann i alla fall.
Kram
Boel
Så trist att du inte får några arbetsuppgifter, du ska ju arbetsträna och pröva på vad du klarar. Så det är ju fel av arbetsgivaren att göra så här.
Jag sänder en bamsekram till dig.
Förstår ingenting av vad din arbetsgivare håller på med! Knäpp tror jag är rätta ordet! Vilken tur du har stickningen för sitta och göra ingenting är väl det mest själadödande som finns!
Kram på dig!
Jeg er SÅ enig med de andre bloggere - hvem løber fra sit ansvar her?? Strik du bare løs - så har du da følelsen af at udføre noget nyttigt - jeg vil da gerne bestille et par vanter til når jeg kommer hjem, så vil det nok føles rigtig koldt!!
Stor kram till dig! =)
Hvor er det dog en skrækkelig situation, du er havnet i. Jeg kan blive så gal på dine vegne. Men giv ikke op, der venter helt sikkert på noget meget bedre ud i fremtiden.
At du har dine håndarbejdssysler er tilgengæld så godt. Det er afstressende og skaber glæde, så hold fast i det, også selvom andre ikke kan se noget formål. Det kan jeg og jeg taler af stor erfaring.
Jeg er selv inde i en stressperiode igen i mit liv og mit håndarbejde er ligesom livstråden. Åh, hvor jeg elsker at strikke, når alt andet omkring mig er svært.
Kan du have en rigtig dejlig dag, kære du. Tænker på dig ;-)
Skicka en kommentar