Jag gör ju saker, men...

jag hinner inte skriva här! Jag tror att det är så för många som har en blogg, att i vissa perioder så hinner man bara inte.

Jag själv kommer i alla fall högt upp på prio-listan, familjen hamnar också högt upp, men bloggen och andra aktiviteter hamnar ganska långt ner. Jag måste ha ledigt några eftermiddagar/kväller i veckan plus helgen, och kan jag inte få det, så måste jag byta med andra dagar eller tillfällen, och då finns det saker, som måste stryka på foten, ex. stickcafé, som är så kul eller föreläsningar, som alltid kommer på fel dag.

Det finns ett ord, som jag har börjat gilla, skrota. Det är vad jag ofta gör. Skrota kan också översättas med återhämtning, jag tussar runt och gör absolut ingenting, i alla fall ingenting som jag måste. Om jag känner för det, så kan jag sitta en hel dag framför datorn och bara surfa runt, jag kan sitta i soffan och sticka, jag kan sova både formiddags- och eftermiddagsvila, om jag känner för det och utan att tycka att tiden är spillt.

Bara att boka av om man kan!

Det löser sig, har jag fått lära mig, ännu en gång, ta det lugnt, boka av, vila och få mera sömn. Vissa saker går ju så klart inte att boka av, men mycket. Sedan får jag börja delegere bort igen. Det är underligt det där med stress, hur snabbt man faller tillbaka i gamla mönster, tar på sig saker. Det som är positivt är att jag nu ser mönstren, ibland vill jag inte det och kör på, får huvudvärk, måste lägga mig helt en dag. Funderar på om det var värt det? Kommer fram till att det var det inte, men man triller ju dit ändå i alla fall efter ett tag.

Kan man kalla sig för återfallsförbrytare i stress vid dessa tillfällen? Jag har hört om många, som triller dit igen, blir sjuka en gång till och ännu en gång ibland. Det vil inte jag, jag vill fortsätta i riktningen mot att kunna hantera mitt liv och dess vedermöder på ett ostressat sätt.

På fredag kväll är det auktion i syföreningen, så jag måste fästa en massa tråder innan dess på sockor, som ska säljas till förmån för behövande. Jag har även lovat att lämna sockor på en annan auktion till den 6/12, så det finns att göra, men det är roliga sysslor. Annars håller jag på med flera par sockor, en sjal och ett par lovikka vantar, får se var det hamnar till slut. Vantarna går nog till Dottern, som även tycker att hon behöver ännu en halstub innan vintern kommer.

Varför består livet av så mycket, så det knappt hinns med?

Ibland undrar jag varför det finns så mycket i livet att jag knappt hinner njuta av det. Tvättmaskinen går sönder helt oväntat, samtidigt som vi måste bestämma oss för vilken bilförsäkring vi ska ha och vilken TV en av barnen kunde behöva. Mitt i detta får jag veta att antivirusprogrammet går ut om 11 dagar på en av datorerna, samtidigt som vi funderar över varför det ska ta 6 månader att läsa in skolböcker i daisyformat till Sonen i vår digitala värld?

Allt blir helt obegripligt och kommer oftast samtidigt och jag vet inte var jag ska börja eller sluta. Hur kommer det sig att är så? Har alla andra människor i Sverige eller världen det också på det viset eller är de lyckligt förskonade?

Under tiden jag "roar" mig med att läsa om olika neuropsykiatriska test, som skolan kan skicka remiss på för sina elever, och vilket resultat de kan ge, funderar jag på hur mycket en människa kan eller ska klara av. Droppen kanske blir när de inte har alla mediciner hemma på närmsta apotek, det är då utbrottet kommer. Och för receptarien var det helt obefogat och onödigt, men hon visste ju inte, vad man var tvungen att tänka på i vanliga fall.

Slappat!

Vad har jag gjort idag? Slappat! Och igår? Slappat! Inte gjort något vettigt alls faktiskt, bara slappat, och det behöver jag i stora mått! Jag känner att om jag bara gör sånt som jag vill eller känner för, så får jag lite mera energi. Så just nu gör jag absolut ingenting och reserven fylls långsamt på.

Kommande vecka ska jag inte göra något särskilt, äta sen lunch med några väninnor, som precis som jag har varit nere och vänt. Vi har inte träffats sedan i maj, så det är spännande vad som har hänt sen sist. Tidigare åt vi alltid lunch månadsvis, sedan blev det middag månadsvis och sedan blev det inte alls, men nu tar vi tag i det igen och de som kan komma får komma. Nästan alla jobbar, så det blir intressant att lyssna på alla.

Självklart blir det också Syfestival nästa helg, lördag för min del och bilen är redan fullbokat. Tre ifrån stickcaféet följer med och gör sällskap, så det blir till att ha koll på vad jag själv vill se, annars hänger man lätt bara på. Jag ska titta lite mera på tyg och broderi denna gång, så får vi se hur mycket workshop jag hinner med, har sett ut några, som jag tycker låter intressanta.

Eller också hänger jag inte med?

Jag bokar av och bokar av i almanackan, bara för att få tid att återhämta mig. Jag vill inte vara på väg in i någon annan vägg, så nu gäller det att bara bry sig om sig själv ett tag. Jag sover gärna och mycket, jag vill helst av allt ha ganska så tyst. Att livet går upp och ner händer för alla, det är bara det, att vi som har varit utbrända är lite känsligare för just sådant. Det är också lätt att skjuta över allt i stressfacket och säga att det är pga. just stress.

Men det vore ju för lätt att komma runt problemen på det viset. Grannen har säkert också svårigheter ibland med sina barn och deras skola oberoende om de har särskilda behov eller ej, det kanske bara inte är så ofta. Väninnan behöver också en stund på soffan emellanåt, men kanske inte så ofta och alla andra tycker också att livspusslet är svårt att få ihop, men kanske inte så ofta.

Ibland känns det som att jag vill springa tillbaka till min samtalsterapeut, för nu är livet för tufft igen. jag behöver någon precis nu och här, som kan sortera upp mina tankar och få dem in på rätt spår i hjärnan. Jag känner rent fysiskt hur energin rinner ur kroppen, men jag vet också att om jag väntar ett tag, andas, äter och sover, så går livet vidare i alla fall och jag står ut med det.

Hur ska jag göra för att få mera energi? Vad gillar jag att göra? Vad vill jag göra? Och vad vill jag göra med mitt liv? En försenat 40-årskris eller är det bara så att de stora livsfrågorna kommer upp till ytan, när man som jag har varit ute på kanten och återkommit? Var hittar jag min plats att utgå ifrån? Återkommer när jag har tänkt färdigt.

Jag hänger med!

I alla fall när det gäller sockorna. Jag var lite sen i starten av Mysteriesockan, men jag hann återhämta mig med ledtråd nr 2, om jag nu inte glömt något, så nu har jag börjat även på andra sockan, så jag slipper second sock-syndrome. Jag har efter att ha sett både kompis A.'s och kompis L-E's sockor förstått att jag stickar ganska stramt och hårt, deras sockor är mycket större. hur kommer det sig? Kan man tänka sig att jag inte gjorde en provlapp? Rätt gissat, men tillsvidare så är det en väldigt söt och flickig liten socka. Jag tror att jag får användning av både sättet att lägga upp maskor på och hälen i framtiden. Jag brukar göra hälen på det viset, men inte med det förstärkta inslaget.
Här kommer en massa virkat, som så småningom ska bli en poncho. Det är helt på frihand och utav rester, men den börjar bli ganska stor, så jag kan inte ha den med mig någonstans. Den är virkat som två stora fyrkanter i mormorsrutor, men jag tror att jag behöver ha in lite extra över axlarna och ner över armarna, undrar hur jag ska virka ihop det, men det löser sig säkert.

Denna vecka har varit smått kaotisk av alla saker, planerade och oplanerade. Först har vi suttit på akuten med en yrslig Son, som kanske har borrelia, så nu äter han penicillin. Han är väldigt yr emellanåt och helt pigg i övrigt, ibland ganska trött, men samtidigt är han ju en tonåring, som kan sova hur länge som helst. Jag har gjort ett arbets-ekg med bra resultat, ingen fel på "pumpen" här inte! Jag hade lite tryck över bröstet i somras, som inte liknade mina stressymptom, så därför remiss för ett sådant prov. Vi har varit på den årliga höstmarknaden, ny stickkorg till mig, så nu ska jag i gömmorna och hitta tyg att klä den med. Annars har veckan inneburit jobb, tur till Stockholm för Hab-samtal och en massa bröd- och kakbak.

Jag har även börjat läsa. Alltså skönlitteratur. Jag sitter med "Livets aviga och räta" och får till lite varje dag. Det är skönt att läsa, men jag har inte gjort det på riktigt på flera år, Koncentrationen har inte funnits, hjärnan hängde inte med. Blev ganska överraskad över en gammal bekant som läste på distans och hade 1000 sidor i veckan, måste nog börja öva upp mina gamla färdigheter igen.

Mysterie-sockan!

Jag ska vara med på den, brukar inte göra sådant för jag har så svårt med beskrivningar och att följa en text. Men i måndags blev jag inspirerad på vårt stickcafé, så jag hänger på. Garnet är Fabel, inköpt för just detta så får vi se hur det blir. Tittade på uppläggningen och den var ju inte så annorlunda, så då är det väl bara att fortsätta.

Mina pelargoner är inne, ska prova att ha dem i fönsterbrädan istället för i förrådet under vintern, får se hur det går. De kunde kanske ha fått stå ute lite till med den värmen som finns här i helgen, men då finns risken att jag glömmer bort dem, och nu har jag ju äntligen fått en Dr. Vesterlund, så då får jag akta på den.

Långt emellan inläggen!

Men det kan inte vara annorlunda just nu. Är fortfarande sjuk i någon infektion, har varit sjuk i en vecka, men som den trogna medarbetaren man är så går man till jobbet i alla fall. Hur friskt är det egentligen?

Skulle ha träffat doktorn i fredags på en sedan ett tag bokat tid, men doktorn var sjuk! Det fanns en liten äldre tant i korridoren på vårdcentralen, som sa att doktorn får väl inte vara sjuk, vad ska vi göra då? Ja, vi kan boka en ny tid sa damen i receptionen, så det fick vi göra, men först om ytterligare några veckor. Men så hinner jag ju tänka över, vad jag ska säga till den där doktorn ordentligt, kanske blir det ett bättre besök att det jag skulle ha haft i fredags morse, vem vet?

Men jag är ju inte bara sjuk, jag hinner även med lite däremellan, som att sticka en jätte mormorsruta till en poncho, sticka sockor, fast mest på jobbrasten och så har jag bakat lite. Näe den som känner mig vet ju att det aldrig blir bakat lite, utan det blir dubbelt av allt och när man ändå håller på kan man ju likaväl ta flera sorter! Så nu blev det kanelbullar, kardemummabullar, 4 limpor med grahamsmjöl och 12 muffins. Kul var det i alla fall och nu finns det lite i frysen.

Idag är det stickcafé på Tovikka, få se om jag orkar gå dit, snuvan och hostan satte ju stopp föra veckan.

Inget att göra, bara att kämpa på...

Jag är trött, jag känner mig sjuk, jag mår inte på topp, men det är bara att stå ut. Inom de senaste 2 veckorna har jag haft två allergiska reaktioner, som krävt hjälp av sjukvården, ett präktigt ryggskott och nu känner jag mig influensa-sjuk. Det är bara inte kul, när jag vill vara frisk och jobba och återgå till mina rutiner. Och jag måste jobba, jag har varit på planeringsdag och nu är det de andras tur och någon måste sköta "butiken", vilket blir jag.

Men du som hade så lång semester då? Visst...men jag mår faktisk bäst när allt rullar på som vanligt. Mina "stressmönster" håller sig på mattan, när allt är som vanligt och det är vardag och inte för mycket bokat i almanackan. Pratade med en likasinnad igår om den där stressen, att vi mest i världen bara ville ha tyst och återgå till vardagen, att vi fick svårt att höra vad folk sa och även förstå vad de sa, när det var mycket ikring oss och även mycket oljud. Det känns som bomull i öronen, som kanske är världens sätt att skydda våra huvuden, vem vet?

Gör jag något i stickväg under tiden, ja men inget avancerad. Jag såg ett tips på danska Webstrik om en halstub, som jag håller på med. Fort går det: 240 m på sticka nr 6, 2r + 2a tills det räcker eller i mitt fall tills garnet tar slut. Det är ett garn köpt på Tradera med direktimport Uruguay, vackert i färgerna och ojämnt spunnit Det kommer att bli fint nu när hösten är i antågande. Det blåser och regnar och löven yr runt knuten, men det är inte kallt, +16 på kvällen ska man inte klaga på.

Om man inte har jobb, så skaffar man sig.......

En ny liten sak har införskaffats! Den andra har börjat krångla och enligt vissa, som kan det här med datorer, så ska jag vara nöjd så länge det varade. Är datorer bara slit och släng nu för tiden? Jag tycker att det är mycket i vårt hus som har gett upp på sista tiden, i alla fall under senaste året. Denna dator är i alla fall nr 3 i "datorparken" som har bytts ut inom den tiden, så det är kanske så det är, håller inte längre tid än så.

Jag tillbringade hela fredagskvällen med att få datorn som jag ville, lägga över favoriter, anpassa skrivbordet etc. Bara för att upptäcka att jag inte kom in på datorn nästa morgon. Jag kom in först, men när jag sedan hade ätit frukost var det stört omöjligt, bara pga. att jag hade fått för mig att jag måste ha ett lösenord! Så gör inte det, om du har tänkt på det. Jag fick allernådigast ringa datoraffären och be om hjälp. Det är egentligen underligt för jag är väldigt konservativ med mina lösenord på andra ställen, och jag kom ju in på morgonen. Hur som helst fick jag mha. F9 tillbaka fabriksinställningarna, allt arbete dagen innan var förlorad och jag fick sitta och fixa med datorn samtidigt som jag sydde nya köksgardiner och ännu är den inte som jag vill, men det kommer väl.........

Ännu en lördag eftermiddag har tillbringats på IKEA för att få det sista till köket, men nu börjar det också likna något, alla fronter är på, inredningen i lådorna börjar ta form. Det som från början var 3 flyttlådor tillövers är numera noll, allt är inne eller också har vi gett bort det. Det har givit lite större intresse för matlagning med ett nytt kök, så i fredags fick vi för första gången wraps istället för tacos, svenskarnas fredagsmys nr 1.

Jag hade gjort tonfiskröra, stekt kyckling och köttfärs att fylla dem med samt två olika såser, en med otroligt mycket vitlök och en annan lite mildare. Grönt fanns i olika skålar, så fick man plocka själv. Det var väldigt gott och jag tyckte att jag var en lyckans ost, när det blev över, så jag kunde få både lördag och söndag till lunch!

Rester!

Ja, rester kan vara mycket. Man kan ha tygrester, garnrester, matrester och ibland känns det som väldigt viktigt just för mig att även rester blir använda. Det är spill, slöseri att inte använda ner till minsta bit.

Jag hittade lite rester av ullgarn i min korg, och nu ska jag virka mig en poncho i mormorsrutor. Jag har länge velat ha en poncho, ett praktiskt plagg istället för en kofta, armarna fria och ändå är man klädd. Så rutan i bild blir mitten ställd på sin spets, sedan hade jag tänkt virka runt om till en stor fyrkant och fylla på med annat uppåt axlarna, men vi får se.

Dominostickning är lika kul som mormorsrutor, måste bara sticka en ruta till för att kolla och rätt vad det är har klockan passerat midnatt! Det är Garngrynet som lärde mig sticka dominorutor, men nu är hon ju i skolan, så hon får se det via bloggen eller när hon kommer på våra stickcaféer. Där använder jag alla rester, som jag kan hitta av sockgarn.Och har är armstödet på soffan helt ostajlat! En snart färdig socka och en liten halsduk, som jag repade upp i morse. Jag hade inte läst mönstret ordentligt, så det fick bli att repa upp. Halsduken är i merino extra fine, 4 nystan som jag hittade när jag gjorde om syrummet, så det var också en rest. På ett hörn i bilden ser ni värmekudden, den används flitigt, men det är bättre med ryggen idag. Annars är det smärtstillande och tigerbalsam, som hjälper, så man kan stappla runt.

Ryggskott och sockor!

Vad ska man göra när man inte kan sitta, ligga eller gå? Jag äter smärtstillande, jag brer på tigerbalsam på ryggen och så tänker jag väldigt mycket på varför jag gjorde just den där rörelsen i lördags morse kl 07, så Mannen fick komma och hjälpa mig upp. Den ända förklaringen är att jag måste ha varit både mera stel och kallare än vanligt efter ett par dagar med stillasittande planeringsdag. Vi var annars på ett väldigt vackert ställe med fin mat och natur. Det blev lite tid att sitta med ryggen mot en fiskebod i solen och sticka ett par varv på ett par sockor, så jag ska inte klaga, men nu klagar jag!!

Jag har fäst trådar på en himmelens massa sockor idag, närmare bestämt 14 par i olika storlekar samt 4 disktrasor i lin. Jag upptäckte också ett par halsdukar och ett par sjalar samt 2 par vantar. Det blir mycket att lämna över till kyrkans bazar i november om ingen behöver något innan. Det går så fort med sockor och det är så kul, men jag kanske skulle sticka lite vantar eller annat i vuxen storlek. Jag tror att det behövs både hit och i vår lilla stad.

Vilken dag!

Jag har varit i sällskap med hela tre kyrkliga syföreningar på ett väldigt vackert ställe idag, det bjöds på mat och senare en rundvisning av faciliteterna innan kaffet dukades upp. Vi fick även gå ändå upp i tornet i Borgen, som hade en helt makalös utsikt över vattnet. Det som tilltalade mig speciellt var tystnaden, jag hade kunnat sitta där och bara se ut över vattnet hur länge som helst. En av de andra deltagarna sa, när vi skulle hem, att du får sitta här framtill jul och sticka på dina sockor. Inte en hel oangenäm sysselsättning enligt mig....

Igår kväll var det bara Mannen och jag som åt kräftorna, Dottern tyckte nog att de var för långtråkiga att få något utav, så hon åt bara lite och räk/crabfishpaj och bröd för resten med två olika såser att doppa i. En var med körsbärstomater, tabasco och citron bl.a och en annan med philadelphiaost, yoghurt, dill, citron och pepparrot. Vi vuxna högg in på Västerbottensostpajen, som var väldigt mastig och god.

Vi orkade inte med pannacottan, som gjordes i ett nafs, får bli i kväll istället. Jag ska definitivt göra pannacotta igen, väldigt enkelt, bara att koka upp grädda med kryddor(vaniljstång, kardemummakärnor och kanelstång) samt gelantinblad sedan in i kylskåpet i 2 timmar. Sonen tyckte inte alls om skaldjur, så det blev pannkakor och bröd format till en kräfta. Vi åt skivor av brödet till frukost, rostat, väldigt gott.

Nu ska jag snart sätta mig med mina sockor, fattas bara en liten bit på nr 2, sedan är de färdiga. Jag såg en fin sjal på 365 saker du kan sticka, får se om den blir av.

Att vara en mamma...

till ungdomar med särskilda behov är ingen semester. Men jag har alltså semester fortfarande i alla fall över helgen. Just nu är jag själv igen, fast hela förmiddagen har jag mejlat till olika personer, som barnen kommer att träffa. Jag har svarat på mejl, jag har klagat över saker, jag har läst lusen av några, jag har berömt andra. Jag tror att det kommer att funka, är ohjälpligt positiv, men har också skaffat mig ett nytt ordspråk

"Stampar man tillräckligt hårt från början så kanske man inte behöver stampa sedan"

Därför måste jag vara väldigt bestämt, som en hök eller ett lejon just nu, så kanske det flyter på av sig själv under resten av terminen, när alla har rättat in sig i ledet. Båda har fått helt nya lärare i alla ämnen, många behöver gå kurs för att lära sig mera om funktionshindret, så det måste jag kolla att de gör. Likadant som man skadas av vissa ting, så är jag märkt av att skolvärlden/kommunen inte har hållit vad de lovat tidigare, så jag måste kolla att det sker, och vilken tid det tar, min semestertid! Det finns åtgärdsprogram som ska skrivas, böcker som måste kollas om det går att läsa eller om det ska vara på ett annat läsmedie, datorer som inte kommer, inte har rätt program, eller inte fungerar. Lärare som inte kan de olika hjälpmedlen ifall det krånglar, ungefär som att ha lektion utan böcker för mina barn.

Och inte nog med det: idag fick jag nog av taltidningen! Vi har en liten manick som står i kökssoffan, som speciellt Sonen använder för att läsa dagens tidning. Tidningen kommer alltså på natten till apparaten. På fredagar brukar det vara flera artiklar om ungdomar och även recensioner av spel och filmer i papperstidningen. Och dessa fanns inte, vi letade så länge, så han höll på att komma för sent till skolan! Jag ringde till tidningen och frågade och fick veta att det inlästa materialet fick vara högst 90 minuter. Det betyder att någon sitter och bestämmer vad min Son kan tycka vara intressant att läsa....jag såg rött redan på morgonen! Jag vet ju alldeles utmärkt att de flesta användare av manicken är 60+ och har ett annat intresse än en tonåring, men på fredagar kunde väl åtminstone tonåringars behov bli tillgodosedda? Så då blev det ytterligare ett mejl till redaktören för taltidningen, redaktören för tidningen och ungdomsredaktören plus en uppmuntran om att digitalisera allt, så ungdomarna kan logga in och ladda ner tidningen på minneskort, vilket de redan gör med biblioteksböcker idag, så de kan läsa den när och var de vill.

Jag ska prova på en liten kräftskiva idag, är nog lite trött på tacos. Jag älskar att stå i köket och dona, då känns tiden som väldigt mycket fritid. Jag ska baka två olika pajer, en med räkor och crabfish och en annan med västerbottenost, jag ska baka bröd på ett recept ifrån Coop med grahamsmjöl och jag ska prova att göra pannacotta. Två olika dipp till grönsaker och bröd blir det också, en med tomat, som är stark, och en annan med philadelhia och pepparrot, såg den i den nya Laga lätt-tidningen. Om det bara är jag som gillar kräftor, så får jag äta mycket, men jag får nog också gardera med lite kött, får fundera på vad......

Helt själv!

Jag är helt själv för första gången på ett par månader och jisses vad jag njuter. Traskar runt som jag vill, gör vad jag vill, tittar på vad jag vill och funderar i tysthet! Det kommer visserligen bara att bli några timmar, men ändå....

Och varav detta? Det faller sig nämligen så att Dottern har börjat gymnasiet, så plötsligt är det inte tyst ända till efter lunch från hennes rum, utan nu "doftar" det nagellack eller -borttagare eftersom det är svårt att välja vilken outfit man ska ha just denna dag och vad som passar till, någon äter faktisk frukost på morgonen och stressar ur dörren eftersom kompisen väntar. Och Sonen är just idag på upptaktsmöte i Musikskolan under förmiddagen, så han for iväg samtidigt som sin syster, men han hade planerat, lagt fram, provat ut etc. så det var en mycket välövervägd person som sa hejdå.

Och jag kan göra precis vad jag vill, så därför visar jag upp ett par sjalar som jag gjort helt på fri hand, har ju lite svårt för mönster, att någon ska säga vad jag ska göra
10 nystan svart garn Elegante ifrån Gjestal Spinneri med silver "pluppar" och lite bling-bling i form av ett halvt nystan silvrigt pälsgarn. En virkat trekantsjal med "musslor" på virknål nr 4.

En tråd hemfärgat entrådig ull, rosa, och en tråd lin, orange, vilket resulterar i en persikofärgat rätstickat sjal på sticka nr 4. Den är kantat med ett flerfärgat garn i en mohairblandning i färgerna brun, limegrön och persiko. Kanten är virkat på.

Jag har stickat en mängd sockor under sommaren, bara i ett alldeles vanligt mönster, så de ligger på hög till lite av varje, den som behöver brukar jag kalla det.

I måndags skulle jag ha bakat kanelbullar, men det blev inte av. För att få plats i frysen var jag tvungen att göra saft på alla frysta rabarber och då upptäckte jag även två stora squash, som vi fått, så det blev squashkaka i långpanna och matbullar med squash istället. Matbullarna passede väldigt bra, eftersom jag gjorde en middagsrätt i ugnen i en modern lergryta, min nya Tupperwareform, med kyckling och en massa grönsaker. Hur gott som helst! Så kanelbullarna och den hemlagade glassen står fortfarande på tur plus allt annat, som jag hittar runt om på nätet!

Ny design!

Bara för att jag idag har planterat två olika rhododendron på uppdrag av Mannen. Jag har faktisk inte vågat tidigare, trodde att det skulle vara jätteavancerad med rhododendron, får se om jag får rätt. Där och då bestämde jag mig för, att det även börjar bli höst trots höga temperaturer, därav min nya design från min Dotter. Att hon gör en ny design kanske betyder att jag måste sticka en kofta eller en tröja, men det gör jag gärna.

Ett nytt syrum har jag fått!

Eller nytt och nytt, vi har målat några väggar, tapetserat en liten hörnsnutt och annars satt upp massor med hyllor, som inte är så djupa. På det viset kan jag se vad jag har i stället för att inte veta vad som finns längst in.
Syrummet har jag gjort om ett par gångar. Först var det en del av ett sovrum, men vi slog ut en annan vägg och jag fick ett syrum i denna del, senare kom tapeten i bakgrunden till. Och nu i helgen tapetserade vi ytterligare runt i inre hörnet med resten av rullen. Vi målade också väggarna, som hade blivit repiga, men inget kostade något eftersom vi hade allt i förrådet sedan tidigare.
"Garnaffären" heter denna vägg numera, som består av 10 hyllor, 22 cm djupa och 125 cm långa. Det är enkelt att överblicka, men är som ni ser på de andra bilderna inte allt mitt garn. Jag upptäckte att jag hade en väldans massa av den varan!

Dottern och jag bytte bokhylla, så hon fick en liten och luftig sak och jag har fått två stora rejäla, som håller för lite vikt. Tidigare stod allt inne i ett hörn och det fanns alltid en massa lådor framför så det var svårt att komma åt och ta en bok att titta i. Nu är de lätttillgängliga och uppdelade efter ämne.


Här kommer min nya långa bänkskiva, där man enkelt kan sitta två personer och arbeta, när jag får städat upp. Allt som står på bordet har jag hittat runt om i huset. Bl.a hittade jag många par sockor i alla möjliga storlekar, så där ska jag fästa trådar och sedan kommer de ner i flyttlådan som ni ser under bordet längst in i hörnet. Det som finns i den kommer till behövande eller säljs på kyrkans auktion i november, så vi får in pengar att fördela till de som behöver.

Som vanligt när jag hittade färdiga saker, hittade jag också halvfärdiga, som jag inte kom ihåg vad jag hade börjat på dvs. antal maskor och storlek, så det repade jag upp. De flesta nystan finns i korgen på bordet i hörnet.

Dalsland-Bohuslän-Västergötland?

Är det någon som har tips om affärer, utställningar eller dylikt som har med handarbete att göra med utgångspunkt Vänersborg och inom rimligt avstånd därifrån, som man inte får missa? Vi kommer troligen att åka dit på "ledighetssemester", så det skulle kännas bra att varva sevärdheter med lite handarbete. Så fram med alla era tips!

Det nya köket, helt ostajlat!

Mycket har hänt och en del återstår. Som ni ser har vi kommit såhär långt och vi använder köket sedan 2 veckor tillbaka, eller vi och vi....Min mamma är nog den som kan köket bäst, eftersom det återigen har varit all-inclusive under två veckor. Nu har de åkt hem igen, men vi lär oss så småningom!

Det fattas lite fronter, lite socklar, lite kakel, lite handtag, lite krokar, lite listor, ja lite allt möjligt, men det kommer säkert också dit snart. Det som är väldigt positivt är att vitvarorna är så tysta ja, förutom när de startar och avslutar, då ska det sjungas, men diskmaskinens truddelut har jag i alla fall fått tyst på.

Jag har bakat bröd och paj redan i ugnen, men inte provat ångfunktionen i mikron än, får nog sätta mig och läsa in mig på maskinerna först. Fläkten var det mest marriga, men med hjälp av min pappa fick vi dit den. Som grannen säger: har man ingen platt-tv, så kan man i alla fall ha en platt-fläkt!

Tapeten var ett ögonblicks val, gick till affären och frågade vad som fanns hemma eftersom jag inte kände för att beställa och vänta, så det blev denna Vallmo ifrån Duro.

Igår började min 5 veckors semester, så det är bara att lata sig, men sova går inte! I går var jag uppe halv åtta och idag var den runt 6. Dottern tycker tycker att vi ska gå på stan idag, så vi får väl se om hon kommer upp. Jag har sagt att jag vill göra det innan lunch i så fall. Det finns alltid en rea som hägrar!

Nu har vi hunnit så långt!

Köket växer fram, ibland blir det fel stomme på fel plats, men vad sjutton, så får Mannen skruva ner det igen och börja om. Vår gamla spis står mitt i allt, den måste vi ha om vi ska koka något, det fungerar ju, känns onödigt att plocka fram kokplattan för dessa veckor. Den står på ett underlag, som man kan flytta med = en plastback för diskmaskin, det där för att kunna se vattenläckage, det glider ju runt av sig självt.

Och i trädgården är det sommar, måste nog snabba på om jag vill ha någon flädersaft i år. Ogräs har vi massor av, har läst att kirskål går lika bra att äta som rucola, och jag älskar ju sistnämnda så varför inte?

Blommor får jag också, kom på att jag inte alls har gödslat i år, och ändå blommar det så mycket och gräset är grönt. Här kommer min Flammentanz som har jag vid carporten på en rosenbåge, den blommar flitigt.Och här kommer snart ännu en pion ifrån de djupa skogarna i Uppland. Jag tror inte att den blommade förra året, så i så fall är detta kanske första året att den blommar och det finns bara en blomma, som jag vaktar den omsorgsfullt!

Här kommer våra vitvaror!

Det är väldigt smart att kunna beställa via nätet, hemfraktat och klart, hoppas bara att allt är med. Jag pratade lite med killen som körde och han sa att de inte hann med. Vi fick vänta en vecka på vår beställning. Den tiden har de två kollin tillbringat på ett lager i Uppsala, kunde jag läsa på leveransrapporten, men nu ska det bli roligt att få in det och börja använda.

Och här kommer en bild på en av mina fina pioner, som jag har väntat på. Några pioner blommar med tiotals blommor, men denna har bara en enkelt och det är flera år sedan att jag sist såg den blomma. Jag vet inte vad den heter, för den fanns här när vi köpte huset.

Konsten att balansera!

Ja, det får mig att tänka på en elefant på lina, men handlar mera om att jag faktisk själv ska vara på rätt sida eller på ovansidan linan och inte ligga på golvet och sprattla.

I går fick jag gå till akuten mitt i arbetet och kolla mitt hjärta och mig själv, jag mådde dåligt, hade tryck över bröstet. Detta är inga problem, som jag har haft tidigare utan det började i lördags, men då hade jag inte tid att lyssna på det, vilket är typiskt för hur vi ex-utbrända tänker. Det återkom alltså igår och då ville jag inte heller gå till akuten, men arbetskollegor tyckte att jag skulle gå.

Jag blev kollat och det fanns inget fel på hjärtat, vilken lättnad, och det hade inte varit något heller, men jag fick besked att gå till min husläkare inom någon månad för koll plus att jag skulle göra ett arbets-ekg.

Men det är en tankeställare för min stress, vilket jag tror ställde till det. Jag är inte frisk bara för att jag inte längere går i samtalsterapi, jag är inte frisk bara för att jag är utförsäkrad och jag är inte heller frisk bara för att jag jobbar. Det är det vanliga livet, som ibland skruvas upp i varv och där jag inte hänger med.

Fortsättning på köket!

Det var kanske däri det låg, det inser jag nu, att det inte fanns någon stopp-knapp tidigare. Kanske en av flera orsaker till att jag blev utbrändt bland annat. Jag jämför renoveringen av köket, som inte håller tidsplanen (Vilken renovering gör det?), som jag har satt upp, med hur jag agerat vid tidigare renoveringar av vårt hus, ganska länge sedan men ändå.

Tidigare skulle jag bara ha kört på, och med det tvingat de som var runt om mig med i samma tempo. Jag har blivit klokare och inser att även "hjälten" måste få vila och framför allt sova för att orka med. Hon måste även få sticka, annars orkar hon inget alls och kanske se en lite sorglig och romantisk film för att må bra. Så det gjorde jag igår! Färgen, den jag brukar använda, täckte bara inte, vilket vi besviket fick konstatera igår morse i äkta dagsljus! Det var bara på med målarstället igen och måla tak, väggar och spraya element ytterligare en gång. Innan middagen målade jag även våra fönster, men sedan fick det räcka, jag var slut!

Mannen hade gjort middag, så jag kunde nöjd sätta mig och njuta den. Senare, när Mannen och Sonen började lägga golv, hittade jag lite ullgarn och började på ett par pulsvarmere. Det var lagom tankeverksamhet till kl. 21 filmen med Dustin Hoffman och Emma Thompson. Sonen fick göra maräng och glasstårta, som vi åt med jordgubbar. Det var en bra Midsommarafton, och det är fortfarande två lediga dagar kvar!

Det går framåt!

Det går framåt i köket. Det kommer att bli mycket ljusare. Vitvarorna är beställda och vi har fått tid för ankomst av de två kollin, vi målar fönster och väggar, elementen ska vi spraya innan vi lägger oss i kväll för det luktar så stärkt. I morgon kanske det ska bli nytt

golv.Gamla köket när hela familjen höll på att plocka ur. Alla hjälpte till och det gick ganska snabbt.

Sonen har fått egen skruvdragare, så han kan hjälpa till med nermonteringen. (PS: Tror att "lönen" hägrar efteråt, sparar man till ett PS3 så hugger man på de jobb som finns!)

Köket borta, kaklet borta, rensopat! Bara spisen kvar, så vi fortfarande kan få mat på bordet, fast vi grillar en del. Det gamla och slitna golvet åker ut imorgon.

Här kommer det snart att bli fina ekluckor Tidaholm och rostfri kyl och frys. Det mest spacy är vår nya köksfläkt, ser ut som en platt TV på sned!

Här ser man lite av den nya el'en och de vita väggarna, fast det ska nog upp en tapet, lite färg och tjolabaloo måste man ju få ha, gärna med mycket bling-bling!

Nu får det räcka!

I dag var sista dagen med samtalsterapi, snart 4 år har gått, mycket har jag gått igenom, har haft fyra olika terapeuter under denna tid, som både har innehållit stressmedvetandekurs, kurs i mindfulness, samtal med både socionom, stressterapeut och terapeuter med kbt-inriktning.

Jag känner att jag är färdig med att prata om mina mönster, hur jag ska hålla mig själv i rätt fil i livet och vad jag ska göra när jag håller på att trilla dit igen. Så är det ju, man skiftar inte personlighet bara för att man blir utbrändt, men man kommer ut som en annan människa på andra sidan av "den där väggen". Nu ska jag bara fortsätta på den inslagna vägen med riklig med tid åt mig själv.

För att få denna tid för återhämtning har jag bestämt mig för att inte utöka min arbetstid ännu utan fortsätta att vara tjänstledig till viss del. Eftersom jag är helt utanför FK's regler = utförsäkrad kan jag göra det som hjälper mig framåt nämligen att fortsätta med mina 5 timmar måndag till fredag. Jag är glad när jag går till jobbet och lika glad när jag går hem och får vila. Jag älskar mitt arbete, som inte överanstränger mig på något vis, utan tycker att det är en dröm att jag hade möjligheten att bli omplacerad dit.

Vad gör jag då på fritiden? Inte så mycket. Jag tänker mycket handarbete, men jag gör inte mycket handarbete. Jag tänker mest, sitter och tänker, fast idag målade jag taket i vårt nya kök. I morgon om inte Mannen har gjort det, får jag säkert måla fönster och måla väggarna, i alla fall på de ställen, där det inte ska sitta skåp. Golvet ska läggas (Mannen och ev. Sonen), blir kanske på fredag, och sedan börjar själva ihopsättningen av skåp (Sonen) och uppsättningen av samma (Mannen).

Så visst gör jag något, fast det är kanske inte alltid det jag vill...........

Nu är vi i gång!

Med köket alltså! Vi har gjort alternativ diskplats i grovköket, frys och kyl samt skafferi är i vardagsrummet. Vi fick rycka in alla fyra och tömma alla skåp igår, sedan satte Mannen och Sonen igång med att riva. De fortsatte idag med andra hälften och jag har sprungit runt och placerat ut saker, som vi måste använda, så vi hittar dem igen. Jag får stå för marktjänsten och Mannen för jobbet med köket utom målningen, som jag brukar vara bäst på.

Barnen åker på sommarläger i morgon, så de får packa idag och jag kollar av att allt är med. De kommer hem till Midsommar och åker i väg nästa helg igen på ett nytt läger, så själva ordningen i huset behöver inte vara så noga under veckorna. Mannen har semester, så köket kan komma upp, och jag jobbar.

För en vecka sedan åkte vi i väg till Bornholm och kom hem i torsdags. Vi hade sol hela veckan och det var härlig avslappning innan all tid går åt till köket. Köket ska vara färdigt om två veckor för då får vi Danmarks-besök, och ska det bli något all-inclusive, så är det bäst att rappa på!

Varmt!

Det är varmt och det är torrt, så jag längtar efter regn! Jag vattnar mina växter i krukorna, men trådgården får klara sig själv. Det kommer säkert åter, annars får jag klippa ner sedan och vänta på ett andra varv.

Jag kan inte sova, när det är varmt, men jag kan inte heller sova, när alla de mina inte är hemma. Mannen är ute på jour med sina lastbilar. Sonen som har första dagen på sommarlovet följde med, alltid kul med stora lastbilar som ska repareras och så får man dricka varm choklad ifrån automaten på pappas jobb! Dottern slutade åk 9 idag, hade avslutningsbal igår kväll med fin klänning och jag fick agera frisör och makeup artist! Jisses, vad lång tid det tar att locka hår! Jag fick locka i många små delar, så det var fullt med korkskruvslockar och sedan spraya underifrån, från sidan och uppifrån. Én helt annan Dotter fick vi, en vuxen Dotter. Hon är i väg i kväll med kompisar för att göra Gröna Lund, men sedan blir det även sommarlov för henne.

Vi vuxna har ännu en arbetsdag, innan vi kan vila ut. Vi börjar med lite semester, Mannen har längre än mig för han ska sätta upp köket som har kommit. 12 minuter tog det för killarna ifrån Ikea att bära in det, tänk om det gick lika fort att få upp......?! Som jag längtar till att få en ny ugn, som kan stängas, en mikro som värmer, en kyl som också kan stängas och lådor istället för skåp, så man ser vad man har och inte bara upptäcker det, när man storstädar. Men först ska vi beställa ........får bli lite senare på semestern, de brukar ju komma ganska fort.

Men nu är det läggdags, snart är det ju morgon igen.

Virkningens tid!

Vad gör man på Tekniska museet i Stockholm, när Sonen bygger Lego för glatta livet? Jo, man hittar en stol och virkar på en sjal. Jag kan alltså inte vara jätteintresserad i 2,5 timme i över 30 graders värme i en sal utan fläkt med ett högt ljudnivå utan att ha något för händer. Det fanns flera som kommenterade min aktivitet med ett gillande och en dam ångrade till och med att hon hade glömt sin virkning i bilen! Det blev många varv på sjalen, som virkas i ett blankt garn med silvriga "noppar" på. Jag tror att jag har köpt det på Syfestivalen någon gång och nu ska det bli sjal av del.

Igår reparerade jag kläder, hål och åter hål lappades och knappar blev isydda, så nu är högen borta. Jag letade på Internet efter mönster på necessärer i plast med blixtlås och kantband, som jag skulle göra själv med min skråbandsvikare, men tiden gick och jag hann bara titta efter mönster. Det finns hur mycket som helst att gratis använda sig av. Att bara sitta och pyssla lite, läsa på Internet, kolla på tyger ger mycket återhämtning för min del, så det tänker jag ägna mig åt i helgen, att slappa på mitt sätt.

En liten grön plupp...

finns det i mitt högra hörna här på skrivbordet, då ska jag var inloggad. Men jag ska hur som helst logga in varje gång jag ska lämna kommentarer, eller också kan jag inte alls lämna kommentarer. Att publicera ett inlägg är en lång process med många e... och förb...elser innan jag kan få ut det på själva bloggen, så ni kan se det.

Vet inte om det beror på blogger eller på att jag har uppdaterat till Internet 9, men jag blir lite sur, när inte saker fungerar som de ska. Nu struntar jag hur som helst i det och går och sätter mig vid symaskinen. Det finns massor av kläder att reparera och det kanske kommer en annan inspiration också i stället för alla sockor som jag stickar, vem vet?

Är det något fel på Blogger?

Jag kan inte publicera mina inlägg ibland, och ibland kan jag inte kommentera hos er.....Jag läste ett inlägg hos Rosenvante......men jag vet inte om det gäller för mig. Jag har även problem att markera i texten och lägga in hyperlänker. Ska man byta blogg?

Så var det gjort!

Mycket har strykits ifrån min to-do-lista senaste tiden, det känns skönt, men någon egen tid eller tid för återhämtning kan jag inte säga att jag haft. Vi pratade om det på jobbet igår eftersom det är två ord, som ofta används av terapeuter idag. Det kan lätt bli en konflikt när göromål pockar på uppmärksamhet och man samtidigt vet att man behöver tid för sig själv för att inte trilla in i den där väggen igen. Man har "blivit klokare", känner igen sina mönster och jag tycker ofta att jag frågar mig själv om det verkligen är så väldigt viktigt just nu. Allt som oftast är svaret nej och då får det vara, jag låter det ligga.

Men nu var jag tvungen att betala räkningen ifrån Ikea här på morgonen, men så var det gjort och vi kan tryggt vänta på köket som ska komma nästa vecka. Det har varit väldigt mycket tittande, tyckande och funderande kring kakel, golvmaterial, vitvaror, tapet eller inte tapet på väggarna, när ska vi börja riva, vart ska vi ha kök under tiden, hur mycket behöver man egentligen varje dag av porslin, hur mycket mat kan man fixa på grillen och vad behöver vi kokplatta till. Nu är det lite helgdagar, både Mannen och jag har tagit semester på klämdagen, så vi får 5 dagar hemma. Vi hade lite tankar om att redan nu börja måla fönstren i köket, eftersom det lovas fint väder, så de kan stå öppna och torka. Vi har 3-glas, så det är många sidor att måla. Vi har redan packat en stor del av allt Tupperware i flyttkassor, men det är mycket kvar! Undra om allt får plats i det nya?

En annan sak ifrån listan är den nästan nya bilen, som har kommit hem, faktisk redan förra veckan. Vi har inte hunnit åka i den allihopa samtidigt, så eldprovet blir till Bornholm, som står på tur snart. Vi har också sålt den gamla bilen utan att göra mycket för det, tack snälla L. som tyckte att dottern behövde en bil, så nu slipper den stå på vår gästparkering.

I trädgården går det lite på sparlåga, jag gör lite här och lite där. Jag har flyttat växter här i veckan, men blev förskräckligt myggbiten, fast jag använde medel emot. Jag har fått äta extra allergimedicin och använda cortison för att stå ut. Mannen var ute i går och ta ner alla rabarber, som nu ligger i frysen, även han, som nästan aldrig får några bett, tyckte att myggen var både många och väldigt närgångna. Det som kanske också gör trädgården mindre populär är att vi har fått ett problem, ja vi har ju sett det länge, men vårt projekt ifrån augusti 2009 var inte så smart, som vi trodde. All jord har satt sig, förväntat men inte att det skulle trycka ut staketet, så det inte alls är rakt längre. Vi måste göra något åt det, men vilken lösning vi ska ta till i stället är omdiskuterat. Helt klart är att vi måste ha hjälp av min pappa, som är en mästare på grävjobb. Vi måste bara komma på en lösning som håller...................

Det hinns inte med.........

Det är bara att konstatera att hinner man inte så är det så. Förr, alltså innan jag fick diagnosen utmattning etc. så jobbade jag till långt in på nätterna med allt jag skulle hinna varje dygn. Sova hann jag inte med, i alla fall inte i någon större utsträckning, vilket påverkade hela mitt liv där särskilt mitt minne gick ner för räkning. Jag påverkade säkert alla andra i min omgivning också att delta i detta tempo.

Nu konstaterar jag bara att jag inte hinner, mera finns inte att säga om det. Jag kan såklart längta efter många saker, som jag vill göra, önska att jag hade tid, men dygnet har inte flera timmar än så här. I alla fall inte i mitt nuvarande liv, som jag trivs ganska bra med.

Vad har jag då gjort under senaste månaden? Inte så lite egentligen om jag jämför med när jag var sjuk, så jag kan vara nöjd.

- Vi har varit i New York, kommer säkert att berätta om det senare med bilder, men att vända tillbaks tiden när man reser västerut är mycket svårare än när man reser österut. Det är i alla fall min känsla.

- Vi har varit i Eskilstuna på idrottsläger med barnen, alltid bra med hotellfrukost

- Jag har ritat färdigt vårt kök och nu är det beställt och ska komma i juni, äntligen efter 3 år

- Vi har köpt en nyare bil som vi ska hämta här i veckan som kommer, så nu kan vi åka ståndsmässigt till Bornholm i juni

- Dottern och jag har kommit överens om balklänning till 9:ans avslutning och den är inhandlat, ett chockrosa fodral till en ytterst rimlig summa

Sedan får vi inte glömma att maj och början på juni är den värsta tiden tillsammans med halva november och december om man har barn med särskilda behov, kanske också om man bara har barn (!) men det är hur mycket möten, mail och telefonsamtal som helst med skolan och andra instanser.

Så några stickcaféer har jag inte hunnit med, men jag har stickat på mina sockor på jobbet i alla olika storlekar, det gamla vanliga mönstret, som jag kan utantill. Jag stickar i bland vid TV'n, men oftast är jag så trött och måste lägga mig i stället.

Jag läser era bloggar, men det stannar ibland vid det, jag vill bara oförpliktande surfa runt i bloggland. Det är alltid intressant att se vad andre gör i handarbetsväg och vad som är i ropet just nu.

Jag skulle ha varit till Gotland från i torsdags till i kväll på planeringsdagar med jobbet, men det blev inställt, så inget Visby för mig, så det har jag tillgodo. Hade annars sett framemot hotell och alla vackra ställen som jag skulle titta på, har ju aldrig varit där. Men på tisdag skickar vi dit Dottern på klassresa och hoppas, att de får en bra tur för alla pengar som de har sparat från kak-underklädes-, salami- och laxförsäljning.

Och det bästa av allt, kanske ett friskhetstecken, jag ska sluta med min samtalsterapi efter nästan 4 år. Jag har begärt det själv, tycker att nu får det räcka. Jag får diskutera mina funderingar med mig själv framöver, tycker att jag har bra reda på mina mönster, jag ser dem och kan stanna upp och välja en annan väg än den gamla invanda. Jag kommer fortfarande att ha en räddningslina under några månader om det inte fungerar är det bara att ringa. Går det ett halvår eller mera måste jag be om en ny remiss till stressmottagningen, men det känns ok.

I dag blir det kanske städning, men helt säkert ska vi i väg fast bara här i Lilla Staden och titta på både färg, tapet, golv och kakel till köket och helst också handla det, så jag kan stryka det ifrån listan. Så ha en fortsatt god söndag!

Jag har inte glömt bort bloggen...

(bilden tagen av Dottern) men där är så fruktansvärt mycket annat som pockar på min uppmärksamhet!

Först har jag jobbet, där jag går i djupa funderingar på att öka min tid. Nu kan jag bestämma helt själv, om jag vill öka en timme eller tre per dag eller inte, helt upp till mig. Det är väldigt avstressande att inte vara inklämt mellan Försäkringskassans deprimerande sjukersättningslagar. Jag är så lycklig, att jag sa nej tack till deras erbjudande med den orange pärmen "Vad gör du i morgon?" och deras introduktionskurs. Jag hade absolut inte blivit piggare eller ökat på min tid fortare. De hade inte heller kommit fram till något annat än det jag redan vet: att jag varit utbrändt och att det tar sin tid att komma tillbaka även med de kognitiva funktionerna

Familjen tar en stor del av min tid, när jag inte jobbar. Det handlar om att bry sig om varandra, prata med tonåringar, djupa eller ibland knappt så djupa diskussioner, städning och matlagning och framförallt bakning, som jag numera orkar med. Speciellt bakning är även ett nöje för mig, där hämtar jag mycket energi. Jag bakar i princip allt bröd själv och ganska mycket kakor. Jag är en stor brödälskare, men kakorna får någon annan äta, men de är roliga att göra. I morse var jag tidigt uppe och bakade runt 100 frukostbullar, 100 pizzabullar, 25 stora muffins och 2 kladdkakor. Då finns det i alla fall i frysen ett tag. Här i veckan har vi både rensat vårt förråd, tvättat våra terrasser och oljat dem och tvättat alla fönster och de är jobbiga med innerfönster, så det blir fyra sidor på ett fönster.

Trädgården börjar intressera mig igen. Det gjorde den mycket innan jag blev sjuk, men sedan har den nästan bara varit en börda att hålla fin. Min energi har bara räckt till mig och inte till något annat, men nu börjar det komma upp saker i huvudet, som jag kunde tänka mig att göra, ska kanske odla igen, inte bara frukt och bär som tidigare utan även så grönsaker etc. Nu har jag krattat rabatterna, kantskurit gräsmattan, grävt upp och delat på olika växter, så det händer saker även där.

Handarbetet begränsar sig mycket till bara att sticka sockor, rensade lite i mitt garnförråd igår efter att ha varit på Syföreningen, men det kanske fortsätter med sockor ett bra tag till i olika storlekar. Jag var hos en kompis, som har världens symaskin (Husqvarnas värsting) för några veckor sedan, hade med min egen också. Vi skulle inspirera varandra lite, som en sorts nystart på att börja sy igen. Det var kul, men tiden räcker ju inte till för allt, som man vill göra. Jag gör det jag hinner, när jag hinner. Andra saker får stå tillbaka ibland som ex. bloggen.

Nu närmer sig tiden för planering av diverse ledigheter, min sommarsemester blir väldigt lång precis som förra året fast i olika perioder. Vi har inte riktigt bestämt, vad vi ska göra ännu på själva semestern, ja New York står ju för dörren och sedan blir det både Eskilstuna (Idrottsläger) och Visby(planeringsdagar med jobbet) innan vi drar till Bornholm. Och det innan vi knappt har börjat semestern! Vi har åt andra sidan inte heller rest på flera år, så nu tar vi igen det med råge. I sommar får vi besök av mina föräldrar i två veckor, när både Mannen och jag arbetar i början av juli. Mina föräldrar ska vara barnvakt åt barnen, så de inte behöver vara ensamma samt att de kan få lite aktiviteter. Andra veckor under sommaren är barnen på läger eller också har vi semester ihop.

Men jag hinner nog komma inom bloggen med lite bilder emellanåt.

Köpenhamn tur retur

med Norwegian, inte alls så illa som jag trodde. Man har ju både läst och hört om lågprisbolag, men detta gick galant. Smidigt att checka in själv, bra och ganska nya flygplan och på hemvägen var en dotter till en av mina förra arbetskamrater flygvärdinna, en stor överraskning!

Hotellet i Köpenhamn var bra, bodde i de tidigare inte helt fina kvarteren bakom Centralen, men detta hotell hade fina rum och toppen frukost! Tänk att få äta wienerbröd och rullepölse till frukost!

Barndopet gick bra, så nu har 1-åringen blivit firat på behörigt vis med uhmmm.. så läcker mat ifrån Claus Meyer, tårta med mousse och marcipan från ett bageri samt presenter.

Vädret var toppen, så i går gick vi på Ströget utan jacka och var på båttur till Nyhavn, Operan, Holmen och Christianshavn. Som vanligt är man en obotlig tidsoptimist, så det blev en väldigt rask promenad tillbaka till Centralen, hämta ut bagaget, som hade fått vänta i en box och sedan illfart till Flygplatsen, där var det 10 minuters kö i säkerhetskontrollen, så det blev till att snabba på och då vi kom till gaten var det closing, men vi hann precis.

Det blev inte stickat så mycket, bara lite sockor. Jag tog det säkra förre det osäkra och la stickningen i det incheckade bagaget. Men jag skulle kanske ha vågat att ta det i handbagaget?

Allt och ingenting!

Mycket blir gjort, men knappt något på datorn! Därför är det så tyst här. Jobbet tar sin tid, barnen sin tid, stickningen sin tid och vilandet sin tid och sedan är dygnet mer än slut om jag också ska hinna sova så därför väldigt lång tid mellan uppdateringarna

I dag har vi rensat garderober, provat kläder, lämnat till insamling och skrivit upp vad som ska införskaffas inför Köpenhamnsbesöket. Vi ska på barndop av en 1-årig flicka, kusin till Dottern och Sonen. Undrar bara hur mycket vår det är i Köpenhamn? Och vilka färger är på mode i år? Här fick vi snö i fredags och har haft kallt på natten, men jag har sett att det var grönt i Malmö på någon blogg.

Vi har även passat på att få ordning på kommande resor, skriva ut biljetter och bekräftelser på hotell. Det är en hel sensation att vi ska iväg så mycket i år, har nog inte rest vid ett flertal tillfällen sedan jag blev utbrändt, vilket måste betyda att jag är på väg tillbaka. Det ska bli så kul att komma iväg. Vi ska både till New York och även Bornholm innan Midsommar. Så nu ska vi ha koll på aktiviterna, restaurangerna och vad vi ev. ska handla.

På stick-sidan har vantar och sockor blivit färdiga, sådana saker som man kan titta på TV till eller ha på stickcafé. Min virkade vantar har kommit i flera upplagor. De röda med beige kant har fått sällskap av en lila med röd kant, men ännu inte helt färdig och utan tumme.

Och här är en grön variant med beige kant som Mannen ska få, också den utan tumme ännu. De är virkade i Nepal eller Lima ifrån Drops och på virknål nr 4. Ska jag brodera på vantar eller vad har man på en herrvante?

En sjal är också på väg. Jag hade hemmafärgat garn, 1-trådig ull ifrån Tradera och lin från Tradera, kanske att väva med, på rundsticka nr 4 och bara rätstickning och uttag i första maskan på varje varv. Det kommer ev. en bård, som jag syr på, hittade en vacker i en bok förra veckan, men än är inget bestämt.

Kragvantar i en tråd grå och en tråd gråblå ull, garn kanske också vävgarn ifrån Tradera på stickor nr 3.

Här finns en socka i Svarta Fårets Raggsocksgarn, stickat på sticka nr 4. Sockan är kanske för stl 33-35. Det går fort att sticka på nr 4 istället för nr 2½.

Och här kommer restgarnssockorna till Sonen, stl 42! Vackra eller inte, det får någon annan bedöma men också stickor nr 4 och i ull. Han behöver sockor i sina gummistövlar, när de ska börja segla igen med scouterna.

Nu tror jag att det mesta är redovisat även om jag inte har fäst trådar eller broderat färdigt. Broderat på min Malsta-tapet har jag börjat på, var värdinna för Syföreningen igår på en lunch, och vi broderade alla flitigt efter fikat. Det är inte lätt att brodera efter ett uppritat mönster, när man egentligen gillar det fria broderiet bäst.