Otursdag!

Jag väljer att låna ordet ifrån Lilla Sonen, som beskrev dagen i går som just en otursdag.

• Det började på morgonen med att Stora Dottern var så trött och inte ville till skolan eller i alla fall ville gå dit mycket senare. Sådana diskussioner tär otroligt på mitt annars väldigt goda humör.
• Skulle gå ut med kartonger och mjölkkartonger eftersom vi har ny sopordning med hämtning varannan vecka och ännu inte fått nya sopbehållaren, så vi sorterar i förrådet. Jag halkar och sätter mig baduns på rumpan och är egentligen ganska förvånat själv. Börjar fundera på om det är något fel på något knä eftersom båda är dåliga sedan tidigare. Nå, ont i rumpan och i en handled är det som märks mest.
• Inne igen väntar vi oroligt på Lilla Sonens skolskjuts, som i dag är försenat 26 minuter, vilket innebär att han kommer ganska så sent till skolan.
• Snubblar ner för trappan, när jag ska ner och hänga tvätt, får ont i en fotled.
• Sätter mig en stund och virkar för att lugna ner mig, upptäcker att den virkade baskern kommer att bli för liten, repar upp.
• Lilla Sonen ringer och gråter, han har gjort illa foten eller rättare sagt stortån i en tackling på gympan. Hämtar honom i skolan, beslutar att åka till akuten i Lilla Staden, då tån är svullen och blå och är där sammanlagt 5 timmar med röntgen och allt. Inget är brutet, vilken tur.
• Hade lovat Stora Dottern att åka med henne till ridningen, men det blir inget pga. akutbesöket.
• Fick strula med telefonsamtal till än den ena än den andra för att lägga över mina åtaganden i går på någon annan eller avboka pga. akutbesöket

Stora Kärleken började jobba i går, knäet kommer att ordna upp sig självt efter ett tag enligt expertisen, annars får han återkomma. Som tur är har han i princip inte haft ont, knappt efter operationen heller, så han känner sig lyckligt lottad. Så därför gör vi inget i dag, Lilla Sonen och jag. Vi vilar! Vi tycker att vi har förtjänt det.