fredag 30 januari 2009

Vilken tur jag har....!

Tycker just nu att jag har tur, blev precis uppringt av en person som jag ska samtala med, innan jag börjar på en kurs i Mindfullness troligen i slutet på mars. Det är ett led i min rehabplan, som jag har gjort själv, om man får säga det så. Jag har även fått till en samtalscoach, som jag ska träffa var 3. vecka mest pga. att jag tänker börjar arbetsträna. Det finns inte så många andra, som tycker, att jag ska börja arbetsträna, men jag vill det. Jag måste få se, om jag kan jobba med något några timmar varje dag.

Jag tänker inte negativt på något sätt kring det att vara utbrändt, är säker på att det kommer att vara en mycket stor erfarenhet om ett antal år, när jag blickar tillbaks. Det jag kan tycka något om är, att man hela tiden måste ligga på själv och undersöka själv, vad man kan få och vill ha. Vissa dagar hade det varit bra med en stor broschyr!

Till det positiva hör att jag har fått allt, som jag har bett om i behandlingsväg, och jag har fått bra kontakter både inom stressenheten och hos Försäkringskassan i vår Lilla Stad. Jag är speciellt överraskad kring Försäkringskassan, eftersom jag inte hade positiva erfarenheter innan pga kontakten med dem kring mina barn med särskilda behov.

Till det negativa hör att man måste använda så mycket energi på att leta reda på saker och ting. Jag är jättetrött många dagar, så trött i mitt huvud att jag inte vet, hur jag ska kunna somna. Jag kan inte läsa ibland pga. koncentrationsbesvär, jag har svårt att komma i håg saker, svårt att känna igen människor, som jag har känt länge. Jag är mycket lättdistraherat speciellt ute eller bland andra människor eller när det finns mycket intryck runt i kring. Jag har svårt att skriva det jag hör, det blir ofta fel datum eller fel klocklag etc. Jag glömmer tider. Jag tål inte heller höga ljud eller ljud blandat med samtal under längre tid, då hör jag oftast ingenting och kan inte sortera vad som är vad. Jag har ofta ont i kroppen på olika ställen, men att styrketräna är fantastiskt bra mot detta eller promenader/stavgång.

Det låter så negativt allt detta, men det är det inte. Detta är de faktiska besvären pga. utbräntheten, som många, som inte har varit i denna situation, inte har en aning om. Det betyder dock inte, att jag inte kan fungera i övrigt eller mår dåligt jämt. Jag är väldigt positiv som person, nästan alltid glad, kreativ både vad gäller handarbete och problemlösning, så det mesta löser sig, brukar jag säga.

Och vad ville jag då med detta långa inlägg? Jo, jag ville försöka beskriva, hur det är för oss, som är utbrända, så andra bättre kan förstå och få en inblick i vår vardag. Men nu ska jag sova! Jag känner, att det har blivit för lite av den varan här i veckan, och jag har gjort lite mycket saker. Så i stället för att få huvudvärk om ett par timmar, så sovar jag alltså ett par timmar innan Lilla Sonen kommer hem. Godnatt!

8 kommentarer:

Maria sa...

Tack för ditt inlägg!!! Jag träffar en del med dessa problem i mitt arbete. Det betyder mycket för förståelsen att läsa hur man kan uppleva sin situation. Fortsätt kämpa!

teresa sa...

Jag har gjort samma "resa", så jag förstår dig precis!!
Tycker dock också att det låter lite tidigt för dig att börja arbetsträna, med tanke på alla symptom du räknar upp..
(Så här i efterhand är jag också GLAD att jag gick in i väggen; jag har lärt mig o insett så mycket sedan dess o är en helt annan, gladare, person idag.)

Susilull sa...

Så bra att du tänker positivt, det är jätteviktigt. Och du beskriver sakligt dina svårigheter, rakt upp och ner.
Jag var ytterst nära den "berömda väggen" för över 10 års sen, och det har givit mej massor av nyttig erfarenhet. Dels att saker och ting kan ta väldigt lång tid på sig att "läka", och att vara positiv, prioritera och inte ge upp har lärt mej att hantera vardagen på ett helt annat sätt än tidigare.
Så kämpa på, ta saker i din egen takt och lyssna på din kropp - precis som du verkar göra!
Själv skall jag göra precis ingenting i helgen, jo sticka lite förresten!

Boel sa...

Så fint du skriver! Beundrandsvärt att du är så ödmjuk för det som händer med och i dig. Jag känner igen mig i det mesta du skriver men är inte alls lika tålmodig som du. Men jag är också glad för det jag läroch lärt mig men ibland kan jag önska att jag lärt mig det på ett mindre jobbigt sätt.

Kram
Boel

Carina sa...

Jag läste ditt inlägg med stor behållning. Har mött inställningen att utbrändhet är en modsjukdom. Men jag var där 1986 och då visste ingen vad det var för något. Vet inte när det fick en benämning. Ska nog skriva om det i min blogg någon av dessa dagar.
Kram och sköt om dig
Carina

ClaraSofia sa...

Du skriver alltid så tänkvärda inlägg, som man lär sig så mycket av. Jag har aldrig varit i din situation, men vet med mig att jag riskerar att hamna där. Tack för att du skriver så öppet!

Samtal från min trädgård sa...

Tack för alla era kommentarer. Det värmer mycket och visar att vi är många som råkar ut för samma sak. Vi som ofta var en "klippa" på jobbet.

Anonym sa...

Can I simply say what a relief to uncover an individual who really knows what they're discussing on the net. You actually realize how to bring a problem to light and make it important. More people should read this and understand this side of your story. I was surprised you're not more popular
given that you most certainly possess the gift.

Check out my page ... click here