Tanken kom till mig, när jag läste runt i bloggvärlden under förmiddagen i dag, om allt man vill göra, och allt man inte hinner. Orsaken är, tror jag, att man uppfattar allt man ser, som att det är en människa som gör allt detta lika med, då borde jag också hinna. Hjärnan registrerar inte, att det är många olika människor, som gör alla dessa fantastiskt vackra och till vissa delar mycket tidskrävande handarbeten.
Jag har tidigare, innan jag blev utbrändt, haft sådana tankemönster. 1)Andra renoverar huset, vi måste renovera, 2)andra åker på semester både nära och långt borta, vi måste också åka på semester och flera gånger om året, 3)andra lagar all mat från grunden, vi måste också fylla frysen med hemlagat plus till alla luncher på jobbet, 4)andra bakar allt matbröd själva, vi måste också baka allt bröd själva, 5)andra är engagerade i sina barns fritidsintressen, vi måste också vara intresserade och delta, helst som assisterande ledare, 6)andra har fritidshus, vi måste också ha ett fritidshus, 7) andra har husvagn och åker till Italien i 6 veckor varje sommar, vi måste också köpa husvagn och åka utomlands på semester, 8)andra har massor med egentid och resor på semester i tvåsamhet, vi måste också........................Hör ni hur det låter? Det är ju raka vägen mot den berömda väggen! Ingen kan klarar allt detta i en och samma person, i alla fall inte under någon längre tid utan någon form av återhämtning, då är man någon form för übermensch. Det finns ju inte.
Så nu ska jag göra, som jag har lärt mig under min stresskurs: sätta mig ner och tänka på, vad jag egentligen vill, och varför jag vill just det, och det skal framför allt vara en glädje för mig att göra just den saken. Ingen ska bestämma, vad jag kan och inte kan, bara för att de hör min diagnos. En diagnos behöver i övrigt inte vara statisk, ett brutet ben är ju inte statiskt, så då bestämmer jag, att min utbrändthet inte heller är statisk, jag blir faktisk bättre hela tiden, kanske inte från i går till i dag, men definitivt från i höstas till i dag. Så det så!
9 kommentarer:
Jag blir också sån när jag ser hur folk inreder sina hem, stickar vansinniga mängder vackra saker och allt annat du beskriver så bra. Jag känner också bara " jag vill också"... men jag vet att jag inte orkar så jag försöker att göra allt i min tid och bara sånt jag vill. Men det är inte lätt för en som alltid gjort det andra vill att plötsligt säga "nej, det vill inte jag", men jag tränar varje dag.
Ja, det blir lätt så att man plusar ihop bra egenskaper hos många människor och tror att man måste ha dem alla själv och hinna allt bra som 10 andra människor gör...
Gäller att tänka till lite nu och då och som du skrev, komma fram till vad jag vill lägga just MIN tid på OCH vara realistisk!!!
Jag bestämmer mig för att göra sånt som jag mår bra av! Att få gjort saker och återhämta sig samtidigt - det är inte dumt :)
Ja, det er utroligt så mange umulige krav vi kan lægge på os selv. Flot, at du har brudt mønsteret og udbrændtheden skal nok forsvinde, hvis du er tålmodig og god ved dig selv.
Hjälp, kan man tänka så? inte undra på att folk går i väggen!
Klart att jag också skulle vilja göra mer saker, men jag hinner inte, orkar inte, prioriterar annat...
men samtidigt är det en av dom saker som jag tycker mest om i blogg världen - att läsa om hur andra tänker:)
Du tänker så klokt!! Jag trillar ofta i den fällan att jag jämför mig med flera andra på en gång eller för den delen med en annan som har helt andra förutsättningar än jag. Ibland tror jag att jag gör det i en omedveten längtan om att vara "normal" och göra "som alla andra" och därmed så har helt plötsligt sjukdomar och handikapp försvunnit i min familj.
Fortsätt och dela med dig av dina kloka tankar!!
Boel
Ja alle de andre har jo faktisk skrevet hvad jeg ville sige. Men hvor har du da ret i det som du har skrevet. Held og lykke !
Det liknar lite på vad jag skrev. Du kan läsa i min andra blogg, miljöbloggen, jag länker till den här. Jag har nämnligen två bloggar, en som är mer inriktad på miljö och frivillig enkelhet som återspeglar något dina tankar.
Min hjärna går ofta på högvarv, utom då jag får panikångest (riktig), då är det som om jag upphör att tänka och bara reagerar via instinkt. Jag vet fanken inte vad som är värst.
Hoppas att du lyckas hålla ihop allt, det är inte lätt. Det är så mycket information, inspiration och kommunikation överallt, det går knappt att komma undan. Då får man gå ut i skogen och lyssna på fågelsång och vinden (och lämna mobilen hemma) :-)
Bra skrivet! Precis sådär tänker jag, att jag tror att alla andra är en person. Tack för att du fick mig att tänka efter!
Skicka en kommentar