Titta vilken present posten kom med idag!

Som jag har väntat på denna bok, Knitted Lace of Estonia! Jag har köpt den på Sunday Books. Den har varit slut på förlaget, sedan har den varit inne och tagit slut igen, men nu finns den här på adressen sedan lunchtid, och jag har läst lite grann i den, mest bakgrundshistoria till de fantastiska estniska stickade spetsarna. Till och med Stora Kärleken har fått titta på bilder och tycker: vilket arbete!

I går var vi på julgransplundring med barnen i Stora Staden. Det fanns två damer som ledde lekarna och spelade. De var båda klädda i folkdräkter, men särskilt den enes dräkt var så fantastisk vacker. Den var både vacker som dräkt, och den var vacker på henne! Jag var bara tvungen att säga det till henne, och hon blev väldigt glad. Det var en Blekingedräkt i rosa/lila, jag frågade om anknytningen till Blekinge, och den hade hon på morfars sida. Vi pratade lite om folkdräkter, som jag inte vet något om. Hon berättade lite om sin dräkt. Vet ni, mina kära läsare, vart man kan läsa mera om folkdräkter? Googlade på det i går, men hittade inget särskilt. Skulle vilja lära mig mera, titta på olika dräkter, vart köper man material, hur syr man?

Sedan jag blev utbrändt, har jag fått helt andra intressen än innan. Mitt intresse går i en helt annan riktning, och det går en röd tråd till allt, som har med alla former av handarbete/handarbetets historia att göra. I dag pratade jag med en person, som inte har sett mig på ett par år. Hon var mycket förundrat, jag hade en helt annan blick, var mycket mera fokuserat och samlad, inte alls så "speedad" som tidigare. Och sedan sade hon en sak, som gjorde mig mycket glad: du har blivit så klok! Tidigare handlade allting mycket om: så mycket som möjligt för så lite som möjligt så fort som möjligt. I dag tänker jag mera på, om jag vill eller inte vill olika saker, tycker jag att det är kul eller ska jag sluta med det ingår i mina funderingar kring det mesta. Jag försöker att tänka igenom saker, innan jag uttalar mig om något, man får faktisk vänta med att svara eller inte svara alls på vissa frågor. Ingen kan tvinga dig att tycka hela tiden.

Detta med att tycka var en av mina stora käpphästar tidigare. Jag kände, att jag hela tiden skulle tycka till i olika frågor och komma med nya funderingar eller förslag på allt, som kom upp i min vardag både jobbmässigt och privat. På slutet var jag så tröt och "dörren" till de kreativa förslagen stängdes i hjärnan, plus att jag fick allt svårare att minnas och allt svårare att koppla av och sova. Det är fortfarande så, att jag kan få mindre utbrott när jag hör ordet "mamma...MAMMA!" eller mitt namn pga. att det oftast innebär, att jag måste svara på något, ta ett beslut eller komma med förslag. Mina mesta meningar just nu är: "Gå till pappa!", "Jag vet inte!" eller "Vad tror du själv?" . Ni som har haft det likadant vad gör ni?