Min bussresa!

Jag har varit på bussresa, men inte en sådan där man känner sig tvungen att köpa något utan en bussresa för att titta på kyrkomålningar av Albertus Pictor. I år är det 500 år sedan han dog, och därför arrangerades en bussresa av Sensus och Svenska Kyrkan till Odensala kyrka, Yttergran kyrka, Härkeberga kyrka och Härnevi kyrka. Vi besökte även Kaplansgården invid Härkeberga kyrka.

Det var helt underbart att få en så kunnig guidning av Charlotte Brusewitz. I hennes berättelse och guidning ingick inte enbart historia kring Albertus Pictor utan även berättelser kring det mesta, som vi åkte förbi. Vi åkte genom ett Uppland i sensommargrönt och han även se en hel del fåglar, fast vi åkte buss. Vi åkte mycket på småvägar, som jag säkert aldrig har åkt på och kanske aldrig kommer att åka på igen. Det var ren njutning och så mycket egen tid.

Så håll tillgodo med en del bilder, som är ifrån i går.

Uppstädat och klart!

Mitt syrum och min syhörna är uppstädade och klara. Det är en viss skillnad mot tidigare. Man har ju på tok för mycket saker! Det finns saker, som man inte visste, att man hade och saker man inte vet, vart man ska ha. Men nu tror jag, att jag hittar, och jag har fått hjälp av Stora Kärleken att ta bort en del UFOs. Jag tror, att jag har stickat tre gånger så mycket, som jag har kvar, men ingen idé att spara det, om jag redan nu vet, att nej det var inte riktigt rätt.

I morgon ska jag på dockkurs. Det heter i alla fall så. En av deltagarna på ett stickcafé, som jag har gått på, syr Waldorfdocker. Jag hann aldrig sy någon docka för 22 år sedan, när jag arbetade på ett Rudolf Steiner hem, så nu ska det vara. Det är på eftermiddagen, så jag hinner sova en sväng, innan jag ska i väg, så jag inte blir för trött. Annars anser jag, att kursen är en av de saker, som ger mig energi, och det är sånt, som jag letar efter just nu.

Tävling på Thorins Trädgård!

Missa inte att gå in här på Thorins Trädgård och lämna en kommentar, så kan ni vara med i tävlingen om 5 nr av tidningen Trädgårdsliv. Det är sista chans i dag.

Saker som muntrar upp!

Det finns mycket som muntrar upp, men dessa två böcker gör det just nu. Jag blev så inspirerad, när det på den svenska mailinglisten Sticklistan diskuterades olika böcker, vilka som var bra att köpa just om pulsvarmare. Denna bok kom upp, "Håndplagg" skriven av Heidi Fossnes. Den är på norska och en riktig coffetable bok, som någon sa på listan. Man kan sitta och bara drömma, finns inte en chans att man ska hinna med alla under en hel livstid, men så otroligt vackra bilder. Den är på 302 sidor och har mönster på 100 olika pulsvarmare, vantar och alla de slag av olika beklädnader att ha runt just handled eller händer.

Den andra boken "Strik naturligvis" är uppdelat i årstider och har 4 mönster på tröjor, blusar, koftor eller en enkel halsduk på varje årstid. Den är på danska. Inspiration till köpet fick jag av Strikkeheksen, som stickar otroligt vackra blusar och koftor och nästan alltid i någon nyans av blått eller turkost, som är hennes favoritfärg.

Det är härligt att sitta och bläddra, om man inte gör andra saker, vilket jag ska skriva om senare.

En stilla kväll!

Började på Stora Dotterns långa vantar eller muddar eller vad det nu blir i går kväll. Det är avsatt 2 nystan till vardera hand i MK’s Karousell, får se om jag hittar något liknade garn i mina gömmor, som är rött, eftersom att randiga i svart och rött skulle vara den optimala färgkombinationen enligt henne. Just nu är favoritboken eller favoritserien ”Twilight”, så det har väl något med det att göra, kan jag tänka mig.

Mönstret är inte så svårt, som jag trodde. Det går över 4 varv, där varv 3 och 4 är lika, och jag har stickat två rapporter redan, fast det är svårt att se något på det svarta. Det finns säkert på flera vantar och strumpor redan ute i bloggvärlden, men jag hittade det via Mönsterarkivet och en länk till en blogg. Funderar på om varje rapport ska få en färg, så blir det lättare för mig att räkna varv?

Annars är en kväll med Lilla Sonen ganska stillsam. Vi gjorde lite inbjudningar till hans kalas, han fyller snart 12, gjorde maten ihop, som han önskade sig: färsk pasta med ost och skinksås, pratade lite om allt och inget och om skolan och kompisar. Det är nog så, att låter man barnet bestämma, vad det vill ha, så är det inte speciellt avancerad eller vidlyftigt. Lugn och ro och tid att tänka och svara utan att bli avbruten är saker som jag enkelt kan ge utan att känna mig stressad, och som han är nöjd att få.

Torgvantar!

Här kommer Lilla Sonens Michael Jackson vantar utan bling-bling. De blev, vad jag skulle kalla för torgvantar, men han är nöjd. Han vill ha dem på sig redan nu, men det är ju över 20 grader varmt fortfarande mitt på dagen, så det får vänta till morgnarna blir lite kallare. Fast han sitter med dem på inomhus.....!!!

Mönstret har jag hittat på själv med en socka som förlaga. Det är 48 maskor jämnt fördelat på strumpstickor nr 3. Till tummen satte jag av 4 maskor på en säkerhetsnål och lade upp 8 nya på andra sidan tumavsättningen, Oftast har barn samma storlek på handled som på fotled, så det passade galant. Det gick åt ca. 20 g MK's Karousell (merinoull- superwashed) och 15 g Four Seasons Gründl Hot socks print-sockgarn (75% ull superwashed) till ett par. Den svarta merinon är ett köp ifrån Tradera och sockgarnet är en rest ifrån en sockstickning köpt på Terapihobby i Danmark.

Jag kan meddela, att jag håller på med mitt syrum. Det går inte fort, men jag har börjat. Jisses, vad mycket saker jag har, också saker som jag inte ens visste, att jag hade. Det var en trevlig överraskning Jag har hittat stickböcker, som jag inte visste, att jag hade. Nu har jag sorterat i min bokhylla, och alla mina böcker om sjalar har fått en egen hylla. Mina garner är sorterade ungefär sedan tidigare, så där behöver jag inte lägga ner mycket energi. Alla sybehör är det som tar mest tid, det ska in i ett nytt skåp och sorteras ner i nya askar. Allt tyg har jag lagt längst ner i skåpet, och resten som är hur många kilo som helst i en stor bag ifrån Ikea, som är genomskinlig Det går knappt att lyfta den, men dammfritt blir det i alla fall. Bilder kommer när jag är färdig.

Vad stickar jag på just nu? Ett par vantar likadana fast med lång skaft till Stora Dottern i resterna, 4 nystan plus en snutt, av den svarta merinon. Även om mönster inte är mina starka sida pga. koncentrationen, så har jag hittat ett, som kanske ska kunna gå, vi får se.....annars får jag repa upp och sticka slät.

En mindre i 2 dygn!

Så åkte hon då i väg, Stora Dottern, på en kort lägerskola tillsammans med runt 130 andra elever ifrån årskurs 7-9. Det är en viss känsla att se henne bli självständig, längre än mamma är hon redan. Att inte vilja skjutsas utan gå själv till bussen med tung packning och sovsäck. Klockan var inte mera än 06.05 när hon traskade i väg i duggregnet, och det kanske är som de säger: jobbigare för föräldrarna när barn bryter sig loss än för dem själva!

De ska till ön Grinda i Stockholms skärgård fram till på fredag. De ska vara utan dusch, fast med ett helt hav att bada i, och med utedass, de ska bo i tvåmannatält eller vad man nu har och det blir enkel mathållning, korv med bröd två middagar i rad. Lite avundsjuka är vi nu, Stora Kärleken och jag. Grinda låter inte helt fel, fast då gärna värdshuset för övernattning och middagar! Lilla Sonen känner sig lycklig, mera än två dagar som ensambarn är en dröm för honom, och i morgon blir det ännu bättre, då är det bara han och jag hemma för då arbetar Stora Kärleken kväll.

Beslut!

Varför är man tvungen att ta så många beslut? Det finns ingenting längre som bara kommer i en upplaga, klappat och klart, utan du kan alltid välja. Kan och kan är det egentligen inte utan du måste välja och ofta inom ett visst datum……….eller fylla i en massa papper, som måste skickas i väg eller tillbaka med barnen till skolan. Det måste väljas aktiviteter både för barnen och ibland någon rolig kurs för oss vuxna, men det måste göras i tid annars kommer du kanske inte med. Du måste välja elbolag, telefonoperatör och bensinbolag, ja kanske till och med bank och försäkringsbolag för att få de bästa villkoren. Ska Stora Dottern konfirmera sig och vart ska det gå för sig? Och förresten aktiviteterna måste byta dag annars krockar det med det och det! Lägerskola med en veckas varsel: finns det stor ryggsäck, sovsäck, tält och kommer hon fortfarande i sina gummistövlar? Skolfoto ja eller nej i år? Och jag kan fortsätta i en oändlighet.

Just detta med olika val eller beslut som måste fattas tänker jag ofta på, eftersom jag numera inte tycker om att välja. Det är påfrestande att ens välja kvällsmat eller kläder. Jag tycker, att det bara skulle vara att trycka på en knapp, så kom resultatet sådär lite ”Kalle Anka-förenklad”, men icke……du måste aktivt välja, och alla dina val ska vara väl underbyggda, vilket innebär att du måste ta reda på saker, undersöka, prata med folk, som har gjort likadant. Det är det som är påfrestande, att man vet att det ligger mycket jobb i ett val.

Jag har ingen beslutsångest, har jag kommit fram till i mina tankar. Utan det är mera det, att det inte händer så mycket med mina val. Jag kan helt enkelt inte besluta mig, jag tycker inte att det är spännande och jag är inte intresserad. Jag låter gärna andra bestämma nu för tiden, eller om vi är ute och äter på restaurang tar jag likadant som personen innan. Hur hanterar man detta praktiskt? Jo, jag låter Stora Kärleken bestämma allt vilket kanske inte går fort eller blir av överhuvudtaget i bland, men det gör inget heller. Jag brukar säga att det inte var viktigt då!

Jag stickar lite.....

Lilla Sonen vill ju ha en Michael Jackson-vante, inte för att han visste vem M.J var, men nu hade han fastnat för just det med bara en vante i informationshavet efter Michael Jacksons död. Men han bryr sig inte om glittret och allt det där, så det blir en vanlig torgvante i sockgarn att slita på, när han cyklar. Först ville han ha fingrar fast inte toppar, men sedan ändrade han sig och ville ha öppna vantar, som han kallar dem. Och jag tänker nu sticka två, alltså ett par, för att bara sticka en ser ju inte klokt ut!

Det är ett lagom litet projekt, fattas bara tummen på den första nu. Sedan gäller det att komma i håg hur jag gjorde tills jag ska sticka den andra! Jag tror, att det är det som är vägen för mig. Små saker som inte ligger länge och blir till UFO's, utan faktiskt blir färdiga.

I dag har jag varit i väg och ätit lunch med min "stress-grupp", som jag kallar dem. Vi som gick 20 veckor ihop på en stresshanteringkurs förra året samlas en gång i månaden och äter lunch. Vi som trodde, att vi aldrig skulle träffas efter kursen, pratade om i dag, att vi sågs alldeles för sällan. Nu ska vi pröva att mötas var 14. dag, och då också hemma hos en av oss emellanåt. I den gruppen behöver man inte förklara sig eller vara annorlunda än man är, utan man kan prata om precis vad som helst. Alla har ju en utbrändhetsdiagnos. Behöver man råd, får man det. Behöver man stöd, får man det och behöver man bara prata av sig, kan man göra det. Ingen tar illa upp. Och sedan får man skratta, och man blir nöjdare och gladare efteråt.

Sedan vill jag tacka för alla fina och rara kommentarer ifrån er. Precis vad man behöver, när man är lite "down and out".

Undrar vart inspirationen har tagit vägen?!

Undrar gör jag, men jag försöker att acceptera, att det är på det viset just nu. Det är svårt, men bara att frankt konstatera, att jag har ingen inspiration. Jag gör saker, för att det ska göras eller för att det är nödvändigt, men någon särskilt inspiration eller glädje att göra saker finns inte. Kallas det depression? Någon skulle kanske kalla det så.

Man kanske längtar till något som inte längre finns, något som en gång var, men aldrig kommer tillbaka. Det är det, jag måste acceptera, att det inte kommer att vara på samma sätt som förr. Det är nog sant, att jag i bland, speciellt i stunder som dessa utan inspiration, längtar tillbaks till tiden, när jag tyckte att inspirationen/glädjen och kreativiteten sprudlade och flödade. När jag alltid hade svar, när jag alltid hade en idé, och när jag alltid visste, vart jag var på väg.

Men jag är inte deprimerad. Utan jag sörjer. Och sorgen över det som en gång var, förlusten av de förmågor som jag hade då, måste få ta sin tid. Så därför räcker det för mig att sitta i mitt syrum och tänka på, hur jag vill ha det. Görandet blir en helt annan dag.

127 kanelbullar!

Det har jag bakat i kväll efter middagen med Stora Kärlekens hjälp, så nu behöver jag pusta lite. Undrar varför man inte bara kan baka en sats utan alltid ska ta i för Kung och fosterland? Men nu ska det alltså finnas bullar och bröd i frysen och rabarbersaft på hyllan i förrådet. Jag smakade lite i kväll, och den är god!

Barnen håller på och packar skolväskor, har blivit lovade en bulle eller två med mjölk, innan de lägger sig. Det är lite virrigt, hoppigt och dant pga. skolan i morgon, men snart börjar den vanliga tult, och sommaren börjar blekna. Vädret har slagit om med lite kyligare morgnar, och nästan hela dagen i dag har det regnet även med inslag av åska. De säger, att värmen ska komma till helgen, men det säger de ofta, undrar om det är för att uppmuntra människor, så de orkar med veckan....?

Ett nytt intresse!

I dag var Stora Dottern och jag på biblioteket. Hon läser fortare och mera än vi hinner hämta och låna. Tur att vi har ett så superbra bibliotek i Lilla Staden, där vi kan beställa hemifrån, och så finns det där, när vi kommer.

Jag passade på att titta runt efter lite böcker om scrapbooking och att göra smycken och vad föll mina ögon på? En bok om origami, ett japanskt sätt att vika papper. Yes, tänkte jag, borde kunna bli ett bra alternativ till Lilla Sonens tv-tittande och tv-spelande, Det är ju faktisk så, att man inte bara kan säga till ett större barn: du får inte titta så mycket på TV, det blir ju för det mesta mera spännande på det viset, utan man får ha lite alternativ. Jag visade honom boken, och han satte i gång direkt och har vikt papper i flera timmar här i kväll! Vilken lycka med ett annat intresse som föll i smaken!

Här ser ni ifrån vänster: en samurai hatt, en anka, en båt och en pil med en pilspets (skulle nog kalla det sista ett flygplan). Tur att jag har tagit hem papper, som ska kastas ifrån mitt jobb, så vi har mängder med ritpapper, som går att använda, fast det finns arbetsscheman på ena sidan.

Nu är det väl bara upp till mig att beställa flera böcker med flera figurer eller modeller för honom att vika och i förlängningen en resa till Japan med en äkta origamikurs för en japansk mästare eller vad tror ni..........? ;)

Just nu ser det ut så här, men snart....

tror jag, att jag får tid att pyssla med inredningen av syhörnan, som ju inte ska vara i detta rum. Här ska jag pyssla med garn, läsa och kanske "pärla" lite. Det är ju fortfarande min boudoir!

Min syhörna är på gång, det fattas som sagt bara lite inredning. Jag har röjt undan i ett skåp närmast sybordet. Varför samlar man på sig så mycket, som man inte behöver eller ställer otroligt glest i hyllorna? I det skåpet ska jag försöka samla mina sysaker och tyger och ev. saker för lite scrapbooking, som jag tycker verkar roligt. Bordet, där symaskinen stod på undantag, ska användas till att klippa/skära tyger på och till scrapbooking. Det finns också plats för att knyppla, som jag fortfarande vill lära mig. Många idéer finns det, men just nu krävs det bara lite ordning på allt.

I helgen har det varit fullt sjå. Jag har bakat kladdkakor 2 st, banankaka och 8 st brödlimpor. Vi har städat, tvättat, röjt undan, sätt upp skivan för mitt nya sybord och Stora Dottern har fått sin nya bänkskiva i sitt rum. Puh, vad tungt det var med dotterns, tur att vi var två, annars skulle det aldrig ha gått! En bänkskiva på 3,35 m väger bra, när man samtidigt måste vara försiktig kring väggar och liknande. Alltid när man gör om, upptäcker man, att det finns lite saker att bättre på. Så någon kväll ska målarburken fram, vem sa att stockholmsvit var opraktiskt? I alla fall är det himla bra med samma kulör i hela huset, när man ska måla om fläckar bara efter kort tid!

I dag har jag för första gången arbetstränat en måndag. Det innebär, att jag denna vecka kommer upp i fem dagars vecka, vilket ska bli spännande att följa. Jag försöker ta hand om mig med tillräckligt med sömn, vilket nu för tiden på barnens sommarlov innebär, att jag lägger mig före dem på kvällen. Stora Kärleken sköter resten. Men i morgon vänder det. Barnen ska börja skolan på onsdag, det blir plötsligt tider, som igen passar arbetande föräldrar. Det ska packas skolväskor och gympapåsar, musikinstrument ska med och ordentlig mellis ska finnas hemma varje eftermiddag. Snart är vi inne i lunken igen med fem dagars vecka, skola på dagarna och aktiviteter på kvällstid, snabba middagar och att lägga sig i tid.

Det passar mig bra med dessa rutiner. Jag som alltid har längtat efter semesterveckor längtar nu efter vardagar och fasta rutiner, som passar mitt nya liv!

På G!

En liten bit på väg har jag kommit med mitt sybord. I alskens hast företog vi en utflykt till en annan stor stad i närheten med bara Lilla Sonen och införskaffade en arbetsskiva i massiv trä, som var 80 cm djup. Annars har problemet varit, att de flesta bänkskivor som går att uppbringa används i kök, och därför bara är 60-62 cm djupa. Just nu tänker jag över, om den ska förbli naturell eller om jag måste behandla den på något sätt.

Så klart var det inte det ända som införskaffades. Valet och kvalet och orsaken till utflykten var egentligen, vilken bänkskiva vi skulle välja till Stora Dottern. Hon har i dag en vanlig bordsskiva ifrån Ikea med mått 150 x75 på sitt rum. Problemet är, att hon får flytta runt med alla saker hela tiden på den ytan. Hon har ett ställ för alla papper, sin dator med tangentbord och ett hjälpmedel för sitt funktionshinder, och sedan är ytan slut. Det finns ingen plats för uppslagna böcker vid skolarbete, eller om hon skulle känna för att rita, vilket hon faktisk gör en del, eller hålla på med foto, vilket också är ett intresse. En bänkskiva som räcker ifrån vägg till vägg skulle bli lösningen. En sådan hittade vi också.

Det känns på något sätt, som att man aldrig blir färdig med inredningen i huset, fast vi har bott här i 12 år! Stora Dottern är inne på sitt 3:e rum, som hon bor i, och andra rum har haft andra funktioner och görs om vart och vartannat år. Just nu har vi flera renoverings- och inredningsprojekt, som står på tur att bli gjorda, men lyckligtvis inga påbörjade, som måste bli färdiga likamed ingen stress (!). Som tur är ska det hela vändas och stötas och blötas minst upp på FN-nivå och ut på remiss, som jag brukar att säga, så det tar ett tag, innan det görs något överhuvudtaget!

Ett litet besök i närbelägna och nybyggda Ikea hann vi också med i turbofart. Stora Kärleken var med in bara ett ögonblick (han gillar inte Ikea!). Bänkskivorna låg på taket av bilen och skulle helst inte lämnas ensamma, fast jag tror inte, att någon skulle vilja göra sig besväret att ta dem, de var hur tunga som helst! Han skulle beskåda några hyllplan och uttala sig, om de kunde användas som fönsterbrädor. Där fick jag ett snabbt nej, färdigt med den spekulation, så Lilla Sonen, som älskar att gå på Ikea, kunde gå med mamma och turbohandla. Vi skulle hitta några förvaringslådor till alla mina handarbetssaker, så det kunde bli ordning och reda. Det var snabbt gjort, och sedan var vi ute igen. Måste säga att jag älskar deras snabbscanning, man kan göra, som man vill, i den takt man vill och få packat, som man själv vill. Perfekt!

Och som sagt kommer det in saker i huset, måste det också ut saker. Det ska starta en helt ny Secondhand i lilla staden, så jag tog chansen att bli av med 4 stora säckar med kläder, skor, leksaker och annat. I våras blev det flera säckar till Röda Korset här i Lilla Staden, men de var inte så förtjusta att få det inlämnat i säckar utan ville ha det i lådor. Det är besvärligt att skaffa lådor upptäckte jag. De flesta går till personer, som ska flytta, så därför blev det nu inlämning på ett annat ställe och till en annan organisation. Och det kommer säkert snart att bli flera säcker! Barnen växer mig över huvudet, byxor är för korta, tröjärm slutar mellan handled och armbåge och annat blir för trångt, så det blir väl snart en sväng igen.

Rätt eller inte rätt?

Jag funderar lite över detta med handarbete och arbete. Några gånger under min arbetsträning har jag haft mitt handarbete med och nörklat på det under kaffepauser, dricker nämligen inte kaffe och knappt te Det har en lugnande effekt på mig, jag blir mer koncentrerad och kan lyssna bättre på andras prat. Men…..hur många av er därute i bloggvärlden gör egentligen så? Alltså stickar/virkar/broderar eller vad det nu måtte vara under kaffepauser/lunchpauser eller till och med under möten eller föreläsningar? Det skulle vara intressant att veta. Den allmänna uppfattningen verkar vara, att man är ointresserat, när man gör så, hur tänker ni?

Härligt!

Vad det känns skönt att få lov att sova färdigt en morgon! I morse var en sådan dag, även om den stod på arbetsträning för min del. Det krävs lite pondus att få alla i säng till en viss tid på kvällen, men så bra alla mår, när de har fått sova tillräckligt dagen efter. Tror att det ska bli målet fram till skolstart nästa onsdag, att vi ska komma in i en tult att lägga oss i tid. Speciellt för en tonåring är det väldigt lätt att vända på dygnet, så det skadar nog ingen, även om det föder protester…..

Undrar lite över det med Baktus-sjalen. Jag har varit ute på Internet och tittat och känner mig lite villrådig. Det finns tydligen både en Karius och en Baktussjal, den ena är slätstickat, den andra rätstickat. Kan någon berätta vilken som är vilken? Så fram till dess virkar jag vidare på mina mormorsrutor.

Regn!

Och så kom regnet äntligen och med den åskan, nog till att vi tog ut sladdarna ifrån datorn. Vill ju gärna ha kvar den, har fått en dator förstörd av åskan för några år sedan, men då pangade det mera, än det gjorde i dag. Och lika fort som det började lika fort slutade det, men toppen av den heta, kvalmiga värmen är borta.

Det var lagom att sitta ute och äta middag i kväll, grillat blev det. Solen gömde sig bakom molnen, och det kändes lite fräschare efter regnet. Får passa på att sitta ute så mycket som möjligt, snart blir det kallt och man får kurra inomhus.

Får man påbörja ett nytt projekt?

Eller kommer det återigen att bli ett i raden av UFO's, som bara blir liggande för att tillslut bli upprepade igen? Såg detta hos Lisestrik, en Baktus, en perfekt tv-stickning, och ett sätt att använda olika rester, som man har, eller om man vill handla nytt. Valet är ditt eget. Jag tror till och med att Stora Dottern skulle gilla en sådan, i rätt färg förstås, med tofsar på eller kanske pärlor!

Hur mycket kan en asfaltlastbil låta egentligen?

Sitter och är otroligt trött, huvudvärk, gick och lade mig efter 2. Kom hem vid 1 i natt efter att ha hämtat solbrända, glada och väldigt hesa barn i Stora Staden efter deras sommarläger på Gotland. Lilla Sonen var också trött, men inte mindre hungrig, så det fanns inget annat att göra än att ställa sig och göra köttbullar och makararoner. Stora Kärleken gick och lade sig direkt, skulle upp vid 6, så det var redan för sent. Stora Dottern och jag pratade lite, och sedan gick vi också och lade oss. Väskorna fick vara till morgondagen.

Och morgondag blev det lite tidigare än jag hade trott. Vaknade redan vid 7 av att en stor lastbil med släp kopplade bort släpet utanför mitt sovrumsfönster, asfaltlukten steg in genom fönstret och flera andra fordon, som man behöver för asfaltläggning, körde förbi. Det lät väldigt mycket lastbilar och prat ifrån gubbar, såg att de höll på att lägga ny asfalt på en av sidogatorna nedanför, stängde fönstret, försökte somna om, men icke....................

Så nu sitter jag uppe, gäspar, huvudvärk, ont i kroppen och var först väldigt arg på gubbarna. Trodde att jag skulle få sova till 10 i dag. Detta var min sista lediga måndag, nästa vecka börjar arbetsträningen 5 dagar i veckan i stället för 4. Men då träder mindfulnessen in: just nu är det så här, jag kan inte förändra situationen, står jag ut just nu? Och det gör jag ju, snart har de lagt asfalten och jag får lov att sova senare, om jag känner för det!

Redovisningen har kommit på efterkälken!

Det finns så mycket, man ska göra, så därför har det inte prioriterats. I dag har Stora Kärleken och jag fått ordnat en hel del. Barnen kommer ju hem i kväll ifrån deras sista läger för denna sommar, som har varit på Gotland, så därför har vi tänkt att vara färdiga med allt. Det har städats, papper är satt i pärmar, vi tvättar för fullt och vi har inte glömt oss själva utan har ätit god frukost och lunch på terrassen, som var nystädat sedan i går.

Jisses det låter aningen präktigt, men det är så skönt. Och i morgon kan jag bara prata med barnen, äta på terrassen och mysa. Kanska virka lite eller få mina strumpor färdiga, så de inte blir ufon?

Men redovisningen var det! Nu tänker jag slå ihop det, annars blir det flera inlägg med nästan samma överskrift och det känns lite tråkigt.

April:

mat +384 kr
kläder +2695 kr
diverse +667 kr
räkningar +5984 kr
Totalt +9730 kr mera än snitt för 2008
Vi fick fibernät(5000 kr) och barnen har växt så otroligt mycket, att nya kläder och skor var nödvändiga, därav ökningen tillsammans med lägeravgifter för barnens sommarläger. Syfestivalen kostade också lite mera än väntat.

Maj:

mat +129 kr
kläder +2208 kr
diverse +1192 kr
räkningar -3103 kr
Totalt +426 kr mera än snitt för 2008
Kläder är fortfarande till barnen, diverse är pga. en bilreperation, men att räkningarna är lägre vet jag faktisk inte varför.

Juni:

mat -115 kr
kläder -503 kr
diverse -696 kr
räkningar -4800
Totalt -6114kr mindre än snitt för 2008
Nu använder vi vad som finns i skåp och frys eftersom vi kommer att vara borta på semester under hela juli. Vi har sagt upp en del prenumerationer

Juli:

mat -4201 kr
kläder -1710 kr
diverse -1973 kr
räkningar -8436 kr
semester +13220 kr
Totalt -3100 mindre än snitt för 2008
Vi har nästan inte varit hemma under juli, så pengarna för semester innehåller både boende, mat, transport och nöjen under mer än 3 veckor.

Ont överallt eller utan djungel!

Ja, så kan man tolka saker på olika vis. Men i går var Stora Kärleken och jag i trädgården, därav det kroppsligt onda, för att klippa ner. Vi kunde knappt se ut på baksidan vid terrassen, det var helt igenväxt med rosor, kaprifol, luktärt och klematis, så allt fick en tid hos frisören alias mig, och jag är inte så nådig. Man kan också säga inte så rädd att klippa. På framsiden av huset fick man både ducka och gå åt siden för stora rosor, klematis och syren.

Jag hoppas mest på en lång och varm höst, för då kan jag hinna med en andra blomning på en del växter. Vi hade berg av grenar och avklipp, men en hel del gick i kompostkvarnen, så det blev bara en finfördelad hög kvar av allt det stora, tjockare grenar lades bredvid komposten och allt det gröna kom i vår stora trädgårdskompost. Grenar kan man alltid använda till något annat senare.

Nu ser det lite bart ut, inte så bohemiskt kanske eller romantiskt. Det är klippt i raka linjer, det är tunnat ut eller helt nerklippt på vissa växter, som mina stora trädgårdsprakttry. De var minst 2,5 meter höga, men hade bara blad och blommor mellan 1,5 och 2,5 meter och var ganska pinniga nere. De är nu ca. 20 cm, så får vi se, om de tar sig till nästa år. Den stora trollhassel, som fyllde hela rabatten, där den står, är nu nere i lämpliga 1,2 m i stället för över 3 meter.

Det som var mest härligt efter att ha krattat gräsmattan, så den så ut som ett nybonad salsgolv, sopat alla stenläggningar och faktiskt dammsugit terrassen (fungerar bra med grovdammsugare när man har klippt rosor med taggar), var att få sätta sig nyduschat efter åtta på kvällen med en middag! Det var nästan tyst ute, solen hade försvunnit bakom grannens hus, så det var lite mindre varmt, och man kunde njuta efter ett hårt arbete.

En läsvärd novell!

Denna länk går till en novell, skriven av en sjukskötare på en stressmottagning i Stockholm som ett bidrag för att öka förståelsen om, hur det är att leva med en stressrelaterad diagnos. Den är på 25 sidor, så läs den om du känner för det och när du har tid. Enligt mitt sätt att se det så beskriver den oerhört bra, hur det kan kännas att "gå in i väggen".

Mitt nuvarande handarbete!

Särskilt mycket handarbete har jag inte visat under senaste tiden, och det har inte blivit mycket gjort heller. Just nu håller jag på och virkar små rutor, mormorsrutor. Det är i restgarn, som jag hittade i en låda, när jag kom hem ifrån semestern. Det passar mig bra, virkar några stycken om dagen i olika färgkombinationer, alltid tre av varje. Tre är den magiska siffran för mig, så därför blir det tre.

Vad jag ska ha dem till? Absolut ingen aning, men jag tror inte, att jag repar upp dem igen. Jag har ju faktiskt klippt av tråden denna gång...! Jag gillar dem på något vis, så de får vara kvar. Kanske som bärstycke till en klänning eller blus, eller som en hel kofta, vem vet? Jag tänker som så, att det jag önskar och så som jag känner mig, när jag virkar dem, tror jag på något sätt förmedlas till den, som bär dem sedan. Låter det flummigt? Inte alls för min del utan det är en av tankarna bakom Prayer shawls, som jag tycker, att man kan applicera på allt man gör i livet.

Bilen igenom besiktningen!

Kl. 07.20 ställde jag mig i kö eller var det några minuter därefter? Men vilken tur att den gick igenom, min lilla pärla, när den är 8 år och ingen ägnar den någon särskilt uppmärksamhet, men jag kanske har tur…? Jag har alltid valt mina bilar själv, har absolut ingen kunskap om bilar i alla fall inte mera än gemene man. Sedan Stora Kärleken och jag blev ihop, har jag även valt de bilar, som vi skulle ha tillsammans. Jag brukar säga, att det är min näsa, som säger mig, vilken jag ska välja......

Vi har just nu två bilar. Det är min uppfattning, att det är ganska vanligt i Sverige i dag att ha två bilar, men om vi verkligen numera behöver två bilar är en fråga att ställa sig. Tidigare, när barnen var små var det behändigt, senare när en av oss alltid hade övertid, mest jag, och inte kunde hämta på dagis eller fritids var det bekvämt. Nu är det mest praktiskt pga. allt skjutsande till aktiviteter nära och långt bort, men oftast är det en bil, som står i carporten, och senaste veckan har det varit två, eftersom vi båda cyklar till jobbet.

Det kanske blir så, att när den ena bilen ska skrotas, så blir det inget nyinköp eller ersättning för just det exemplaret, utan det räcker med en bil. Hur tänker ni i frågan?

Vädret är bra,......

och jag mår bra, så det kan väl inte vara bättre? Det går bra på arbetsträningen. Jag trivs på mitt kontor, vet var jag har mina saker, går och frågar, när jag behöver hjälp, och arbetet portioneras ut i lagom dos till mig. Mest registrerar jag löner just nu, kontrollerar att personalen har fått rätt tid inskrivit i löneprogrammet, författar skrivelser för chefen och delar ut posten.

Det passar mig, när jag börjar bli trött, går jag och fikar eller också går jag en sväng runt i huset, där jag jobbar i nedervåningen, pratar med min tidigare personal. Jag försöker att ha vissa rutiner, kl 8 gör jag detta, kl 8.30 gör jag något annat. Det låter inte speciellt flexibelt, men jag vill inte heller ha det flexibelt. Flexibelt var mitt gamla liv, nu trivs jag bäst med ordning och reda, likadant varje dag, inte tänka så mycket och så gå hem en viss tid. Det är faktiskt träning nog, att komma när jag ska, gå när jag ska och fika kl 9.30.

I mitt gamla liv åkte jag tidigare till jobbet pga. arbetsbördan eller jag arbetade över eller åkte upp på arbetet igen på kvällen. Fikade gjorde jag inte ofta och aldrig speciellt länge heller. Att jag hade andra behov utöver arbetet fanns på något sätt inte, jag lyssnade i alla fall inte på det örat.

Idag pratade jag med en granne, när jag kom hem. Vi hade inte setts på evigheter, och hon hade semester nu. Trevligt att prata om våra barn, och om vad vi hade gjort på semestern, och vad de skulle göra. Det hände nästan aldrig förrut, man hade alltid så mycket att göra, så man tyckte inte, att man kunde plocka ut tid för att bara stå och prata. Så lunchen blev väldigt sen i dag, men det gör inget............

Första dagen efter ledigheten!

Och det var inte så tokigt ändå. Jag har ju bestämt mig för att cykla, men man kan ju ångra sig, vilket jag gjorde, när jag steg ur sängen, tyckte inte att tiden skulle räcka.... Men jag fick ångra mig tillbaks, för jag var färdig i väldigt god tid, så det blev cykeln.

Det var jag nästen ensam om, antingen har folk ferie eller också bilar de, som jag har gjort. Men vilka dofter det finns på morgonen? Det känner man ju inte i en bil! Ganska så tyst är det också, så jag hinner tänka färdigt och koncentrera mig på, vart jag ska.

På arbetet fick jag flytta tillbaka till mitt gamla kontor. Jag har haft ett annat tillfälligt rum, där det är väldigt tyst och lugnt. Jag har undrat, hur det skulle kännas att komma in i själva rummet, som var platsen, där jag faktisk blev sjuk, att komma in ensam och inte bara på besök hos min vikarie. Rummet där jag helt konkret gick in i väggen, trodde att jag hade fått en hjärnblödning eftersom halva kroppen kändes förlamad.

Men det kändes bra, allt eftersom jag fick kastat alla saker, som kunde dateras helt tillbaka till 2007 och tidigare och jag fick torkat överallt. Jag antar, att det är ett led i processen mot att bli frisk. Jag vill inte ha en massa saker, som stör min uppmärksamhet, så jag har plockat ner konstverk, som inte säger mig något längre. Jag har en del ramar härhemma, som jag ska fylla med foton, som jag gillar att titta på, och jag ska ta med lite växter, som jag gillar.

Så det var en bra arbetsträning i dag.

Dagen idag!

Tänk att kunna säga så på morgonen, ingenting planerad, ingenting som jag måste göra. Vill jag, så kan jag sitta och titta på trädgården hela dagen lång eller på mina garner och tyger eller gå en sväng eller vad som helst.

Jag tror, att det är få förunnat att bara kunna göra så i dag. De flesta rusar runt och har många saker att göra och många saker att nå. Så var det tidigare även för mig, men nödbromsen drogs ner av någon annan, någon som ville mig väl, brukar jag tänka. Nu fick det räcka kändes det som, vet inte varför det precis blev den dagen eller en viss faktor som orsakade det, men varför spekulera, fundera, grubbla?

I dag kan jag känna: tur att någon gjorde det, för det gick inte att springa fortare eller att hinna mera på ett dygn än, vad jag gjorde. Då det hände kände jag, att jag behövde bara sova, låt mig bara få sova, och sedan ville jag vara på banan igen. Nu blev det inte så, utan det var minnesförlust, koncentrationssvårigheter, panikångestattacker, orkeslöshet, värk i hela kroppen och många andra symptom, som har gått bort med tiden och jag börjar komma tillbaks.

En av de symptom som är kvar, och som jag har mest besvär med är minnesförlusten. Det yttrar sig på det sättet, att jag har väldigt svårt att känna igen personer, som jag möter. Jag kan vid vissa möten få en känsla av, att jag bör känna igen personen, men det finns ingenting i min hjärna, som kan koppla åt något håll, mot vem det skulle vara, som jag har framför mig.

Hur hanterar jag det? Jag är ganska ärlig som person, har lärt mig via samtal med professionella terapeuter att oftast acceptera, att det är på det viset numera. Hjärnan är inte den hårddisk den engång var. Jag kan inte alltid förlita mig på, att informationen jag behöver kommer, när jag vill det. Jag brukar oftast fråga personen, vem den är. Det låter kanske i andras öron inte klokt, men jag har inget annat val, och det är mitt sätt att hantera svårigheten, som jag har fått.

Att acceptera det jag inte kan förändra är att försonas med det som varit och gå framåt en bit!

Är det inte gulligt?

Vi var på visning i dag. Stora Kärleken älskar torp, och detta var väldigt gammalt och låg inte så långt bort, så vi åkte dit med Lilla Sonen. Ska vi köpa det? Det var Lilla Sonens undring, tror inte det var mitt svar. Han blev lite besviken sedan, Lilla Sonen, för han älskar ladugårdar, men de ska vara stora, så man kan ha allt skrot som man hittar i dem, och denna som följde med i köpet var liten.

Men jisses så vackert det låg: i perfekt söderläge uppe på en liten kulle med utsikt över hagar, ängar och skog, men och sedan kom men'et Stora Kärleken kunde ju inte stå rakt, vackert utanpå, men inte för oss inuti. Kunde annars bra föreställa mig att sitta där vid knuten och sticka drickandes rabarbersaft och med lite muffins på fatet.

Det blev till en åktur i vackra Roslagen, såg både skogar och vatten, åkte fel och kom rätt igen, allt i allt en trevlig utflykt.

Nu packas det för fullt, börjar bli färdiga med väskorna. Barnen åker på läger i morgon bitti, ska till Gotland. De har varit där förr, vet vad som väntar, är lite knasiga nu, springer runt, pratar om förra årens läger, om kompisar som de saknar och längtar efter. Det blir inte lätt att få dem i säng i kväll!

En ny idé för ett omöjligt ställe i huset!

Varför har man omöjliga ställen i sitt hus? Vem har ritat huset en gång i tiden och glömt "hålet", som vi kaller det? Vad var det ursprungligen menad för? Många tankar har jag haft om det stället, och vad jag ska göra med det, och visst har det haft olika funktioner men aldrig särskilt länge. Det har varit TV-hörna för Stora dottern när hon var liten, det har varit en vilhörna med fåtölj, barnen har byggt kojor där, det har stått en torkställning där, när vi har haft gäster på besök, för då är gästrummet upptaget och kan inte användas till att torka tvätt och sist har det varit platsen för mindfulnessen och träningen.

Men nu verkar det skulle få en ny funktion. Inte bara som ständig förvaring för strykbrädan, som ändå aldrig används efter min utbrändthet, bara om jag syr något. Jag stryker inte längre. Det tar för mycket av min egna tid. Jag centrifugerar på låga varv och hänger upp blött, ofta på galger, så går det ändå.

Det ska bli syhörna! Eller pysselhörna, men mest en plats för symaskinen, som inte får plats i min "boudoar", eller hur det nu stavas. I boudoaren är det fullt med garn, tyg, tillbehör, nystmaskin, en gammal symaskin, garnvinda etc. Jag har bara inte plats för den nya symaskinen med broderienheten, så den står på kontoret, där datorn och skrivaren har fått maka ihop sig pga. det. Vi var inne på en bänkskiva i boudoaren tidigt i våras, men det blir otroligt trångt, är egentligen en klädkammare utan fönster, så i dag kom jag på den geniala idén att använda "hålet", stället utan funktion, till mitt projekt: syhörna.

Stora Kärleken var med på förslaget att fixa till en bänkskiva, som är lite djupare än 60cm, annars går en mega-hoopen att använda på maskinen, och en liten hylla för alla småsaker. Då kanske man även kan hålla på med lite pärlor eller något med papper eller knyppla om jag hinner. Det blir ju lättare, när man kan låta det ligga än att skulla ta bort allt, när andra behöver utrymmet.

Återkommer med mera info i ärendet!