Så åkte hon då i väg, Stora Dottern, på en kort lägerskola tillsammans med runt 130 andra elever ifrån årskurs 7-9. Det är en viss känsla att se henne bli självständig, längre än mamma är hon redan. Att inte vilja skjutsas utan gå själv till bussen med tung packning och sovsäck. Klockan var inte mera än 06.05 när hon traskade i väg i duggregnet, och det kanske är som de säger: jobbigare för föräldrarna när barn bryter sig loss än för dem själva!De ska till ön Grinda i Stockholms skärgård fram till på fredag. De ska vara utan dusch, fast med ett helt hav att bada i, och med utedass, de ska bo i tvåmannatält eller vad man nu har och det blir enkel mathållning, korv med bröd två middagar i rad. Lite avundsjuka är vi nu, Stora Kärleken och jag. Grinda låter inte helt fel, fast då gärna värdshuset för övernattning och middagar! Lilla Sonen känner sig lycklig, mera än två dagar som ensambarn är en dröm för honom, och i morgon blir det ännu bättre, då är det bara han och jag hemma för då arbetar Stora Kärleken kväll.
6 kommentarer:
Jo nog är det jobbigare för oss mammor! Men man måste ju låta dem få bli självständiga omän det känns jobbigt!
Pass på att ha lite mys med lilla sonen nu. Ang sprutorna så är det tre som ska tas under 6 månader.
Jeg vil ønske din datter en rigtig dejlig tur og du og din søn en skøn alenestund sammen.
Knus fra engen ;-)
Känner igen känslan.... Jag fick i alla fall skjutsa min 12-åring till lägerskolan hon är på tillsammans med sin klass och parallellklass. Har varit borta sedan i måndags och kommer hem i morgon. I går längtade jag SÅÅÅÅÅ mycket efter henne. Men det är bara att bita ihop och låta dem klara sej själva!!
Når du fortæller, kan jeg straks huske min egen søn, der var i Sverige på koloni. Det var frygtelig svært at sige farvel - men jeg tror, vores unger har godt af at være lidt hjemmefra.
Varme klem til dig :-)
Håber hun får en skøn tur, og at du og din søn får nogle dejlige stunder sammen!
Skicka en kommentar