Just nu stickar jag på Lilla Sonens tröja. Det är egentligen en konstig känsla, för jag har aldrig stickat ett klädesplagg till något av mina barn någonsin. Ja, förutom sockor alltså. Jag har producerat sockor och sjalar på löpande band, sedan jag åter började sticka för lite mera än ett år sedan. Innan dess hade jag inte stickat på 15-20 år, så håll med om att det är konstigt?Men hur som helst så stickas tröjan i en ullblandning, 7 bröder ifrån Rusta, samma som Stora Dotterns eleganta sjal. Ribbkant är på sticka nr 3 och slätstickning på sticka nr 4. Beskrivningen är ifrån Drops, och jag ligger någonstans i storlek mellan 12-14 år och S/M till honom. Han är lång för sin ålder, 11 år.
I helgen har jag nästan inte handarbetat något alls, jag har varit mycket trött och tillåtit mig att vara trött. Jag har flera saker, inbokade möten etc. som jag måste klara av denna vecka, så därför gäller det för mig att inte ta på mig något ytterligare. Det är svårt, för det är hur lätt som helst att falla in i gamla mönster, så fort man står i en situation, som man inte riktigt vet, hur man ska bemästra. Det blir lätt, att man tar till det gamla, och så rullar det igen på ett sätt, som inte leder mig framåt. I stället för att bli lite uppgiven, så tror jag, att jag ska bestämma mig för att vara glad över, att jag nu har fått den insikten. Den hade jag ju inte tidigare. Som jag kommenterade på en blogg hos en tjej, som har varit i samma situation som jag själv (lite omförmulerat): Det räcker ju med att jag stickar en tröja till min son, det behöver inte vara den bästa tröja i världen, som en mamma har stickat till sin son! Jag tror, att jag lägger ner min perfektionism och mina ambitioner om det, jag blir ju bara så trött!
13 kommentarer:
Den ser da fin ud - trøjen til sønnen - og sikke langt du allerede er kommet. Jeg undrer mig over en ting, så nu må jeg spørge:-) Er du dansker eller svensker? Du skriver jo perfekt på begge sprog:-)
Ta hand om dig och ha inte för höga krav på dig. Det är så lätt att fastna och knäa under alla krav.
Hvor har du ret- glem det- det perfekt eksiterer ikke :-)
Ja, det är så sant som det var sagt, att sticka en tröja är gott nog!
Allt man gör behöver inte vara perfekt!!
Det är något jag oxå lärt mig att leva med, men måste påminna mig ibland med !!!
Ha det gott!
Kram!
Du tänker helt rätt. Man behöver inte alltid vara perfekt, inte heller göra allt som man tänker sig. Det räcker med att drömma om sånt man vill göra ibland. Drömmar kostar inget heller. Tröjan ser f. ö. ut att bli jätteskön.
Vilka kloka ord. Vi behöver väl inte vara så perfekta. Jag tror att vi måste börja förstå det och sluta jaga oss själva hela tiden. Bättre om vi saktar ner och tar vara på den tid vi har i stället. Jag börjar faktiskt lära mig och det är inte lätt, jag vet.
Jag har en utmärkelse till dig på min blogg.
Kram
Du tänker helt rätt, men hjälp så svårt det är ibland att nöja sig med "lagom bra" istället för superbra..
Ta det lugnt och var rädd om dej!
Det dejlige ved det hjemmelavede er jo også, at lige prcæist det klædningsstykke med små varianter (fejl ;-) er helt sit eget, og ikke findes mangen til i hele verden. Og når børnene er glade, så er det jo helt perfekt.
Er sikker på at det bliver en skøn trøje ;-)
Det ser da ud til at blive en fin trøje. Jeg siger som de andre - et stykke strik er helt unikt, med hver sine småfejl...
Stickningen skall vara något kravlöst och glädjefyllt, inte tvärtom. När man fått till något skall det vara många "positiva tankar" instickade i varje varv. Det är det som gör det hela så vackert närman tittar på "verket" i efterhand.
Tröjan på sonen, och du skall minnas vad du tänkte om HONOM då du stickade den.....till honom!
Det gör du helt rätt i! (Ska jag säga *s*). Kram!!
den ser meget fin ud trøjen til din søn
jag håller med dig. Höga krav ställer bara till det och det är typsikt oss kvinnor att ha för stora krav på oss själva. Sen jag la ner alla krav på mig själv så mår jag mycket bättre. Och tröjan kommer att bli jättefin!
Skicka en kommentar