Pelargonsticklingar!

Så fina pelargonsticklingar som kom i dag med posten. De är köpta på Tradera av B52girl, som ger snabb frakt, ordentligt förpackade varor och dessutom ett trevligt bemötande. Nu står de i glasslådor, som jag vaktar noga, så jag inte övervattnar sticklingarna. Det blir mycket pelargoner i år, vilket innebär, att vi säkert måste ha en trädgårdsvakt, när vi åker på semester i sommar.

Jag tycker själv, att jag har varit ganska duktig i dag. Jag har begränsat mig och bara städat rabatterna in till huset på framsidan och sopat framför huset, i dubbelcarporten och i cykelskjulet. Det är nog ungefär det, jag orkar med. Jag har annars suttit och tittat i det fina, men blåsiga vädret ut över ägorna.

Trädgården ser hemsk ut just nu, inte bara är den oklippt, okrattat och brun och grå utan det finns ett jättedike från staketet ut mot vägen och ända in till huset pga. den nedgrävda fjärrvärmen. Jag vet, att det fortfarande är tjäle i marken, men det skulle vara bra, om de kunde komma och lägga igen diket i alla fall, så man kan gå ifrån ena delen av trädgården till den andra. Och vad gjorde jag då åt det? Jo, jag ringde upp min fjärrvärmedistributör och frågade, när de skulle kunna komma och lägga igen diket! Och vad fick jag till svar: Att det var tjäle i marken, men att jag skulle prioriteras innan Påsk. Får se om de håller det, i så fall överträffar de väl sig själva, eftersom när vi skulle få fjärrvärmen indraget blev det sagt September-08, och den kom in 12. Januari -09!

Blir det stickat något?

Nä, men virkat! Håller på med ännu en sjal i växtfärgade blåa nyanser Jag köpte 5 nystan à 100 g på Tradera i 100% ull för ett tag sedan, virkar med virknål nr 6 (som vanligt!) och helt efter eget huvud. Jag är inne på 3. nystanet, som är klart ljusare blå än resten. Jag kan ev. tänka mig att virka in pärlor i ytterkanten, om jag kommer på, hur man gör.

Efter att jag kommit på, hur man virkade, så gör jag gärna det. Det är avslappnande, man kan inte titta på TV samtidigt, man kan göra, som man vill mönstermässigt, och man får mindre ont i axlarna, än när man stickar. Den ända som klagar är Lilla Sonen, varför blir min svarta tröja aldrig färdig? Du kan väl sticka på den i dag, var det sista han sade, innan han cyklade i väg till skolan.

Men i dag är det härligt väder, så nu tror jag, att menyn står på klippa ner, kratta och sopa runt huset. För ett par dagar sedan såg det ut så här, titta nedan, och det var -10 på nätterna:

Men nu har vädret gjort en helomvändning, och de säger, att vi ska få helt upp till kanske +10 under dagen. Så nu ser det ut så här på min lilla terrass på baksidan. Den är nästan torr, eller blir helt säkert det i dag runt 12, när solen kommer dit.
Krukan, som finns mitt i bild, är fylld med kryddor sedan förra året. Den har stått ute under vintern, så jag funderar på, om de har överlevt, och om man i så fall måste klippa ner dem, för att de ska bli fina till sommaren. Någon som vet? Hålet, som syns i trallen närmast staketet, har vi två utav. Min plan är att plantera något däri.

När vi flyttade till huset för 12 år sedan, fanns det stora doftande kaprifolbuskar, som kom ifrån grannen. Grannen har byts ut ett antal gånger under åren, så nu finns det ingen buske längre, som vi gratis kan njuta av. Vet inte riktigt vad som kunde passa där, har även funderat på bambu. Om ni undrar, vad som växer runt pergola/spaljéerna, så är det engelsk vildvin, olika klematis, vildkaprifol, olika klätterrosor och perenna luktärtor. Jag klipper ganska hårt emellanåt, det får växa uppåt, men inte utåt, bara för att barnen ska ha en chans att kunna gå eller springa fritt i trädgården och inte få en taggig rosengren mitt i ansiktet.

Sommartid!

Så blev det sommartid, inte för att jag känner av det så mycket, men barnen gör. Lilla Sonen var ovanligt svårväckt nu på morgonen, men han kom i väg till skolan i alla fall. Han var hemma hela förra veckan och hostade och snuvade. Stora Dottern var avundsjuk för, att han fick vara hemma så länga, när han var sjuk. Men se där, sådana diskussioner inleds inte med mig, då argumentationen inte biter på en 13-åring, så då diskuterar jag inte!

Helgen har stått i vårstädningens tecken. Två badrum, en klädkammare och köket har blivit städade och rensade. Det är fint och tomt nu, så det känns väldigt bra. Nu är det bara ett grovkök och ett gästrum kvar att vårstäda, sedan kan vi vara mycket nöjda med oss själva, Stora Kärleken och jag. Det är bra att ha det gjort, innan trädgårdslivet tar sin början, vilket det ser ut som snart. Snön börjar smälta, de lovar många plusgrader till veckan, så snart kommer jag ut med en sekatör, en räfsa och en stor sopkvast. Just nu är allt bara grått och brunt, och man ser inte alls, vad som är på väg.

På väg är däremot min arbetsträning. Nästa vecka ska jag börja arbetsträna på mitt ordinarie arbete kl 9 till 11. Jag ser så framemot det, jag har velat det länge. Jag ska försöka med hjälp av de personer, som stödjer mig, att verkligen ta det i min nya takt. Det som är positivt är, att jag kommer att få en lön, som man kanske kan leva på. Det som är negativt är, att den nya lagen gör, att man inte kan få arbetsträna i den takt, som kanske hade varit bäst för mig. Jag har ändå bestämt mig för inta min arbetsplats, när Försäkringskassan tycker, att jag ska göra det.

Jag kan inte se, att jag kommer att vara i mycket bättre skick till sommaren än i dag, men däremot så kommer jag att vara ett levande bevis på funktionen av den nya lagen. Jag har bestämt mig för, att det inte kommer att bli jag, som lider av detta utan mera min arbetsgivare, som så att säga inte får det man betalar för. Vem som ska lösa detta låter jag bli en fråga för Försäkringskassan, personalenheten och min arbetsgivare.

Att återhämta sig ifrån en utbrändhet är absolut inte omöjligt, det går! Men först så småningom ser man om det finns kvarvarande skador. Det går inte att se på bara 1-2 år. Så småningom upptäcker man också, om det är arbetsuppgifterna, miljön på arbetsplatsen, min egen personlighet, min familjesituation eller något annat som gjorde, att det blev så här. Man kan inte ändra på allting, speciellt inte sådana frågor som man inte äger.

Earth Hour!

Självklart är vi med i denna aktion som redan har börjat på jorden. Vi kommer att släcka ner allt, och inte ens tvättmaskinen eller tumlaren går, vilket den brukar på en lördag kväll. I stearinljusens sken kommer vi att spela kort, mysa och prata.

Jag ser det som en symbolhandling att släcka ner, för frågan är, om det är mera miljö- och energivänligt att tända en massa stearinljus eller värmeljus, som har ett hölje av aluminium istället för att tända en miljövänlig lågenergilampa? Men det är ett tecken till våra politiker världen över om, att vi vill, att frågan ska ligga högre upp på agendan, än den gör i dag.

Just nu hör jag Stora Dottern säga att "du får släcka ner" till Lilla Sonen, det är 12 minuter kvar, och vi ska vara klara i tid.

Jag har fått veta!

Jag vet nu, hur det kommer att bli i alla fall framtill sommaren. Jag var i valet och kvalet, innan jag skulle på det stora rehabmötet. Vad skulle jag säga, skulle jag låta de andra "sköta snacket", eller skulle jag själv ta över och bestämma och framhärda det, som jag ville ha? Jag bestämde mig i dörren, när jag såg sinnesstämningen på de olika inbjudna, det blir jag som leder mötet! De inbjudna var: min stressläkare, min samtalscoach, min fackliga representant, min nuvarande chef, en personalhandläggare och Försäkringskassan. En liten skara människor en tisdag eftermiddag.

Jag berättade klart och tydligt med adress till de olika personerna, om hur jag tyckte, att det var att vänta på att få lov att arbetsträna, att jag inte hade något val att långsamt sätta i gång pga. den nya lagen, att jag även ekonomiskt inte hade ett val, och att jag från och med nu ville ligga högst upp på agendan hos min arbetsgivare, och att mitt ärende skulle hanteras skyndsamt pga. hanteringen som hitintills förekommit. Som vanligt var det en massa förklaringar på, hur det skulle ha gått till, och varför det inte hade blivit, som jag ville. Försäkringskassan skar igenom och frågade, när jag hade tänkt börja? Så fort som möjligt svarade jag senast 1/4. Arbetsgivaren protesterade och ville ha mera tid på sig, så vi enades om 6/4. Jag passade även på att kräva, att min Mindfullnesskurs skulle ingå i timmarna för arbetsträningen, vilket jag inte hade fått igenom per telefon med Försäkringskassan. Nu var det inga problem, eftersom min stressläkare ansåg det rimligt.

Jag är väldigt glad i dag, eftersom det äntligen ser ut, som om det kommer lite fart på allting. I dag skal jag träffa min samtalscoach, mötet har varit bestämd sedan tidigare, och vi ska titta lite på, vilka arbetsuppgifter som finns i min arbetsbeskrivning, hur jag ska tänka, och vad som kanske inte är lämpligt för mig den första tiden.

Jag har nu på morgonen stämt träff med först min fackliga representant på fredag kl. 9, sedan med min chef och fackliga representant kl. 9.30 för att gå igenom, vad som kan anses som lämpliga arbetsuppgifter under den första tiden. På fredag har jag samtalet ifrån i dag i ryggen, så jag känner mig stärkt.

I kväll ska jag på ett litet stickcafé för att se, om jag har sålt några av mina alster. Sedan är det ju Våffeldagen, så det blir kvällsmaten i dag.

Otrolig energisk och osjälvisk tjej!

22/3 i Göteborgsposten stod det om Emelie 21 år, som reste till Ghana och kom i kontakt med ett barnhem. Barnhemmet hade i princip ingenting, när hon kom dit. Men Emelie jobbar här i Sverige och samlar in pengar, har ingen organisation i ryggen utan enbart sin familj och vänner, och ändå gör hon en skillnad i vår värld.

Signe mitt i livet har en utlottning, som sprider Emelies budskap. Du behöver bara skriva om Emilies arbete på din blogg och lämna en kommentar hos Signe, så är du med i utlottningen. Så vänta inte nu, gå in och läs, bli berörd, känn att världen är liten, det går att göra en skillnad för någon annan. Lämna även ett bidrag om du känner för det.

I dag kanske jag får veta.........

hur det kommer att bli framöver! I dag är dagen för stora mötet med alla inblandade, som har synpunkter på min utbrändhet, och hur lång tid det ska ta att komma tillbaka. Jag har velat arbetsträna sedan slutet på november 2008, men det händer så lite och spelar ingen roll, hur mycket kontakt man än tar, så byts det personer på olika stolar och själv faller jag emellan........... energin att på nytt ta kontakt tar slut efter ett tag. Är det kanske det som är meningen?

Nu har jag själv en plan för, hur det ska gå för sig och i vilken takt. I vanliga fall brukar jag vara bra på att prata för mig, och att få som jag vill = jag är ganska envis och slutar inte, innan målet är uppnått. Vi får se, hur det går i dag med en del personer, som jag inte alls känner eller inte känner så bra, hur de lyckas förklara, att arbetsträningen inte har börjat. Jag antar, att Försäkringskassan är väldigt nyfiken i just den frågan. För att kunna säkerställa att allt går till på rätt sätt, har jag även bjudit in mitt fackförbund. Det känns ledsamt, att man år 2009 inte kan komma överens utan deras hjälp, men jag är inte säker på, att jag har huvudet med mig i alla lägen, så jag behöver någon som kan alla arbetsrättsliga regler. Resultat kommer senare.

Lilla Sonen är sjuk, Stora Dottern var hemma förra veckan, och nu är det Lilla Sonens tur. Det är hostigt och förkyld, och jag hoppas inte, att jag blir smittat. I så fall blir jag sjuk lagom till Syfestivalen, och det vill jag inte. Särskilt mycket stickat blir det inte, det bakas i stället. Det är en av mina ventiler, när jag inte riktigt vet, hur jag ska hantera saker och ting. Att baka bröd, bara överhuvudtaget att hålla på med de olika ingredienserna, som man inte behöver prata med, är en lisa för själen. Numera bakar jag inte ensam, eftersom min tanke oftast är större än min energi, sedan jag blev sjuk. Jag planerar så mycket, planerar oftast efter hur det var förr, vilket jag inte alls orkar med längre. Mitt i allt i hopa blir jag trött, så får Stora Kärleken hjälpa till, så det blir färdigt. Men att sätta sig med en varm brödskiva, som man själv har bakat, med lite smör och sylt är himmelriket för en trött själ!

Mall!

Om man önskar förse sin blogg med en ny mall, som inte sätter reklamskyltar mitt i texten, vart letar jag då? Blogspot har inte så mycket att välja på, så jag skulle behöva lite tips. Har försökt med lite olika nu, men det hamnar alltid en reklamsnutt mitt i min text eller inläggstitel. Lite pedant är jag ju, så det vill jag inte ha. Kan ni hjälpa mig?

Vad har annars hänt i dag? Fick en mycket fin present på mailen i morse, kan inte säga vad det är, men resultatet kommer inom snar framtid, hoppas jag. Jag håller på för fullt med det. Jag hoppas, att det kan bli klart till Danmarks-resan i maj.

Annars har jag varit på handarbetsträff i Malsta Kyrkliga Syförening. Det var precis lika roligt som vanligt, intressanta diskussioner, intressanta damer och god mat: en sallad med räkor och kräftstjärter, bröd, ost och en gräddtårta med plommonsylt och chokladbitar samt mördegskakor till dessert. Jag försökte mig på ett par långa strumpor, men de ville inte som jag, sedan åkte den ljusgröna sjalen fram, men efter ett tag stämde inte maskantalet med mönstret, och jag blev lite less på stickningen.

I kväll ska jag repa upp sjalen, så det blir bra, för jag har hunnit 4 rapporter av mönstret och tänker inte repa upp helt. Annars har jag börjat på sista ärmet på Lilla Sonens svarta tröja, måste ju bli klar tills våren kommer. På nyheterna i går sade de just, att våren hade nått Lilla Staden, men här finns snön och isen kvar i trädgården. Jag känner verkligen för att komma ut och kratta och kultivera, ta bort allt gammalt ris, klippa ner så det blir snyggt och fint och handla nya växter till alla "hål" som alltid kommer. Fick veta av denna dam, som också tillhör Syföreningen, att jag kunde få en hallonplanta eller två av en välsmakande, men "blöt" sort, så jag funderar på det. Vi har tagit bort en del, eftersom plantorna blev dåliga, så vi kunde behöva fylla på på ett annat ställe.

I morgon är det Stickcafé på En liten smula kl 14, och vi är nu uppe i 4 deltagare. Det skulle vara trevligt om lite flera ville vara med, så har du vägarna förbi, så titta gärna in med ditt handarbete och fika med oss.

Nu är man bra mallig!

Båda barnen har skaffat blogg, så det skrivna ordet fortsätter i familjen..........
Stora Dottern har haft sin ett tag, den handlar mest om hästar, och inläggen är inte så frekventa. Lilla Sonen fick sin idag efter mycket tjat. Han kommer så småningom att sköta den själv, men får lite hjälp i början. Den handlar såklart om Lego, stora passionen i livet. Så håll till godo:

http://clariiiza.blogspot.com/

http://legofantasten.blogspot.com/

Nu är jag arg (igen)!

Fast det är jag ganska ofta över saker, som inte är rätt. Denna gången rör det sig om Resursbank och en OnOff-faktura, som jag vill uppmana er att titta extra noga på, i fall ni får en sådan. Det är ganska bekvämt, när man står i butiken och har handlat något, att man då svarar ja på, om det ska gå via kortet och faktura. Detta kort är både ränte- och avgiftsfritt, om man betalar hela beloppet vid första fakturan. I det stora hela spelar det nog ingen roll, varifrån fakturorna kommer, det verkar vara ett allmänt problem.

Vi har fått fakturor, där det är pålagt administrationsavgift på simpla 29:- kr ibland har de till och med lyckats lägga på det två gånger. På större fakturor som kanske rör sig om belopp på några tusen, kan vissa avgifter vara på hundra kronor eller mera. Jag säger bara en sak

Bestrida

Jag har på morgonen pratat i telefonen efter lång väntetid i kö (deras hemsida är helt obegriplig!) med en person, som först sade, att det gick inte att ändra, dvs. att ta bort två administrationsavgifter, returen hade kommit in för sent i förhållande till fakturautskick. När någon säger något sådant, går jag helt i spinn! Om man återlämnar en vara efter 14 dagar, för att den är trasig, i detta fallet ett telefonpaket om två bärbara telefoner så kallade duo-telefoner för inomhusbruk, och man i butiken får veta, att du kommer inte att få en ny vara utan pengarna tillbaka dvs. fakturan makuleras. Då ska man väl för sjutton inte betala för, att man har åkt 14 mil tur retur med en trasig telefon......................Är det något, jag har missförstått?

Vi kom fram till så småningom, tjejen och jag i telefonen, att jag självklart inte skulle betala dubbla administrationskostnader, att jag faktisk inte skulle betala något, att den skulle makuleras, och att jag utan kostnad skulle få ett papper på, att den var makulerad. Det jag blir mest upprört över är, att vissa utan att tänka/titta efter betalar denna eller dessa avgifter, som de inte ens behöver. Det är på er de lever!

Pelargoner!

Även om min blogg heter Samtal från min trädgård, så är jag absolut ingen jättefena på trädgård, i alla fall inte mer än någon annan och ganska självlärd, även om jag gillar att hålla på. Jag var dock på Blomsterlandet igår efter att ha införskaffat den berömda jackan. De hade annonserat med pelargonsticklingar, så det ville jag titta på.

Det fanns sex olika sorter, så vi köpte två av vardera, Lilla Sonen och jag. Jag tänkte, att vi skulle göra det rätt i år, så vi införskaffade riktig pelargonjord, handlade Algomin (vi valde ekologisk)efter tips på radion av pelargonfantasten Lasse Anrell, och mindre krukor än jag kanske annars skulle ha valt. Jag har fått höra, att de inte ska ha så stora krukor för det gör, att pelargonen slösar kraft på att utveckla sitt rotsystem istället för att utveckla blommor och blad. Mycket näring behöver de ifrån start, så det har de också fått. Nu är det bara att vänta!

Lilla Sonens alster!

Han ville, att jag skulle lägga ut hans alster ifrån träslöjden, som han blev färdig med i går. Jag tycker, att den är fin som bil och Stora Kärleken säger, att det var smart användning av en 2"4. Hans slöjdlärare fotar alla barnens alster och lägger ut det på slojd.nu, så vi kan gå ut och titta, vad han har gjort eller att släkt långt borta kan gå in och titta.

Lilla Sonen är otroligt glad för alla skapande ämnen, så fick han välja, skulle hela skolveckan bestå av trä och syslöjd!

Rosor!

En ny vecka och en ny bukett! Det var precis, vad jag kunde behöva i går och i förrgår. Lilla Sonen hade varit i närkontakt med en container på skoltid, dvs. lekt med lite målarburkar skrotsamlare som han är, så nu fanns det målarfärg på både nya vinterjackan ifrån i höstas, byxorna, vantarna och stövlarna. Visst händer det saker, men jag var både ledsen och arg över jackan, eftersom den var ny. Resten fick vara det samma, det skulle ändå kastas efter säsongen eftersom det både var för kort och för slitet tills nästa vinter. Hos oss händer det ofta saker, så man lär sig att prioritera, vad som är värd att bli ledsen och arg över!

Jag skurade med vatten. Det var vattenlöslig färg, fick jag veta ifrån skolan. Stora Kärleken provade med T-Röd, men det hjälpte inte mycket. Bara att inse, att vi behövde skaffa en ny jacka. Inte för att Lilla Sonen kommer att få ha den till skolan något mera, men till fint behövde vi en. Så i går gick turen till Intersport, där jag visste, att de hade jackor på rea. Vi hade tur, fick en mycket fin jacka till halva priset, fast det var ändå en utgift. Men sett i perspektivet att vi inte behöver skaffa ny till nästa vinter till full pris, i fall han tar ett jätteskutt på längden, så kanske det är bra ändå?

Färdigt!

Det hopplösa garnet, som jag tidigare har skrivit om här och här blev två sittdynor och en sorts duk eller skål eller vad man vill. Jag har inte fäst alla tråder ännu, får nog dela på dem, annars har jag ingen nål som passar. Det är virkat med virknål nr 10, lite ont i fingrarna fick man allt, men jag tror, att det är slitstärkt och kommer att hålla länge. Tillsammans väger det 645 g, så det var två stora koner, som försvann ifrån lagret.

Det kommer att placeras på två caféstolar och ett litet runt bord som vi har och flyttar lite runt med i trädgården. Just nu är det vinter, i alla fall här fast solen skiner, så allt är packat in på vinden, men det kanske kommer fram i Påsk, när vi får besök av Kära Släkten ifrån Danmark.

Om lilla katten!

Nu vet vi nästan med säkerhet, att den hör hemma en bit härifrån hos en av Lilla Sonens kompisar. Men hur den kunna komma hit och just till vårt hus är mig en gåta, det finns många hus på vägen hit. Sedan är det ingen kattfröken utan en liten kattherre på 9 månader, som lyder namnet Jam Jam. Den är supermjuk i pälsen, enligt både ägaren och Stora Kärleken, som tog ut den från soffan. Den hade inte varit hemma sedan i fredags, så vi hoppas, att den har hittat hem nu.

I huset har vi besök ifrån Stora Staden. Lilla Sonen har en kompis, som är här över dagen. Stora Dottern är lite småsjuk med halsont och snuva och Stora Kärleken bara jobbar och jobbar. I går var han borta under hela eftermiddagen och i dag under förmiddag+eftermiddag. Men bussar och lastbilar ska ju rulla, så det är bara att ställa upp.

Själv har jag lagat mat och virkat på mina sittunderlägg. Jag måste nu ta tag i alla mina UFO's som ligger i korgar och överallt. Vissa kommer jag inte ens i håg, vad det är, men jag får väl läsa bakåt i bloggen! Sedan har jag väldigt mycket kläder, som väntar på reparation, så jag måste liksom sätta mig och ta tag i det. Man kan inte bara nyproducera utan får underhålla det man har.

I morgon kväll blir det helt säkert Stickcafé. Jag tror, att jag ska försöka hålla mig pigg och gå dit. Får väl hitta någon UFO och göra färdig.

Bostad önskas!

Det verkar i alla fall, som hon vill det, lilla kattfröknen utanför fönstret. Det är en liten, elegant, finlemmad och väldigt ljusgråspräcklig kattfröken(ser mörkare ut på bilden), som tycker att hon vill flytta in. Hon är väldigt kelig och pratsjuk och har redan varit in under vår soffa i vardagsrummet. Jag såg, att katten sprang in i går kväll, när Stora Kärleken skulle hämta lök i förrådet och hade dörren öppen. Han drog ut henne under soffan, och hon ville bara leka och ha kul. Lilla Sonen fick klappa, men annars var det ut ur huset. Jag är väldigt allergisk mot katter, så det blir till att försöka mota bort henne, vilket innebär en hel del vatten. Det är det rådet, som vi fått ifrån kattägare.

I morse, när Lilla Sonen och Stora Kärleken hade åkt i väg till tävlingen i Schack4:an, så fanns hon återigen utanför vårt köksfönster. Hon satt på fönsterbrädan och luktade på ytterdörren, men det blev tyvärr vatten igen. Sorry, sorry, men en så fin och kelig katt, fast utan halsband, måste ha ett annat hem. Jag vet också, att katter i bland vill byta hem och tar sig en annan matte och husse, men inte hos oss, även om hon är mycket gullig och rar och ungarna tjatar.

Hopplöst garn!

Det finns garn och så finns det garn, enligt mitt sätt att se på saker och ting. I bland hittar man något, som man inte vet, hur man fått, eller vad det ska användas till. Det har fått en egen hylla hos mig, där det får ligga till sig.

Sent i går kväll skulle jag Skypa med Kära Släkten, det fanns mycket att prata om, både den förestående resan i maj, och att min bror och svägerska ser till, att en liten ny människa kommer in i släkten till hösten. Jag blir faster för 5. gången. Att Skypa utan att ha något att göra går bara inte, så upp till omöjliga hyllan, hittade en kon med garn och en av de större virknålarna, nr 10, och sedan satte jag igång. Det ska bli ett sittunderlägg till bänken ute. Det ska även få en kant i grönt. Jag tror, att jag kan få två stycken utav det, får se om det räcker till mera. Jag har ingen aning om, vad det är för sorts garn, men det går väl att göra sittunderlägg av det?

På något vis så är det lite vårkänslor i att göra sittunderlägg till en utemöbel, när snön ligger djup och solen lyser lite i dag.

Hur många behöver man?

Ja, sisådär en 18 stycken biljetter, när man ska åka tåg mellan Stockholm och Århus i Danmark! Otroligt tjockt kuvert som kom med posten i dag, så jag passade på att räkna antalet, kolla om det är rätt får Stora Kärleken göra.

Vi har blivit bjudna på Konfirmationsfest i maj månad. Förr i tiden var konfirmationer, som är en ganska så stor fest i Danmark, vilket det inte är i Sverige, alltid på söndagar. Nu passar man även på att ha dem på fredagar i bland och passar priset på biljetten, så är vi dem som far i väg på minisemester! Pga. min utbrändhet, så orkar jag inte åka bil så långt för så kort tid och flyget är för dyrt för fyra personer, så då blev det tåg. Barnen är som galna, tåg(!) det är ju mycket ovanligt att åka.

Men nu ska jag berätta om ett sätt att spara pengar på tågbiljetten! Jag mailade först till vår resebyrå, som vi alltid använt tidigare, när vi reste mycket, och fått bra priser ifrån. Först tog de en vecka på sig att få fram priset, som dessutom var hutlöst dyrt, fast jag hade påpekat, att jag ville ha ett bra pris och alla rabatter som fanns. Jag tänkte, att det var likväl som sjutton, ska vi inte komma i väg nu då, bara för att det är så dyrt? Sedan tog jag och ringde SJ (da: DSB). Jag kom fram direkt, hade ett mycket trevligt samtal med en tjej, där jag också berättade, att jag var ute efter mycket billiga biljetter. Hon gav mig ett pris på mer än 2000 kr under det ifrån resebyrån! Är det någon som förstår något? Jag beställde i går och hade biljetterna på lådan i dag. Jag är imponerad av trevligheten och snabbheten hos SJ!

Nu behöver jag sticka!

Ungefär så sa jag i går kväll. Jag var helt slut! Det ända, som jag kunde tänka på, var vilandet i att låta stickorna gå på Lilla Sonens svarta tröja. Hjärnan behövde vila och inte ta in några nya intryck, annars skulle jag aldrig kunna somna senare på kvällen.

I dag har jag inget att göra, vilket jag behöver väldigt mycket just nu, och i morgon är det bara ett möte. Det är bara att inse, mera än så klarar jag inte av.

Stora Kärleken ringde nyss. Han lät lättare andfådd och lite stressad. Finns det 1000 kr på kontot? (Vi har aldrig mera på betalkortet, än vi behöver för tillfället därav frågan) Ö..ja svarade jag, varför det? Bilen höll på att få en 3:a (= körförbud!) på besiktningen, men jag pratade med dem, så det blev en 2:a, fjädern sticker ut vid däcket, så jag måste köpa den på lunchen, besiktiga om och kommer hem sent. Han sa det i ett andetag, så jag trodde, att det var allvarligt, men vad vet jag om det??!!

Jaha, tänkte jag, så är det, när man är meck. Ungefär som bagarns barn aldrig får några bullar, så åker bilmeckens familj i värsta bilarna! Helt så galet är det inte, jag har min egen bil, som peppar, peppar rullar och är fin, men det börjar komma lite skavanker på den, men med en bilmeck till karl så har det aldrig någon första prioritet. I bland hotar jag med att lämna in den på verkstad, då brukar det bli lite fart, men bara lite.....................

Äntligen: tjocka virknålar finns hos mig!

Tradera är en guldgruva, i alla fall för vissa. Jag har fått paket i dag med 7 st virknålar(Nr 12, 10, 9, 8, 6, 5 och 4), som kan komplettera min samling. Jag har som högst haft virknål nr 6 och känd, att nr 8 eller 9 kunde jag behöva för att få riktigt "svung" på vissa garner. Nu finns det inga begränsningar, får se vad det blir.

Långt till vår!

Just nu finns varken sol eller gräsmatta i sikte, snön fortsätter att ringla stilla ner och lägga sig centimeter för centimeter. Stora Dottern deklarerade argt i morse, att det var faktiskt första vårmånaden, så hon tänkte minsann inte ha annat än sina Converse på sig och dessutom var vinterstövlar fula(!), när jag sa: du kommer inte ur huset utan vinterstövlar!

När ska man börja med sådd, när man inte har varken extra lampor eller vinterträdgård? Fönsterbrädorna har tagit slut. Det känns dystert!

Så inspirerad och så trött!

Vilken kurs jag var på i går, så inspirerande, även om jag blev mycket trött. Trött både av det tokiga snövädret, som bestämde sig för att vräka ner just i går och av att skulle koncentrera mig så länge. Som tur var fick vi ett kompendium att läsa hemma i vår lilla goodybag, som hängde på stolen, när vi kom. Däri fanns också ett starter-kit ifrån Gütermann, så man får en chans att leka lite, innan man gör riktiga saker. Man fick även 20% på allt utom symaskiner, så lite saker som nålar och tråd plus mellanlägg fick följa med hem.

Vi var 10 personer, något nära max.antal i lilla lokalen, som hade samlats för att lyssna på Dan. Han berättade om, hur man broderar med sin symaskin och får inspiration till att utvecklas inom broderi. Det fanns både totala nybörjare som jag och väldiga proffs, som hade mycket dyra maskiner hemma på kammaren. Ska absolut gå flera sådana kurser, min koncentration kan ju bara bli bättre!

Den blåmelerade tråden mitt i bilden ska jag använda till att brodera "Star Wars" på Lilla Sonens stickade svarta tröja, som jag snart hoppas bli färdig med. Jag fick fin hjälp i butiken, hur jag skulle gå till väga med alla mellanlägg och dylikt.

Så snabbt det kan gå över!

Har redan fått ett positivt svar ifrån barnens läkare via e-post, varför kan inte alla få ha det så här? Då skulle man slippa bli så arg och upprörd, när man tvingas kontakta, vad jag brukar benämna som "bromsklossar".

Man kan fråga sig, varför man bli så upprörd så snabbt? Antagligen hänger det i hop med, vad man har upplevt under de mera än 13 åren, som jag har varit tvungen att ha kontakt med Försäkringskassan, kommunen och andra offentliga instanser. Det finns ju bara två, som kan tillvarata barnens intressen, och det är föräldrarna. Man byter skeppnad till en Lejoninna väldigt fort!

Och nu verkar det rulla i gång för mig också beträffande arbetsträning och allt. Avstämningsmöte är bestämd, personer är kallade, så nu tror jag, att det kommer att bli verklighet. Undrar mest om jag kan "hålla mig i skinnet" och arbeta efter allt nytt, som jag har lärt mig och undvika att trilla dit igen och bli sjuk av stress.

Varför bli upprörd?

Ja, först var jag inte det. Bara att jag har kommit så här långt att överhuvudtaget ringa och fråga om färdtjänst, ser jag som en stor seger. Jag har inte tyckt, att mina barn har behövt det, men inser nu att jag får slå knut på mig själv och Stora Kärleken, om vi ska klara logistiken. Plus att det ofta har blivit så senaste halvåret, att barnen har fått avstå aktiviteter, för att vi inte har haft möjlighet att skjutsa. Andra barn i samma ålder tar sig själva ifrån A till B, men mina barn kan inte det.

Kommunens handläggare kring färdtjänstfrågor var mycket trevlig och berättade precis, hur jag skulle gå till väga. Enkelt tänkte jag och försökte ringa upp mottagningen som båda barnen tillhör. Där tog det stopp första gången. Det fanns så många i kö, att jag inte ens kunde bli placerad. Efter ett par timmar kom jag igenom, hade provat flera gånger, bara för att hamna hos en person som var så otrolig långsam, så det fanns inte på kartan!!!! Hur jag än försökte, så tror jag egentligen inte, att hon förstod, vad jag ville. Hon glömde ideligen personnumret på barnen eller klickade bort sig på datorn, så hon behövde det igen. Hon kunde inte heller leta upp, när vi sist hade varit där och började ifrågasätta, om jag hade kommit till rätt ställe. Jag nästan exploderade, att vi faktisk hade varit knuten till mottagningen sedan mer än 13 år!

Efter ett tag avslutade jag samtalet självmant, orkade inte prata med henne längre. Ringde upp till växeln igen och bad att få läkarens e-post adress i stället, fast den ville de inte lämna ut. Efter en svada ifrån mig om hur oduglig personal, som sitter på mottagningarna, och att jag ville prata med chefen, om jag inte fick den, så lämnades den ut.

Nu har jag mailat läkaren i stället, hoppas att det ger resultat. Men jag sitter också här och är otrolig upprörd över personen, som svarar i telefon på en mottagning, som jag är tvungen att ha kontakt med. Jag försöker övertyga mig själv om, att jag inte äger frågan och alltså inte kan göra något åt det, men drabbas lik förbannad av resultatet. Hur många i Sverige eller andra länder drabbas av liknande varje dag?

Så här tänker jag ha det!

Jag tänker begåva mig med en bukett blommor emellanåt, för det är jag värd. Förra veckan stod det en bukett vita tjusiga rosor på mitt köksbord, denna vecka har det blivit rödgulmelerade tulpaner. För i tiden önskade jag mig ofta blommor på bordet, men det blev aldrig av, att jag införskaffade mig en bukett, hade aldrig tid, de var för dyra, kunde inte välja........det fanns tusen orsaker till, varför buketten inte kom i vasen hemma hos mig. Inte ens på sommaren med trädgården full kom det in en bukett på bordet, blev på något sätt aldrig av.

Men nu finns det inga orsaker längre att inte ha en bukett, utan blommorna står oftast först i min mataffär. Jag brukar blunda och välja en bukett snabbt, så finns det ingen återvändo och igår var likadant. Efter Stickcaféet åkte Stora Kärleken och jag och handlade, sällan att vi gör det på söndagar, men inköpslistan var full, och vi behövde fylla på hemma, innan veckan började. Så då åkte buketten med i vagnen. Gör det du också, så man har något fint att titta på i väntan på våren.

I morgon ska jag på mellanläggs- och broderitips-träff i min symaskinsaffär på kvällen. Det är en ren teorikurs, så jag behöver inte släpa på stora maskinen och tillbehör. Det ska bli spännande att träffa andra, både nybörjare och proffs, som tycker att detta är roligt. Snart har vi även Syfestivalen i Kista, som jag kanske tittar på med lite nya ögon i år eftersom även syning finns på min intresselista. Det finns ju så mycket kul att göra, alla chanser till en "aktiv fritid" finns inom räckhåll.

Vill du vinna dessa fina sockor?

Hon gör så fina saker, Assis hantverk! Vill du vinna dessa, tvåändsstickade sockor, så gå in här och lägg en kommentar och länka från din egen blogg.

Internationella kvinnodagen 8.Marts 2009!

Vad kunde väl passa bättre än att samlas på stickcafé och sticka några varv, inmundiga lite te och en kaka och prata bort ett par timmar? Vi pratade nu inte särskilt om Kvinnodagen, och varför den finns, utan mera om hur människor skriver och pratar, att många unga människor idag inte kan prata korrekt och för den delen inte heller skriva korrekt. Att många unga i dag inte kan skilja på skrift- och talspråk. Det hjälper ju föga med ett stavningsprogram på datorn, om man inte vet, hur ordet stavas egentligen? Kom vi fram till något, javisst, i alla fall våra egna sanningar(!):

1. Föräldrar nekas i hög grad att rätta sina barns fria berättelser under förevändningen att det hindrar barnets kreativitet om man stör med pekpinnar som ex. fel stavning
2. SMS eller MSN i dag gör att barn förvisso kommunicerar mycket mera än tidigare, men inte alls vet hur ord egentligen stavas

Men det var ju inte allt. Det blev en del prat om Tradera som auktionssajt. Eftersom vi är mestadels köpare diskuterades även olika säljare, vilka som var bra och dåliga, så vi fick lite tips. Chaos tyckte dock, att vi skulle hålla igen och hitta lite köpstopp emellan varven. Men det är ju så svårt, när det finns så mycket härligt garn att köpa!

Jag började även på en ny sjal, eftersom mönstret på den limefärgade inte lämpar sig för att kunna prata samtidigt. Den blir lik det regnbågsfärgade knytsjalet, bara räta, är också i Kauni Effektgarn, men i färgsättningen EF, som innehåller blåa, lila, gröna toner bl.a.

Och en ännu större utmaning!

Vårstädningen! Eftersom vi inte kunde komma i håg, när vi senast storstädade, så ansåg jag, att det var dax i dag. Åtminstone skulle vi försöka, Stora Kärleken och jag, att hålla samma tempo och hjälpas åt. Han hade inte jouren, så jag riskerade inte att bli stående mitt i något ensam, så jag tänkte, att det vågar vi oss på.

Efter en stadig frukost, Stora Dottern i väg skjutsat till stallet och Lilla Sonen hos en kamrat satte vi i gång med rummet längst uppe och längst borta: sovrummet! Vi blev snabbt eniga om att fönster, det tar vi en annan dag. Det är allt för tidsödande, när vi har fönster som ska öppnas emellan, så det egentligen är fyra sidor i stället för två. Vi delade på arbetet i varje rum, efter vad båda var bäst på. Vi hann med både sovrum, hallen uppe, kontoret, syrummet, båda barnens rum och vardagsrummet innan jag tog slut. Orken bara rann bort, och jag blev sittande helt håglös på en stol. Lite trött blev jag på mig själv, att jag fortfarande inte kan säga stopp i tid, men samtidigt försöker jag vara positiv och titta på vad vi åstadkommit. Resten får vi ta en annan helg.

Vi har verkligen varit duktiga, allt är torkat i alla skåp i de rum, som vi har varit igenom, gardinerna håller på att tvättas tillika överkast, kuddar och täcken, mattorna är piskade och en del saker är slängda. Tidigare brukade vi göra det på Påsken och under hösten i November, men nu har det inte gjorts på länge. Det känns skönt, och jag har till och med stickat bakstycket färdigt på Lilla Sonens tröja i kväll för att vila upp mig lite. Så nu ska det stickas ärmer.

Det limegröna garnet, som jag visade för några dagar sedan, har jag suttit med ytterligare några gånger, och nu har jag faktisk stickat 3 rapporter på mönstret, och det finns inte för lite eller för mycket maskor längre. Jag stickar avigt på avigsidan istället för räta, valet var fritt, men jag förstår i alla fall bättre, och det blir säkert en vacker sjal. Jag har även under städningen hittat något limegrönt pälsgarn, så det kanske kommer med, vem vet?

En liten utmaning!

Det är alltid så kul med utmaningar, hittade denna hos Annela. Anta den du också, så vi får veta lite mera om er allihopa här i Bloggland.

Jag är kvinna, fru, mamma, dotter, svägerska, handarbetsintresserad, trädgårdintresserad.
Jag gillar att prata, skriva, blogga, sticka, vara i trädgården, sy, baka, laga mat.
Jag äter nästan alla sorters mat, men helst asiatiskt eller fisk.
Jag säger "jag vet inte" till det mesta nu för tiden.
Jag ger mig sällan in i stora projekt längre.
Jag är duktig på att skriva överklaganden på fint språk.
Jag stör mig på bl.a. Försäkringskassan, människor som inte bryr sig om våra svagaste.
Jag läser lite emellanåt, går tyvärr inte så bra som tidigare.
Jag är vackrast när jag är nöjd med mig själv.
Jag skrattar åt Parlamentet, Stockholm Live ex.
Jag är väldigt självständig.
Jag har aldrig kunnat ha samma kläder på mig dagen efter.
Jag är lycklig om jag får sitta och tänka mina tankar färdigt.
Jag trivs inte när det är stökigt runt mig.
Jag är dålig på att säga nej.
Jag är rädd för ficktjuvar och att få en allvarlig hjärnblödning
Jag älskar att få sticka när jag är bland mycket folk
Jag uppskattar när människor berättar mycket om sig själva
Jag tror på att det finns något gott i alla människor

Mina pelargoner!

Jag har inte tidigare provat att spara pelargoner till året efter, men i höstas tänkte jag, att nu är det dax. De har stått i vårt förråd, inkastade precis innan för dörren till terrassen i all hast innan frosten kom. De har inte fått vatten eller någonting, utan bara stått där, en hade till och med vält i kull. Jag har även sagt under ett par tre veckor, att jag skulle ta in dem och titta på dem hur det låg till med dem. Var de fortfarande något att ha? Fanns det liv?

Och visst fanns det liv! När jag väl hade klippt och rensat bort allt dött, så fanns det i alla fall i en kruka friska gröna skott. De andre två, närmast på bild, såg inte så bra ut; men i dag, som är dagen efter, när jag ville titta till dem, tyckte jag mig se svagt, svagt ljusgröna skott på stammen. Så det finns hopp om livet för mina pelargoner.

Varför ville jag då spara just dessa, när jag inte har gjort det tidigare? Dessa köpte jag för första gången på Internet via odla.nu förra året. De kom snabbt hem till mig i små pluggar, bara att plantera ut. De dofter ljuvligt av apelsin och choklad, så jag behöver inte ha något doftblock i rummet, där de står och väntar på att få komma ut på terrassen. De parfymerar den hängda tvätten av sig själva!

Nu är det tråkiga utbytt!

Lite välkomnande vid ytterdören är alltid trevligt. Tidigare hade jag aldrig tid, fast jag ville ha tid att sätta dit en kruka, prioriterade väl annat då. Nu tyckte jag, att detta vill jag se på varje gång, jag kommer hem istället för utblommat ljung. Det är en pil, som är ympat på ett annat litet träd, går att sätta ut i trädgården sedan, fast blir aldrig större än så här. Tusenskönan i mitten kan jag också plantera ut sedan, men de andra? Penséerna er de bara att kasta? Någon som vet? På Blomsterlandet var de noga med att prata om pilen, kanske för att den var dyrare än de andra?

Som ni ser ligger det lite snö. De snöade som sjutton, stora fluffiga flingor, precis i morse, när barnen skulle till skolan. Nu är det väl plusgrader igen, så det smälter, men i trädgården ligger det kvar.

Och nu till något helt annat!

Man behöver ju muntra upp sig också ovanpå allt, så jag tänker börja på något i detta garn. Det blir säkert en sjal. Garnet till vänster är en väldigt ljus limefärgat 100% merinoull, köpt i höstas på Tradera av Tant Ara, som säljer ljuvliga garner och alltid är så supertrevlig och snäll. Garnet till höger är en vårgrön/limefärgat entrådig Fårö-ull, även den införskaffat på Tradera i höstas.

Jag var inne på ett mönster, som kom med tidningen Drömhem och Trädgård nr 2/2009, ett spetsmönster. Jag har försökt att börja tre gånger, men inte lyckats. Maskantalet stämmer inte efter ett tag, fast jag känner igen mönstret ifrån min UFO, Superkarlan, som ligger i en korg någonstans. Vi får väl se hur jag gör framöver, men just nu har jag bara Lilla Sonens svarta tröja på stickorna. Det är lite för lite, behöver ha lite att växla med.

Just nu!

Så är jag fortfarande heligt förbannad över min situation. Det som är positivt med det är, att jag alltid har blivit oerhört klartänkt och fått en energikick av det. Det som är negativt: Jag får ju lida för det själv efteråt och blir dränerat för min energi, som jag långsamt håller på att bygga upp.

Jag förmodar, att det blir liv i luckan både på min arbetsplats och på personalkontoret, eftersom jag i dag kontaktade mitt fackförbund för att höra, vilka rättigheter jag hade, när mitt ärende var, som det var. Jag frågade rakt ut, om det var möjligt att bara inta sitt kontor, sätta sig på stolen och säga: I'm back! Ja, enligt facket så var det möjligt, jag behöver i princip inte ens anmäla min ankomst, eftersom min sjukersättning går ut, och dagen efter förväntar sig Försäkringskassan, att jag börjar jobba 100% igen. Vi får väl hoppas, att personalkontoret svarar, när facket ringer, eftersom de inte gör det, när jag ringer. Undrar om de har nummerpresentatör?

Tack för alla kommentarer!

Det hjälper att höra, att någon har haft det likadant och är ute på andra sidan. Jag är på väg, det vet jag, gör redan många av de saker som ni föreslår, har blivit mycket klokare av min kurs, som slutade i höstas. Men där tar det i princip stopp!

I dag beslöt jag för egen maskin att kontakta Försäkringskassan eftersom det inte händer något alls i mitt ärende kring att arbetsträna. Försäkringskassan säger under samtalet, att du vet väl om, att from. 1/7 ska du vara uppe i heltid? Just nu ser det ut som en omöjlighet för mig med 4 månader kvar. Enligt den nya lagen, som trädde i kraft förra året, så finns det inte någon mera möjlighet för mig att vara utbränd och långsamt komma tillbaka, utan det är att börja jobba heltid om 4 månader.

Min första känsla är en oerhört maktlöshet, en kroppslig uppgivenhet, sedan blir jag heligt förbannad! Här har jag velat arbetsträna sedan slutet på november, men det händer inget. Jag kontaktar och kontaktar. Chefsbyte gör att ärendet inte får hög prioritet. Nu råkar jag snart även i händerna på ett personalhandläggerbyte, som fördröjer det hela ytterligare. Vem är det som får falla mellan stolarna? Så klart jag.

Min andra känsla är ytterst primitiv: Jag har kvar min anställning och alla förmåner enligt personalavdelningen. Det får väl helt enkelt bli så, att jag intar mitt kontor, sätter mig på min stol och gör det jag kan i min takt. Resultatet av mitt arbete får jag strunta i, det är upp till andra att bedöma Jag kan inte bättre än så här med de förutsättningar, som jag har. Hur lång tid i förväg var det att jag skulle säga till, att jag kom tillbaka? En månad?

Hur trött får man vara?

Det är en fråga, som jag ofta ställer mig. Jag är så trött emellanåt, att jag inte vet, vad jag heter eller ens kan prata rätt...............Det är inte en fysiskt trötthet utan en sofistikerat hjärntrötthet, om ni frågar mig exakt. Det känns som att varenda dörr i hjärnan, som i vanliga fall har rum för all min kunskap insamlat under mera än 40 år är stängd på obestämd tid. Varför är det på detta viset, varför? Tänker jag likt de små figurerna i Ronja Rövardotter. Kanske för att hjärnan används mera nu, jag kräver mera av den, tycker att nu räcker det med den här utbrändheten. Det får helt enkelt vara nog!

Men så är det ju inte, det vet ju alla, som känner till, hur det är att vara utbränd, man kan inte bara bli frisk ifrån det, när man själv vill, utan det kommer att bli bättre så småningom, men ingen vet, hur bra det kan bli. Det kan ju ge ångest att tänka på, ska jag alltid leva så här med mina minnessvårigheter, att jag inte känner igen folk på stan, att jag inte vet vem som är vem av barnens klasskamrater eller ens deras föräldrar? Att jag inte kan hitta rätt i affären, att jag inte kan läsa en bok, när jag själv vill läsa utan bara vissa bitar, vissa dagar? Att jag i bland inte kommer i håg att jag har en frisörtid, en tandläkartid eller ska hämta barnen någonstans? Ska livet baseras på de eviga lapparna och en snäll och förstående Stora Kärleken, som lägger lappar på spisen med påminnelser eller ringer hem, när det är dax för mig att göra något?

Det kanske det ska, resignerar jag ett tag, tar min stickning, uppger att sticka mönster, virkar istället mina eviga "musslor", dem kan jag i alla fall i sömnen och de är otroligt meditativa.

Februari månad, hur blev det egentligen?

Så där om jag ska säga det själv. Jag hade faktisk hoppats att det skulle bli mera. Men känslan sitter i, vilket kanske kommer att påverka mars månad i positiv riktning,

På maten(inkl. städmedel, hygien, tidningar) har vi gjort av med 137:- kr mera än snittet för 2008. Vet inte vart det har gått, vi har i alla fall inte fyllt på några lager, utan vi konstaterade senast i går kväll att det inte verkar minska något nämnvärt i skafferiet just nu. Vi har däremot köpt kött/fisk/kyckling färsk som konsumerades under fredag-söndag.

På kläder/skor blev det 1579:- kr mindre än snitt. Stora Dottern har fått nya kläder eftersom hennes var ganska så slitna.

Diverse blev 144:- kr mindre än snitt. Apotek, hämtmat, rep. av en bil, frisör och en del tyger och garner.

På räkningar, som ska betalas varje månad, blev det en besparing på 5440:- kr i förhållande till snitt. Här har vi nog gjort största vinsten med att säga upp prenumerationer och förhandla om billigare pris.

7026:- kr mindre att betala denna månad i förhållande till snitt på 2008. Det är ju inte sådär utan faktisk väldigt bra. Det innebär en besparing på 17761 under årets första två månader, som känns bra.

Såg Lyxfällan (TV3) i veckan där en familj hade som dröm att åka till Thailand. Det skulle för dem innebära ett sparande i månaden på ca. 5000 kr för att kunna åka om två år. Jag tänker på hur vi själv gjorde förr i tiden, när vi åkte flera gånger per år. Hur man sparade och gnetade med både pengar, semesterdagar och komptid på jobbet, hur man försökte ordna på jobbet, så ingen skulle känna av, att man var borta i 3 veckor..............I dag kan jag inte annat än tänka tillbaka med ett sorgset skratt och säga aldrig mera!! Barnen vill åka, pratar om det minst varje vecka, tycker att det är konstigt att jag inte orkar som förr. Jag har varken ork att planera och leta resa, absolut ingen ork att flyga, bara att tänka på det gör mig så himla trött. Jag har frågat Stora Kärleken, hur han känner det i dag, vill han åka, men det finns inget som lockar i det längre, svarar han bara, vi har ju sett så mycket. Så det är bara att luta sig tillbaks med en stickning och tänka på allt som vi faktisk har upplevt. Det gäller bara att övertyga barnen om det samma, men hur gör man?

Ett år kvar tills nästa gång!

Så var Wasaloppet över för denna gången. Bakstycket på Lilla Sonens svarta tröja kom upp till intag för ärm, Regnbågssjalen tog slut på garn eller resten som finns kvar matcher inte i färgskalan som behövs, så nytt får införskaffas, och det var en svensk, Daniel Thynell ifrån Grycksbo IF, som vann Loppet, fast vi tippade på en norsk seger i början. Sedan hoppades jag på Mora-Nisses barnbarn, och så blev det som det blev, men i alla fall en svensk som Stora Kärleken ville. Det såg ut att vara mycket snö, lite kallt och enligt mig alldeles för lite rapporter om vanligt folk på sträckan.

Det finns en sak, som retar mig varje år: Varför är det ingen skoter som följer damtäten? Feminist eller inte, men likaväl som man får se varje andetag på en eventuell vinnare på herrsidan, så får man bara ifrån helikopter se damtäten, och i bland vet de inte ens om det är henne. I dag upptäckte de, att de hade tagit fel på person att följa efter ett tag! Det finns säkert en logisk förklaring till varför de inte följer henne fast jag inte kan se det.................

Nu är barnen i säng, väskorna packade, kläderna framlagda, gympapåsar packade, skolan börjar i morgon efter en väldigt ledig sportlovsvecka, där vi återgår till rutiner, som jag gillar. Alla andra gillar fredagar, och jag gillar måndagar, för då vet jag, att jag har fem dagar av vanligtvis fasta rutiner, som mitt virriga huvud klarar av.

Jag har även efter många om och men, har frågat efter detta i snart 2 månader, fått erbjudande om en plats att arbetsträna på, som inte är på mitt gamla arbete. Jag ska fundera, kanske åka och hälsa på, prata med dem, titta mig ikring och sedan får vi se. Det är jag som vill arbetsträna, ingen annan tycker något. De flesta tycker, att det är för tidigt, men jag tycker, att jag vill prova. Jag måste testa, om jag kan klara av något om än så litet. Jag provade för ca. ett år sedan, men det fungerade inte på min egen arbetsplats med särskilda arbetsuppgifter. Nu har jag tänkt och bett om att få liknande arbetsuppgifter, som de jag hade tidigare, men på ett annat ställe. Det ska vara på ett mindre ställe och i en lugn miljö. Nu finns stället, så är det bara upp till mig att bestämma mig.

Nu är det dax!

Nu är det ända dagen på hela året i princip där jag äter frukost i soffan, där jag har första tjing på tv'n, där jag inte svarar i telefon eller pratar med någon utomstående, i alla fall inte för än efter kl. 13, där dagen är överkryssad i almanackan som upptagen.....vad undrar ni? Det är dagen för Wasaloppet.

Sedan jag kom hit till Sverige har jag varit helt helförtjust i just Wasaloppet. Jag vet inte, vad som gör det, men jag älskar hela gjejen. Det är långt, 9 mil. Det är en folkfest, tv pratar med så många olika människor under de ca. 4-5 timmar, som det tar, innan de första brukar vara i mål. Jag älskar, när tv berättar om allt runt ikring.

Förr i tiden sade jag att jag skulle åka det någon gång, nu är jag mera inne på att vandra den sträckan en sommar, för att åtminstone ha provat! Lilla Sonen sade nu på morgonen, att han kunde åka Wasaloppet, så vi får väl se, han har tiden för sig.

Stickningen blir Lilla Sonens svarta tröja i alla fall till en början, sedan kanske regnbågssjalen eller en virkning. Nu är det dax!