tisdag 10 mars 2009

Varför bli upprörd?

Ja, först var jag inte det. Bara att jag har kommit så här långt att överhuvudtaget ringa och fråga om färdtjänst, ser jag som en stor seger. Jag har inte tyckt, att mina barn har behövt det, men inser nu att jag får slå knut på mig själv och Stora Kärleken, om vi ska klara logistiken. Plus att det ofta har blivit så senaste halvåret, att barnen har fått avstå aktiviteter, för att vi inte har haft möjlighet att skjutsa. Andra barn i samma ålder tar sig själva ifrån A till B, men mina barn kan inte det.

Kommunens handläggare kring färdtjänstfrågor var mycket trevlig och berättade precis, hur jag skulle gå till väga. Enkelt tänkte jag och försökte ringa upp mottagningen som båda barnen tillhör. Där tog det stopp första gången. Det fanns så många i kö, att jag inte ens kunde bli placerad. Efter ett par timmar kom jag igenom, hade provat flera gånger, bara för att hamna hos en person som var så otrolig långsam, så det fanns inte på kartan!!!! Hur jag än försökte, så tror jag egentligen inte, att hon förstod, vad jag ville. Hon glömde ideligen personnumret på barnen eller klickade bort sig på datorn, så hon behövde det igen. Hon kunde inte heller leta upp, när vi sist hade varit där och började ifrågasätta, om jag hade kommit till rätt ställe. Jag nästan exploderade, att vi faktisk hade varit knuten till mottagningen sedan mer än 13 år!

Efter ett tag avslutade jag samtalet självmant, orkade inte prata med henne längre. Ringde upp till växeln igen och bad att få läkarens e-post adress i stället, fast den ville de inte lämna ut. Efter en svada ifrån mig om hur oduglig personal, som sitter på mottagningarna, och att jag ville prata med chefen, om jag inte fick den, så lämnades den ut.

Nu har jag mailat läkaren i stället, hoppas att det ger resultat. Men jag sitter också här och är otrolig upprörd över personen, som svarar i telefon på en mottagning, som jag är tvungen att ha kontakt med. Jag försöker övertyga mig själv om, att jag inte äger frågan och alltså inte kan göra något åt det, men drabbas lik förbannad av resultatet. Hur många i Sverige eller andra länder drabbas av liknande varje dag?

2 kommentarer:

Lavendel sa...

Courage! Godt at du gjorde noget! Hvad er mottagning? Jeg forstår det ikke helt, men et eller andet kommunalt væsen, er det vel, og de kan være frygtelig tunge at "danse" med. Jeg føler med dig!!kærlig hilsen Lavendel

Helle : sa...

Sikke da en dag, håber at du kommer til at få svar fra lægen, nu du har lagt så meget energi i at få fat i hans mail adresse. Håber at det lykkes for dig.