söndag 1 mars 2009

Nu är det dax!

Nu är det ända dagen på hela året i princip där jag äter frukost i soffan, där jag har första tjingtv'n, där jag inte svarar i telefon eller pratar med någon utomstående, i alla fall inte för än efter kl. 13, där dagen är överkryssad i almanackan som upptagen.....vad undrar ni? Det är dagen för Wasaloppet.

Sedan jag kom hit till Sverige har jag varit helt helförtjust i just Wasaloppet. Jag vet inte, vad som gör det, men jag älskar hela gjejen. Det är långt, 9 mil. Det är en folkfest, tv pratar med så många olika människor under de ca. 4-5 timmar, som det tar, innan de första brukar vara i mål. Jag älskar, när tv berättar om allt runt ikring.

Förr i tiden sade jag att jag skulle åka det någon gång, nu är jag mera inne på att vandra den sträckan en sommar, för att åtminstone ha provat! Lilla Sonen sade nu på morgonen, att han kunde åka Wasaloppet, så vi får väl se, han har tiden för sig.

Stickningen blir Lilla Sonens svarta tröja i alla fall till en början, sedan kanske regnbågssjalen eller en virkning. Nu är det dax!

6 kommentarer:

Lavendel sa...

Sad længe og tænkte...1.marts?? - Her er det jo hvad vi kalder den første forårsdag, selv om vejret er lidt gråt i dag, så synger både lærker og guldspurve så fint! Men Wasa-løbet! Den kom jeg ikke på! Det er nok som når vi(jeg) sidder 1. januar i sofaen med dynen og ser skihop fra Garmisch-Partenkirchen!
Nok ikke helt. Men ha' en god dag - Lone/Lavendel

Helle : sa...

Jeg håber at du kommer til at hygge dig, kan jeg engang få at vide hvad du egentlig hedder, eller er det hemmeligt ;-)

Eva sa...

Hoppas att det gick bättre med din stickning än det gjorde med min!
Eva i Lund

Signe sa...

Funderar du på att åka så gör slag i saken! Jag har åkt hela sträckan två gånger och tjejvasan några fler och det är hur kul som helst. Börja med tjejvasan för att känna på stämningen och sen går träning till resten av bara farten.. Tyvärr har min ryggskada definitivt satt stopp för allt sådant här just nu, men kanske kanske någon gång i en rehabiliterad framtid att jag i alla fall kan åka tjejvasan igen...
Idag har jag istället följt maken via SMS.

Boel sa...

Visst är det speciellt att sitta och titta. Jag gör också det varje år. En gång har jag befunnit mig på plats i spåret för att åka Kortvasan - det sket sig efter några kilometer då jag blev påkörd bakifrån, efter 1 mil fick inte foten plats i pjäxan längre så jag fick kliva av och åka buss ned istället. Men i dag kände jag starkt för att köra igen...

Boel

garnlivet sa...

Jag tycker oxå att det är roligt att titta på sändningen från wasaloppet.Idag stickade jag på en socka och tog och fäste några garnändar på ett par fingervantar som varit färdigstickade ett tag.