Det är en fråga, som jag ofta ställer mig. Jag är så trött emellanåt, att jag inte vet, vad jag heter eller ens kan prata rätt...............Det är inte en fysiskt trötthet utan en sofistikerat hjärntrötthet, om ni frågar mig exakt. Det känns som att varenda dörr i hjärnan, som i vanliga fall har rum för all min kunskap insamlat under mera än 40 år är stängd på obestämd tid. Varför är det på detta viset, varför? Tänker jag likt de små figurerna i Ronja Rövardotter. Kanske för att hjärnan används mera nu, jag kräver mera av den, tycker att nu räcker det med den här utbrändheten. Det får helt enkelt vara nog!
Men så är det ju inte, det vet ju alla, som känner till, hur det är att vara utbränd, man kan inte bara bli frisk ifrån det, när man själv vill, utan det kommer att bli bättre så småningom, men ingen vet, hur bra det kan bli. Det kan ju ge ångest att tänka på, ska jag alltid leva så här med mina minnessvårigheter, att jag inte känner igen folk på stan, att jag inte vet vem som är vem av barnens klasskamrater eller ens deras föräldrar? Att jag inte kan hitta rätt i affären, att jag inte kan läsa en bok, när jag själv vill läsa utan bara vissa bitar, vissa dagar? Att jag i bland inte kommer i håg att jag har en frisörtid, en tandläkartid eller ska hämta barnen någonstans? Ska livet baseras på de eviga lapparna och en snäll och förstående Stora Kärleken, som lägger lappar på spisen med påminnelser eller ringer hem, när det är dax för mig att göra något?
Det kanske det ska, resignerar jag ett tag, tar min stickning, uppger att sticka mönster, virkar istället mina eviga "musslor", dem kan jag i alla fall i sömnen och de är otroligt meditativa.
13 kommentarer:
Jag vet inte hur det är att vara utbränd, men det är väldigt intressant att du delar med dig så pass ingående om hur det är. Det ger en en chans att ha mer förståelse!
Sköt om dig!
Kram!
Det kommer att gå över, men det måste få ta den tid som krävs. Lappar är bra men tröttsamma. Jag har en liten kalender, som jag skriver i, men jag vet inte alltid var jag lagt den.
Men visst blir man trött på att vara sådan och visst är man trött, ibland så hela kroppen värker.
Se det som något som behöver läka men att det tar lite tid! Det tog dig förmodligen ett tag att hamna där du är och det kommer ta ett tag att ta sig därifrån, men du kommer ta dig därifrån så småningom. Sköt om dig!!
Åh det gør mig ondt for dig - jeg har det selv - mit pga. kroniske smerter - det bliver bedre. Det viktigste at lære sig er at genkede næste gang man er på vej til at komme derud igen og så lære at bremse op og få slappet så meget af, at det ikke går helt galt igen. Jeg har endnu ikke lært det -eller rettere mine omgiveler har ikke accepteret at jeg ikke kan klare så meget, som jeg gerne vil og de vil, og deres krav skubber mig stadig derud hvor jeg står at hælder et pund kaffe i kanden i stedet for i kaffedåsen. Hvor jeg falder i søvn på sofaen kl 19 om aftenen. Står træt op om morgenen osv. Men der er kun et at gøre - lyt til kroppen og giv den den hvile g omsorg den kræver
Hej,
det går över. Jag har inte lidit av utbrändhet men har bekanta som har gjort det och för det mesta så går det över men man får lära leva med några begränsningar som man inte tidigare hade. Jag har själv en kronisk neurologisk sjukdom och alla de svårigheter du berättar om har jag jämt...en tröst för dig skall det vara att jag har hittat ett system som för det mesta fungerar för mig, jag måste leva med det resten av livet eftersom för mig kommer det inte att gå över.En period av sjukdom är bra för alla, man blir medveten på ett anat sätt hur fiffig kropåpen egenltigen är! Upp med hakan nu, tyck inte synd om dig, det kommer att gå bra, jag lovar! Kramis
Hej
Önskar att man kunde svinga ett trollspö så att allt blev bra.Har själv inte råkat ut för utbrändhet men har en kompis som har blivit väderkänslig och ljudkänslig efter en krock och det går inte att bota.Det har påverkat hennes liv mycket och faktiskt även mitt eftersom vi ej kan ses på samma sätt nu som förr.Tycker att du som hon ändå försöker hitta positiva saker livet att se fram emot om än det inte är så stora ting för oss så kan det vara det för er.Ha en bra dag och tack för alla dina kommentarer.
Cathi
Kære du, jeg har læst om udbrændthed andre steder, og jeg en fornemmelse af, at lange gåture i naturen har en lægende virkning på vores sind. Har du prøvet det? Et par timer hver dag ... Mettelykke har bl.a. fortalt om det.
Jeg ved det ikke, men jeg overvældes også sommetider. Jeg tror det hænger sammen med at vi lever så intenst og brænder så hårdt, at vi ind imellem må have fred i sjælen. Så bliver vi trætte. Desuden ved jeg at du ligesom jeg har noget, der altid ligger i baghovedet og hele tiden er klar til at rykke ud, fordi vi begge har ansvaret for handicappede børn.
Ang Malus saragentii. Den kan helt sikkert vokse hos dig. Det er en dværgparadiæblebusk og bruges bl.a. langs motorveje her i landet. Det fejler intet og bliver aldrig sygt- er bare en stor fornøjelse og min yndlingsbusk, men prøv at google det, så finder du garanteret ud af det.
Vad tufft du har det! Tack för att du delar med dig av ditt liv, det är svårt att förstå utbrändhet när man inte har upplevt det.
Om att handla tyg, jag åker oftast till Kilotex/Tygvaruhuset i Veddesta, men det vore kul att hitta fler bra butiker. Palinis i Rinkeby är ju alltid rolig men det är länge sen jag var där.
Känner igen mig....och jag minns vanmakten man kände över alla förmågor man förlorat. Så här i efterhand, nu när jag tycker att jag har kommit ut på andra sidan av eländet så kan jag ändå tycka att det blev en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan. Visst har jag fortfarande ärr och begränsningar men jag lärde mig också att uppskatta det jag kan och förmår idag och dessutom så tar jag hand om mig på ett helt annat sätt idag än jag gjorde tidigare. Jag har blivit mycket bättre på att sätta gränser och att ta reda på vad jag verkligen vill istället för att hela tiden leva nån annans liv. Så trots allt som jag inte längre klarar så tycker jag att jag har ett helare och rikare liv idag än innan kraschen. Hoppas att det kan vara till nån tröst även om jag förstår att du har svårt att se ljuset i tunneln idag! Stor kram!
Synd for dig! Jeg lider selv af det samme, er ikke på arbejdsmarkedet længere - af samme grund. Gå ud i haven, ned til vandet eller strik. Alle dele er meditativt, det giver hjernen ro og det er det der er brug for.
Jeg har haft meget glæde af "Mindfulness", som jeg lærte på kursus. Pas på dig selv!
Det går över, jag lovar!! Men det tar tid, lång tid, och det måste få ta tid. Efter flera års sjukskrivning kommer jag idag ihåg det mesta jag bör komma ihåg o behöver inte längre sova middag varje dag... Dessutom är jag ungefär 1000 ggr gladare idag än innan jag blev sjuk. Så kämpa på!!!
Uha.. Der er meget af sige om udbrændthed. Men det passer at det at gå ture hver dag, og strikke hjælper også mig..
Du må ikke presse dig selv, og det er svært.
Have arbejde er også godt og så slap af med god samvittighed.
Der er sikkert meget vi kan dele.
jeg har post traumatiskt stress syndrom, det samme som soldater der har været i krig...
Jeg har ikke glemt din lille udfordring.. Det skal nok kommer.
Skicka en kommentar