onsdag 4 mars 2009

Tack för alla kommentarer!

Det hjälper att höra, att någon har haft det likadant och är ute på andra sidan. Jag är på väg, det vet jag, gör redan många av de saker som ni föreslår, har blivit mycket klokare av min kurs, som slutade i höstas. Men där tar det i princip stopp!

I dag beslöt jag för egen maskin att kontakta Försäkringskassan eftersom det inte händer något alls i mitt ärende kring att arbetsträna. Försäkringskassan säger under samtalet, att du vet väl om, att from. 1/7 ska du vara uppe i heltid? Just nu ser det ut som en omöjlighet för mig med 4 månader kvar. Enligt den nya lagen, som trädde i kraft förra året, så finns det inte någon mera möjlighet för mig att vara utbränd och långsamt komma tillbaka, utan det är att börja jobba heltid om 4 månader.

Min första känsla är en oerhört maktlöshet, en kroppslig uppgivenhet, sedan blir jag heligt förbannad! Här har jag velat arbetsträna sedan slutet på november, men det händer inget. Jag kontaktar och kontaktar. Chefsbyte gör att ärendet inte får hög prioritet. Nu råkar jag snart även i händerna på ett personalhandläggerbyte, som fördröjer det hela ytterligare. Vem är det som får falla mellan stolarna? Så klart jag.

Min andra känsla är ytterst primitiv: Jag har kvar min anställning och alla förmåner enligt personalavdelningen. Det får väl helt enkelt bli så, att jag intar mitt kontor, sätter mig på min stol och gör det jag kan i min takt. Resultatet av mitt arbete får jag strunta i, det är upp till andra att bedöma Jag kan inte bättre än så här med de förutsättningar, som jag har. Hur lång tid i förväg var det att jag skulle säga till, att jag kom tillbaka? En månad?

10 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir så ledsen och matt när jag läser om FK's omänskliga beteende. Jag hoppas att det ordnar sig för dig.

Jag ska själv upp för bedömning om 1 år och jag mår redan jädrans dåligt av det. Tänker på dig!

Mia stickar sa...

Man blir så tacksam över att få vara frisk och gå till sitt jobb utan att behöva bekymra sig om vad försäkringskassan hittar på härnäst (eller inte hittar på!) Känner med dig och hoppas av hela mitt hjärta att det ordnar sig för dig på ett eller annat vis!

Anonym sa...

jag håller med mia!

man undrar ju om det var såhär regeringen tänkte att det skulle bli när man pratade så vacker förra året om att människor inte skulle leva sina liv i utanförskap.

precis som mia, så hoppas jag också att det på något sätt ordnar sig för dig på något sätt!

Susilull sa...

Känner så med dig, blir både ledsen och förbannad när jag läser dina inlägg.
Med vilja kan man komma långt och det är en bra drivkraft, men när kroppen säger stopp då måste man lyssna.
Jag avundas inte din kamp med FK. Försök stå på dej och ta det i din egen takt, jag hoppas så att det ordnar sej!! KRAM!!

Rosenvante sa...

Ja, man känner sig så maktlös när man hör hur sjuka människor blir behandlade. Jag har två arbetskamrater som blivit väldigt illa behandlade av Fs. På något sätt väntar man bara på att någon ska våga sätta ner foten och ryta till, så här kan det inte fortsätta i alla fall. Hoppas av hela mitt hjärta att du får all hjälp du behöver, så du inte behöver känna dig stressad av detta också. Kram

Mommonii sa...

Det gäller att man är rätt så frisk om man ska klara av att vara sjuk....Men ditt upplägg är kanske inte så dumt. Gå till jobbet och gör det du kan och klarar och absolut inte ett dugg mer, så får diskussionen hamna mellan din arbetsgivare och FK sen. För min egen del var jag tillbaka på jobbet efter 8 mån, på 25 %. Det var egentligen alldeles för tidigt men ändå inte helt fel, jag insåg snabbt att de problem som man hade skyllt mig för fanns kvar och hade växt....och det trots min långa frånvaro. Att se att jag faktiskt inte hade del i vad som hände utan att det var arbetsplatsen som var sjuk hjälpte mig jättemycket. Jag kämpade mig tillbaka till heltid under det kommande året och sen sa jag upp mig. Och de som mådde sämst vid det laget var mina gamla inkompetenta arbetsledare......

Helle : sa...

Uha hvor jeg føler med dig. Vi har prøvet at være ude i noget magen til det som du er i. Det er godt nok ikke særlig sjovt. Godt at du har en god familie til at støtte dig.

Boel sa...

Vi verkar sitta i ungefär samma båt du och jag. FK jävlas rätt rejält med mig också just nu.

I ditt fall är det helt absurt du har velat arbetsträna länge men FK har inte kommit någon vart. Din tanke om tillbakagång till jobbet tycker jag är bra om du hamnar i det läget att du måste, försök hålla i den.

Har du möjlighet att få hjälp via arbetsgivaren, facket eller likande i kontakten med FK. Det har jag och det är skönt.

Sköt om dig
Boel

Anonym sa...

Försäkringskassa nya regler är helt sjuka, politikerna måste göra något åt det snart. Det kan inte fortsätta så här, det är så många som är missnöjda...jag är helt förbannad på dem jag med!

Anonym sa...

...please where can I buy a unicorn?